Ursprung till "haffa" i betydelsen träff/ligg

Uttryck som "haffa" "ett haff" i betydelsen att träffa någon (potentiell partner), strula, ha sex osv förekommer tydligen bland yngre personer idag.

Varifrån kommer denna nya betydelseform? Ordet haffa är mest bekant som något polis eller ordningsmakt gör. Ungefär synonym till gripa, ta fast. Släktskap med ursprungsbetydelsen är alltså påtaglig men lite konstig.

Är den nya betydelsen från Rinkebysvenska dvs har ursprung från invandrartäta områden eller är det på annat vis dialektalt? Skånska? och när uppkom det? Har inte hört det användas förän de allra senaste åren. Aldrig för 5 år sedan.

Haffa = Fånga

fånga/få tag på

Är väl inte bara träff/ligg utan även saker man tar. Ey kolla mina Nike! Feeta bruschan vad kostade dom? Inget mannen whalla jag haffade dom!!

Ordet haffa har bytt innebörd sedan jag var barn. Haffa för dagens tonåringar är ragga/ligga/dejta/fixa(en tjej eller kille).

Jag använder det inte så. Haffa använder jag som fånga/skaffa och liknande.
"Ska ut och haffa mat"
"Har inte tid att prata nu, haffa mig efter jobbet i stället"

Och så vidare..

Ison & Fille gjorde ju sin låt "Haffa" redan år 2004: https://www.youtube.com/watch?v=aLJbYwBvj5U

Tänkte samma sak. Det är väl typ omodernt nu?

Haffa låter som att det kan ha ursprung i "hava" från talad småländska. Hafva- haffa. Man "havar" någon.

Jag tyckte det, men senaste året känns det som att det kommit tillbaka.

För mig verkar det vara absolut rimlig förklaring.
På ryska finns det ungefär samma uttryck. "att hava någon"(skrivet med ryska ord) betyder "att kn*lla någon".

Tror att "haffa" kommer från det tyska verhaften: gripa, arrestera, ta fast.

OK? Och av en ren slump har detta sedan kommit att bli likadant som (forn-/riks-)svenskans "haffa" som sedan länge har (bi-)betydelser som "fånga", "ta/få tag på/i" osv?