Kulturer som hyllar "knäckt näsa."

Jag älskar dina trådar och dina inlägg Ambelain.

Själv så har jag faktiskt en ”knäckt näsa” med tillhörande stort vitt ärr som går längst med hela näsan. Har alltid varit stolt över den då det påminner mig om min historik inom kampsport och tillfället då jag fick den. Personen som gav mig den är numera avliden. Men själva näsbrottet som koncept är väl ungefär som brottaröron. Ett minne och en symbol som definitivt är bättre än en tatuering. Det behövs inga tatueringar om du som man har ärr. Har fått väldigt få frågor om den förutom från kvinnor som jag haft nära relationer med. Den ger mer respekt än tatueringar. Hade jag varit liten till växten och det var uppenbart att jag alltid förlorar vid handgemäng, då hade jag med plastikkirurgi fixat till den.

Om några år så kommer vi se ärr-tatueringar och kirurgi som ger knäckta näsor-looken.

Tror inte att det har så mycket med kultur att göra, snarare biologi och sexuella preferenser. Alltså orsaken till varför männen behåller sina knäckta näsor är för att det ger respekt och ger karaktär.

Jag vet inte, jag tycker mig se en hel del kultur i det hela.

Vi kan tex gå tillbaka lite i tiden till Marseilles vid tiden före andra världskriget.
Där var det svårt att hitta någon Marseilles-buse som inte skildrades med sin knäcka snabel.
Både på bild (givetvis) men även som litterär skildring.

Nu har vi ryssar, i synnerhet ryssar som är minst 50 år gamla, som bör sin knäckta näsa med stolthet.

Vi har ju också den viktorianska erans busar från Londons skumma distrikt.
De var knäckta näsor allesammans.


Nu för tiden gillas det inte riktigt, stöpta i den amerikanska hälsohetsens modell som vi ju är. Där den perfekta fysiken ska dyrkas. Där ses ju knäckta näsor som en missbildning i stort sett.