Allsvenskans bästa meritspelare + elva!

Fetade spelade inte i Allsvenskan när han vände hem. Annars är han störst, i vart fall i Italien.

Roland Nilsson kansek man ska nämna... Kanske på klubbnivå lite sådaär, men otroligt väl ansedd...

Fan, helt rätt, måste kollat fel spelarkarriär.

/feldgrau

Du skrev "AIK (99-01)" i ditt inlägg, fetade det men det föll bort. Borde klippt lite.

Nordirländaren Sammy McIllroy hade hunnit spela 300+ ligamatcher för Man Utd och vinna FA Cup & Community Shield när han anslöt sig till Örgryte år 1986. 88 landskamper och 2 VM-slutspel dessutom.

Den tyske målvakten Dieter Burdenski spelade över 400 ligamatcher för Werder Bremen under 70/80-talet. Vann Bundesliga år 1988, men hade förlorat sin startplats vid det laget. Tack vare sin vänskap med Sanny Åslund spelade han en endaste match för AIK år 1988. Fanns med i de västtyska trupperna under VM 1978 & EM 1984, vid de sällsynta tillfällen där landet inte tog en enda medalj.

Den vitryske mittfältaren Sergei Aleinikov hade vunnit både UEFA Cup och Coppa Italia när han kom till nykomlingarna till Allsvenskan Oddevold år 1996. EM-silver dessutom med sitt landslag Sovjet. Anses idag vara Vitrysslands störste spelare genom tiderna, med konkurrens av möjligtvis Aliaksandr Hleb.

Känns lite märkligt att sätta ihop en elva med avdankade spelare som under sina sista år i allsvenskan var långt under sin karriärs peak. Men om vi ska utgå efter meriter sett över hela karriären och räknar bort spelare som inte spelat i allsvenskan under 2000-talet.

Henrik Larsson - Marcus Rosenberg
Jari Litmanen
Niclas Alexandersson - Anders Svensson - Kim Källström - Christian Wilhelmsson
Diego Lugano - Patrik Andersson - Johan Mjällby
Andreas Isaksson

Min 3-5-2-elva med fokus från 90-talet och framåt:

Ravelli

Lugano
Patrik Andersson
Glenn Hysén

Ibrahim Ba
Anders Svensson
Robert Prytz
Kim Källström
Anders Limpar

Litmanen
Henke


Kommentar: Ravelli är trots allt solklar i mål. Uttagen i världslaget, VM-brons etc. Isaksson är en bättre målvakt, men når inte riktigt fram.
Mittbackarna har den största konkurrensen. Jocke Björklund var redan internationellt etablerad när han stack utomlands, Peter Larsson, Johan Mjällby och framförallt Dusko Radinovic är tunga namn. Ändå känns det som att de tre valda är fullkomligt tveklösa.
På mittfältet var det framförallt mellan Anders Svensson och Daniel Andersson som det var svårt, samt mellan Chippen, Blomkvist och Limpar. I första fallet utgick jag från att Svensson haft en mycket mer framgångsrik landslagshistorik än Danne. Limpar vann på att ingen av de andra varit i närheten av en sådan säsong som han hade 90-91 i Arsenal.
Anfallare med meriter finns det många, Mats Magnusson, Arnor Gudjohnsen och Stefan Pettersson förtjänar att nämnas. MEN, Henke och framförallt Litmanen är en i en helt egen liga. De, tillsammans med Bjärred, är fullkomligt outstanding vad gäller meriter i Allsvenskan de senaste 30 åren.