Är franska bilar skräp?

Pierre Boulanger hade konstruerat prototyper till en lätt bil strax före andra världskriget. Idén var att skapa en så enkel bil som möjligt, då fattiga jordbrukare skulle ha råd att skaffa en för att transportera sina varor till marknaderna och att kunna utföra service själva med enkla verktyg. Citroën 2CV var med tidens mått mätt en rymlig, bekväm och mycket bränslesnål bil, som hade god framkomlighet och driftsäkerhet. Allt annat prioriterades bort. Den ingenjörstekniska nivån var extremt hög och bilen är att betrakta som oerhört avancerad trots sin utstuderade enkelhet.

Modellen har en tvåcylindrig luftkyld boxermotor med direktdrift av framhjulen via en fyrväxlad helsynkroniserad växellåda, med centrifugalkoppling som tillval. Växelspaken var av så kallad paraplykryckemodell, och karossen kunde enkelt demonteras utan verktyg. Ampèremätare och hastighetsmätare var de enda instrument som fanns, bränslet mättes med sticka. Vindrutetorkarna drevs av hastighetsmätarwiren. Det som inte ansågs vara nödvändigt, tillämpades inte heller på bilen. Stötdämparna utgjordes av outslitliga kontraviktsdämpare istället för vanliga hydrauliska dämpare som måste bytas. Fram- och bakfjädring var sammankopplade med ett gemensamt fjäderpaket per sida längs trösklarna. Det fick samtidigt den effekten att om framhjulet körde ner i en grop, fjädrade bakhjulet ner på samma sida och dämpade stöten - och omvänt om man körde upp på t.ex. en trottoarkant. Det gav också en viss krängningshämmande effekt. Fjädringen påminde därför om det hydrauliska systemet Hydrolastic, även om det här var rent mekaniskt.