Citat:
Ursprungligen postat av
Fennoscandia
Jag är en finlandssvensk som inom kort kommer att flytta till Sverige för att jobba. Mitt modersmål är naturligtvis svenska och mitt uttal är finlandssvenskt. När jag öppnar käften låter jag som en invånare i Mumindalen eller som Mark Levengoods elaka kusin. Nu undrar jag om mitt uttal kan bli en nackdel för mig, professionellt och socialt, när jag är i Sverige? Jag vet nämligen att vissa svenskar tycker att finlandssvenska låter fult eller har svårigheter med att förstå vad man säger trots att man talar artikulerat. Mest av allt vill jag, så gott det går, undvika att bli tagen för att vara en finskspråkig finne som har lärt sig svenska.
Jag funderar därför på att tona ner min finlandssvenska när jag är i Sverige. Jag har inte tänkt börja tala rikssvenska helt och hållet, utan snarare dämpa finlandssvenskan, göra den mindre skarp och ge den en annan språkmelodi.
Vad tror ni om detta? Borde jag förändra mitt uttal när jag är i Sverige eller ska jag fortsätta med muminspråket?
Till saken hör att kommunikation är mycket viktigt i min bransch.
För min del tycker jag bara det låter trevligt med finlandssvenska men en sak som stör mig med finlandssvenskar som flyttar till Sverige är att ni verkar ha ett närmast maniskt behov av att distansera er till övriga finnar och påtala att ni minsann är finlandssvenskar.
Även om många av er sprätter runt i (svensktalande delen av) Finland och tror att ni är lite för-mer än andra är vi många här i Sverige som gillar riktiga finnar och dessutom ligger det inte i vårt kynne generellt att försöka förhäva sig på andras bekostnad.
Dessutom är det många i Sverige som kommer se ut som frågetecken om du drar igång med det där för generellt är det inte så många av oss svenskar som har det glasklart för oss att ni håller på med det där fjanteriet i så stor utsträckning. Många av oss tar en finne för en finne och det blir bara konstigt när utläggningen om att man inte är en riktig finne dyker upp.
