Tidsrymden är ett minowski space. Vi väljer (lorentz transformation) referensramar och tid och rum blir som det blir, som vi mäter och som vi räknar.
Detta är en illustration av min bild av tidsrymdens geometri https://upload.wikimedia.org/wikiped..._Animation.gif
https://upload.wikimedia.org/wikiped...world_line.gif
Jag förutsätter att läsaren är helt 100% på dessa grejer. Jag ber snällt att ovana läsare inte börjar filosofera och deltar med en massa gissningar och godtyckliga tolkningar.
Det första jag vill göra i den här tråden är att påstå att vi matematiskt projicerar tidsrymden till det mänskliga rums och tidstänkandet. Att vi därför får så lustiga observationer, böjelser av det vi ser. Jag tror att det även gäller idéer som kausalitet, att någonting mer konstigt blir kausalitet i våra hjärnor, men det är en annan diskussion. Framförallt geometrin menar jag att detta gäller.
Jag vill gå så långt som att kritisera idén om geometri över huvud taget, att det är evolutionens påhitt och inte i närheten bra nog för oss att se verkligheten så bra som man skulle vilja. Alltså, jag hade hoppats att vi istället hade kunnat uppleva verkligheten så korrekt att vi slapp trycka ihop verkligheten till ett minowski space som sedan trycks ihop till ett 3D-space givet hastighet, referens och tid och sådant.
En tolkning av tidsrymden är att alla dess delar är oberoende av varandra liksom. Lite allt möjligt har man hört och själv tänkt. Tolkningar är inte riktigt relevanta dock.
Det jag ville först med den här tråden var att diskutera verkligheten som ett och samma objekt sett från ett absolut perspektiv, där referensramar inte är en grej. Utan att ödsla ett helt stycke på att förklara varför inget säger att det inte borde gå så fattar jag mig kort: att påstå att en sådan modell inte existerar är endast en grundlös tolkning av aktuella teorier, aktuella teorier säger inte att en sådan modell inte existerar, det är en förekommande missuppfattning. Känner du dig inte träffad så behöver du inte gnälla.
Jag tycker vi börjar tråden med en enkel fråga, så får vi se vad det leder. För jag skulle kunna prata på i all evighet.
Kan vi definiera en geometri sådan att lorentz contraction och transformations inte är nödvändigt? En geometri sådan att den har ett absolut perspektiv och sådan att den enda "transformationen" som behöver göras är att översätta från denna geometri till mänskligt perspektiv.
Det närmsta jag kan komma på är ju något som helt saknar motsvarighet som helhet i en 3D-rymd; tyvärr kan jag inte komma på vad det sambandet heter just nu, men uttrycket som visar symmetrin mellan olika referensramar.
Det är inte så konstigt att allt ser knasigt ut heller om man försöker pressa in både tid och ljusets alla konstigheter relativt det vi kallar rum, att pressa in det i någon slags spatial geometri. Ellerhur? Säger inte den holografiska principen också att verklighetens "geometri" antagligen är bortom vår förståelse just nu?
Detta är en illustration av min bild av tidsrymdens geometri https://upload.wikimedia.org/wikiped..._Animation.gif
https://upload.wikimedia.org/wikiped...world_line.gif
Jag förutsätter att läsaren är helt 100% på dessa grejer. Jag ber snällt att ovana läsare inte börjar filosofera och deltar med en massa gissningar och godtyckliga tolkningar.
Det första jag vill göra i den här tråden är att påstå att vi matematiskt projicerar tidsrymden till det mänskliga rums och tidstänkandet. Att vi därför får så lustiga observationer, böjelser av det vi ser. Jag tror att det även gäller idéer som kausalitet, att någonting mer konstigt blir kausalitet i våra hjärnor, men det är en annan diskussion. Framförallt geometrin menar jag att detta gäller.
Jag vill gå så långt som att kritisera idén om geometri över huvud taget, att det är evolutionens påhitt och inte i närheten bra nog för oss att se verkligheten så bra som man skulle vilja. Alltså, jag hade hoppats att vi istället hade kunnat uppleva verkligheten så korrekt att vi slapp trycka ihop verkligheten till ett minowski space som sedan trycks ihop till ett 3D-space givet hastighet, referens och tid och sådant.
En tolkning av tidsrymden är att alla dess delar är oberoende av varandra liksom. Lite allt möjligt har man hört och själv tänkt. Tolkningar är inte riktigt relevanta dock.
Det jag ville först med den här tråden var att diskutera verkligheten som ett och samma objekt sett från ett absolut perspektiv, där referensramar inte är en grej. Utan att ödsla ett helt stycke på att förklara varför inget säger att det inte borde gå så fattar jag mig kort: att påstå att en sådan modell inte existerar är endast en grundlös tolkning av aktuella teorier, aktuella teorier säger inte att en sådan modell inte existerar, det är en förekommande missuppfattning. Känner du dig inte träffad så behöver du inte gnälla.
Jag tycker vi börjar tråden med en enkel fråga, så får vi se vad det leder. För jag skulle kunna prata på i all evighet.
Kan vi definiera en geometri sådan att lorentz contraction och transformations inte är nödvändigt? En geometri sådan att den har ett absolut perspektiv och sådan att den enda "transformationen" som behöver göras är att översätta från denna geometri till mänskligt perspektiv.
Det närmsta jag kan komma på är ju något som helt saknar motsvarighet som helhet i en 3D-rymd; tyvärr kan jag inte komma på vad det sambandet heter just nu, men uttrycket som visar symmetrin mellan olika referensramar.
Det är inte så konstigt att allt ser knasigt ut heller om man försöker pressa in både tid och ljusets alla konstigheter relativt det vi kallar rum, att pressa in det i någon slags spatial geometri. Ellerhur? Säger inte den holografiska principen också att verklighetens "geometri" antagligen är bortom vår förståelse just nu?
__________________
Senast redigerad av floristblomma 2018-02-03 kl. 02:44.
Senast redigerad av floristblomma 2018-02-03 kl. 02:44.