Annika Strandhäll är obildad och en naiv människa. På 90-talet vet jag att hon drog mer åt vänsterradikala hållet. Hon hade många åsikter men hon kunda aldrig få till en helhet i sina resonemang. När hon tappade tråden bytte hon gärna samtalsämne , eller så fnissade hon på ett arrogant sätt. Det kan liknas vid Göran Perssons flin, men lite charmigare. Hon lyckades aldrig nå slutet av meningen för det blev för invecklat.
Några år in på 00-talet lyckades hennes fackförbund få in henne på någon fristående kurs på Göteborgs Universitet för att bättra på hennes CV. Men hennes färgade bakgrund och den låga allmänkunskapen medgav inte att hon tillgodo gjorde sig kursernas vidd. Det är troligt att fackmedlemarna betalade notan för hennes ”högre” bildning.
Jag tror att hennes kommunistiska tankar levde kvar ända tills hon fann ett nytt levebröd och en ny inkomstkälla, att bli minister i sossarnas regering. Hux flux blev hon medlem i Socialdemokratiska partiet, där fanns inga spärrar med att snabbt ändra åsikt.
Annika åkte i början av sin ministerperiod till Sydkorea med kronprinsessan Victoria. Här berättas om när de besökte den demilitariserade zonen mellan Syd- och Nordkorea. Jag tror inte att Annika nämnde för kronprinsessan att hon hellre hade stått på andra sidan och skådat över till det kapitalistiska Sydkorea och fördömt det. Vilket jävla hyckleri!