Är det verkligen mellan man och kvinna?

Står striden verkligen mellan man och kvinna? Ser vi en uppgörelse mellan de båda könen? Ett tredje kön verkar vara på intåg men det har vi knappast tid med. Har den fundamentala och naturliga åtrån de bägge könen emellan övergått i hat och att det nu är hatet som utsöndrar våra sexuella energier?

Tänder inte en kvinna längre på att en man är något annat, något explicit manligt, som hon inte har själv? Och tänder inte en man längre på trivialiteter som byst, midja, rumpa och vagina? Är det våldet/straffet gentemot det typiskt kvinnliga som är SEX idag för män?

Hur många är vi idag, 2018, som behöver känna värme, ömhet, innerlighet, äkthet, utvaldhet, exklusivitet med en viss partner? Står verkligen den viktiga striden mellan kvinna och man, står den inte mellan de som behöver den exklusiva och värdeladdade relationen och de som inte alls efterfrågar den?

Som det så klokt heter så måste man välja sina strider. Och jag personligen är mer involverad i och intresserad av den sistnämnda frågeställningen. Men var ska man formulera den om inte på detta forum för jämställdhet? Jämställdhet är kanske en galen utopi, om vi inte ser den verkliga striden.

Vilket kön är det du refererar till här?


Det tror jag verkligen inte. Majoriteten av allt folk lever ganska stereotypa liv där de ibland är i förhållanden och ibland är singel. Synen på ett livslångt äktenskap kan mycket väl vara uppluckrad för gott i Sverige dock.

Det pågår en väldigt synlig tribalisering just nu. Där de två stridande motpolerna kan kallas för Feminister och Antifeminister (för att förenkla). Lyssnar man på de högst skrikande företrädarna för dessa grupper kan man lätt få för sig att det pågår ett könskrig av något slag. Men jag hävdar att så ej är fallet utan att den stora majoriteten alltså fortfarande har romantiska och erotiska möten över könsgränserna.

Det är sant och verklighet ännu så länge. Det kan både du och jag konstatera. Men vad är på gång? Sedan kan man spekulera runt "synen på ett livslångt äktenskap", som du nämner. Är det uppfattningen om äktenskapet som sådant som har luckrats upp över tid, eller är det själva fundamentet som försvagats? Folk verkar inte i någon större utsträckning ha börjat fundera över var äktenskapet som fundament kommer ifrån, vad det innebär, själva meningen och betydelsen. Man gifter sig hejvilt trots att oddsen synes låga vad gäller hållbarhet. Men synen på äktenskapet som beständigt och ett band mellan kvinna och man i både lust och nöd har precis som du påpekar kraftigt uppluckrats, spruckit i sömmarna. Man har "sett igenom äktenskapet" eller hur man nu ska uttrycka det. Att tro på och praktisera livslång kärlek och samhörighet idag förknippas med all rätt med kristen livssyn. Idag gifter sig icke troende inte utifrån någon tanke om evig trohet osv. Många vill inte haka på den traditionella synen på äktenskapet, utan gifter sig för att det är "kul", "spännande", "manifestation för kärleken", "att få ha en stor fest", osv. Prästen är rekvisita och de eventuella Gudsorden en fin inramning och något som vittnar om någon slags högtidlighet. Kyrkan är stor och fin och pampig. Kyrka och präst blir festattrialjer. Gud blir "pynt".

Själv är jag varken feminist eller antifeminist. Jag känner personligen inte att striden står mellan könen. Och på din fråga; med ett tredje kön menar jag "hen", den som är varken kvinna eller man, ett neutralt kön. Eller rättare sagt neutral könsidentitet, fysiskt kön har ju trots allt de allra flesta. Det finns många, särskilt på nätet och forum som dessa, som påstår att man är feminist, om man i någon fråga tar kvinnor i försvar, men släpper man i nästa tråd åsikter som inte alltid går till kvinnors favör så kan man, till och med av män, bli anklagad för att hata kvinnor. Sanning och konsekvens och att inte ständigt skriva i egen sak, verkar förvirrande och kan väcka mycken ilska och frustration. Därav min spekulation i att det kanske inte alls är en reguljär strid mellan könen, utan snarare en giftig kamp mellan sanning och lögn, och ytterst mellan gott och ont.

Vi som har varit med ett tag på jordens yta, läst och tänkt och skrivit mycket, är ofta inte så aktiva i debatt som syftar till att skapa konflikter könen emellan. Det är riktigt tråkiga och begränsade debatter. En kvinna fylld av oförstånd är inte bättre eller sämre än dito man. Kanske vi borde börja tala mer om samma andas barn, och där ta ökad hänsyn till varje enskild människas förstånd och om hon/han valt det goda eller det onda. Eller om den inte valt alls, och därmed är påverkbar. Att inte välja alls, att aldrig komma därhän, är ytterst en fråga om oförstånd, avsaknad av insikt och vishet. Ondskan tar lättare boning i de oförståndiga tomma kärlen. Och detta gäller helt oavsett kön. För sannerligen är män lika oförståndiga som kvinnor när det bär till. Men bland samma andas barn kan man förhoppningsvis utvecklas över tid utan att känna sig fördömd och utpekad som dum.

Det största bedrägeriet i världen är kvinnor och förhållanden med dem som uppenbarligen inte fungerar som väntat eller som man hade velat att det skulle göra , att kärlek från en kvinna skulle vara en belöning är helt fel i dem flesta fall , i nästan alla förhållanden finns inte ens kärleken där.


Men i stort sett så är tjejen någon sorts symbol för framgång som tyvärr har blivit ett "normalt" bedrägeri.