Citat:
Ursprungligen postat av
azonto
En minister som har strulig ekonomi bör ses som ett hot mot rikets säkerhet då utomstående makter förmodligen kan påverka ministern med mutor.
Strandhäll verkar inte förstå/koppla ihop ovanstående och försöker tona ned frågan, men det handlar inte om en engångsföreteelse utan en systematisk misskötsel av ekonomin.
Det har, enligt Strandhäll, inte funnits "tid" att sköta privatekonomin = Annika jobbar hårt (underförstått, vi ska beundra hennes flit och kompetens). Samtidigt skyller hon allt på den bortgångne maken. Han har inte betalat räkningar och tog dessutom livet av sig och det orsakade henne en svår familjesituation = Annika har ej kunnat påverka att det blivit så här (underförstått, vi ska tycka synd om henne eftersom hon är ett offer).
Förtroendevalda som arbetar hårt förväntas ha ordning på sin ekonomi, oavsett hur briljanta de anser sig vara i sin yrkesutövning
eller vilka familjetragedier som inträffar. Om de inte klarar av att inse detta överskattar de sin egen förmåga. Man kan inte stå som förtroendevald för den lagstiftande församlingen och anse sig själv stå över samhällets lagar och regler.
Strandhäll saknar uppenbarligen omdöme att betala någon som ser över hennes ekonomi, maken avled 2019, så hon kan inte längre skylla på honom. Att hon underlåtit att agera, åtminstone efter makens död, visar att frågan är ett icke-problem för henne. Hur ser den tidigare
finansministern, Magdalena Andersson, på denna omdömeslöshet?