Händer verkligen allt av en orsak?!

Ibland händer det väldigt tråkiga saker i ens liv och man mår så dåligt att man bra vill dö. Undrar ifall allt verkligen händer av en orsak? Kan dåliga saker hända en person men som kommer att gynna personen senare i livet?

Mår riktigt riktigt dåligt just nu av flera saker som hänt. Dock en sak som gjorde att jag nästan tog livet av mig. Känner just nu att 50/50 att jag kommer att ta mitt liv inom de närmaste dagarna. Mår så fruktansvärt dåligt.

Så vad säger ni? Händer verkligen allt av en orsak?

Nej, allt som händer har inte en djupare mening. Dock så testar livet en på olika sätt och oftast går man starkare ur dessa kriser. Ge inte upp. Det blir bättre...

Är runt 25 år gammal. Har fått skit hela livet. Värre med åren. Har en extremt otur. Tycker jag nästan borde få nobelpriset att jag har hållit mig vid liv så länge med tanke på hur jobbigt jag haft det och hur jobbigt jag har det fortfarande. Lider dagligen. Varje dag. Har extremt otur här i livet. Skulle tro att 1 på miljarden har ett liv som mig som mest. eller så är jag den enda personen på jorden. Smärtan går inte att beskriva.

Men det negativa tar aldrig slut. Händer saker då och då utöver det som hänt. Känner att jag har extremt mycket otur. Börja tro att jag har en förbannelse över mig(kommer att göra så jag lider tills jag dör).

Varför vill du ta livet av dig? Det kommer kanske hända något underbart veckan efter. Så resonerar jag åtminstone. Inte mycket gott har hänt i mitt liv på sistone. Inget alls helt ärligt. Bara en massa skit. Men jag har fortsatt hopp att något verkligen underbart kan hända om en vecka eller två eller senare så därav varför ens fundera på att ta livet av sig?

Nej mycket som sker är meningslöst utan djup. Men det som inte dödar, det härdar. Man lär sig leva med motgångar. Så lägg dödstankarna på hyllan. Du har hela livet framför dig och varenda mörker man genomlever, skingras av ljus.

En på miljarden? Alla går igenom tuffa tider i livet. Men jag förstår mig verkligen inte hur man kan som person i Sverige för att man inte har fått jobb o en flickvän o man sitter hemma o klagar på att man har otur. Gå o plocka kobolt i Kongo Kinshasa eller jobba på risfält i Nordkorea...eller bli såld som en sexslav o Sydamerika. Här i Sverige har alla de stabilt förutom psyket. Utomlands så här dem inga garantier för överlevnad. Så ta den dig i kragen o bli stark.


Vill du veta vad otur är? Splittrad familj i Afrika. Lever på gruvor 50 kr om dagen om dem ens får de. Sedan vill dem komma till Sverige, riskera sitt liv i en fattig båt med 10% chans för överlevnad och resan är inte klar där. Förnedring på vägen till paradis landet. Och när man är framme så är de rasismen. Otur är när hela din familj har dött i en attack o du har ingen som du känner längre. Måste lämna allt du har o äger o rymma. Kanske bo i bergen ett tag. Utan vatten o mat.

Dan vad jag är trött på psykiskt svaga människor. O nej jag vill inte veta vad du har gått igenom. För de finns alltid värre. Här vänner som är sjukskrivna för att dem mår dåligt. Wtf. Hur kan man nå dåligt när man får betalt. Har allt i livet. Jo de är lathet.

Vad fan snackar du om?! Vet du ens vad som hänt i mitt liv och vad som fortfarande händer?! Vilken idiot du är som drar idiotiska slutsatser. Är 99,99% säker att du skulle begått självmord om du skulle haft ett liv som mitt.

Är runt 25 år gammal och haft otur i runt 25 år. Känns som om jag får flera knivar i ryggen dagligen. Så känns smärtan. Vill inte gå in på det så mycket mer. Men har extremt mycket otur. Är ganska säker på att över 90% av befolkningen skulle begått självmord länge sen ifall de gått och går igenom de jag går igenom just nu. Smärtan går inte att beskriva.

En vacker dag så kommer du ha tagit dig ur allt detta och du kommer vara så stark.
Jag är jätteledsen över att du har det svårt men jag vet att de flesta svårigheter kan man ta sig ur.
Jag tycker också att du borde få ett pris för det du går igenom. Tyvärr funkar det ju inte riktigt så. Det värsta med att må dåligt är att man känner sig så otroligt ensam. Det man inte inser är att alla personer går igenom olika typer av helveten. Tyvärr är det bara inget man pratar om.

We are all in the same game but different levels.
Living in the same hell just different devils.

Kärlek & tankar till dig!

Allt som händer har väl inte någon mening direkt. Det som händer, det händer. Vissa får lite mer skit än andra och mår piss ett tag, reser sig och blir starkare och klokare människor som kan hjälpa andra när skiten drabbar en.

Vad ifall man har en kronisk sjukdom som gör att man ``sticker ut`` ur mängden och att alla kollar på en-/lägger märke på en/kollar snett på en...vart man än går? Och man är fulare än stryk? Och massa andra saker. Vem orkar leva så för alltid? Detta kommer jag leva med hela livet. Förstår du mig bättre nu? Jag kommer aldrig att bli starkare och klokare. Jag lider dagligen här i livet. Kommer att lida tills den dagen jag dör.

Hoppas du och ni andra i tråden förstår mig bättre nu. Det kommer aldrig att bli bättre för mig.

Tell me about it! Djävla otur jämnt och ständigt. Jag vet inte vad du gått igenom och vill inte förringa det men jag har liksom också tänkt på självmord. Det vore så enkelt men sedan tänker man till. Om man gör detta så kommer andra må dåligt och man kommer ju inte få möjlighet att faktiskt uträtta det man vill i livet. Så bättre så jag tänkt bara att bita ihop och köra på intill kaklet.