Hur ser en normal vardag ut för er två heltidsarbetande föräldrar med barn?

Så alla barnfria är ensamma själar som inte har partner, vänner och familj att umgås med.

Frågan är väl om de gör det en genomsnittlig vardag?

Fast du utgår ju från att alla barnfria är ensamma och kommer hem till en tom lägenhet. Jag umgås med min partner och vi kan roa oss med att gå på bio, spela biljard, gå ut och käka och dylikt. Inte jämt givetvis men då och då och jag uppskattar att vi inte har en unge att ta hänsyn till då vi gör sådana saker.

Men det var inte poängen. Poängen var att många uttryckt sig väldigt negativt om barnfamiljens vardagsliv, och frågan var då om de flesta barnlösas vardag ser så mycket mer spännande ut uppspaltad på samma sätt.

Säkerligen går de flesta vuxna som har barn också ut på bio och äter m.m ibland också. Men går du på bio en genomsnittlig vardag? Blir många filmer det. Fine, du kanske kommer hem och lagar mat till din partner med, ni kanske sitter tillsammans vid middagsbordet när ni äter istället för framför TVn. Men hur är det så mycket mer spännande än att barnfamiljen äter tillsammans vid middagsbordet?

Jag lever inte ett speciellt spännande liv kan jag säga Jag undrade mest varför du utgick från att barnfria var ensamma? Antar att "gnället" beror på att många av oss barnfria tycker det verkar tråkigt att lämna och hämta på dagis och ha barn att ta hänsyn till om dagarna och på så sätt förlorar viss frihet. Sen vad man gör med friheten är ju givetvis upp till var och en. Men ja på det stora hela så ser väl antagligen inte vardagen som sådan jätteannorlunda ut.

Många dissar mot barnfamiljer nu på slutet, läser jag.
Hade ju varit intressant att få höra hur ni 30-plussare UTAN barn spenderar er fantastiska vardag? Och hur ni tänker er att era barnlösa liv kommer att se ut om 10-20 år?

Kan bara hålla med. Gissar att det ser liknande ut med skillnaden att man kommer hem till en tom bostad, lagar något ointressant till sig själv och sätter sig framför datorn eller TVn direkt istället för att spendera tid med familjen. Självklart gör väl de flesta normala barnlösa något mer intressant ibland, men det gör ju barnfamiljerna med.

Många dissar mot barnfamiljer nu på slutet, läser jag.
Hade ju varit intressant att få höra hur ni 30-plussare UTAN barn spenderar er fantastiska vardag? Och hur ni tänker er att era barnlösa liv kommer att se ut om 10-20 år?

Det är just denna präktiga och högdragna attityd att vi barnlösa på nåt sätt bara MÅSTE slösa bort vår tid om vi inte fyller den med barnuppfödande som gör att vi irriterar oss på folk med barn. Det kan ju inte finnas något annat alternativ, för barn är ju bara sååå underbart, så medans ni fyller er tid "rätt", fyller vi den "fel". Men så är inte fallet, det är ju bara att läsa härinne, drar man bort barnuppfödandet från era scheman så består det i princip endast av "slappa framför tv'n 2 timmar till läggdags" medans vi kan fyllar övrig tid med att läsa, lära oss nåt nytt, träna, umgås med kompisar, spela gitarr eller vad fan som helst.

Poängen är att vi kan göra precis vad vi vill, när vi vill. Vill jag spela datorspel 48 timmar i sträck så kan jag göra det, vill jag ut och hajka eller campa så gör jag det, vill jag plugga på mina hobbies så gör jag det, vill jag resa så gör jag det. Och viktigast, vill jag slappa bort en helg så gör jag det med.

Det tråkiga är ju att så många går på bluffen och mår dåligt för att de inte har perfekta liv.

Jag är nog ovalig på det sättet. Mår jag piss så berättar jag det. Tyvärr leder detta till ensamhet. Hatar att alla blivit "varumärken" och att allthandlar om en snygg fasad.

Jag är glad att jag lämnade familjelivet och bara har dottern då och då. Småbarnsåren var inte kul. Blev nästan alkis.

Nej det är faan ingen lek att ha barn. När vi fick våra 3 inom 26 månader(varav en med bokstavsdiagnos) så var det bara att dra ett stort kryss i kalendern för de nästkommande 15 åren. Svintufft!! Vi gick i princip i väggen!! Särskilt som man ju "ska" göra karriär och snickra på kåken samtidigt som man skall underhålla ett socialt liv... dumt, jag vet!!
Vi hade perioder där vi inte mådde så bra, det kan jag säga. Sedan är det ju både himmel och helvete. Kan ge exempel på fantastiskt bra stunder och tillfällen under de här åren samtidigt som det som sagt var tufft. Något av det jobbigaste har varit att få skolan och lärarna att funka. Jag visste inte att man var tvungen att uppfostra dom också. Säkert 10 möten per år med skolvärlden!

Nu är de tonåringar festar lagom, tränar och sköter sig bra. Nu är det FANTASTISKT att ha (nästan vuxna) barn.

Ett tips - visserligen subjektivt - men ändå. Skaffa inte barn tätt. Detta är svinviktigt nu när alla jobbar. Man orkar liksom inte med flera små samtidigt. Ha minst 6-7 år emellan dom. Lycka till alla framtida förädrar! Se till att ta hjälp av nära och kära - det glömde vi helt bort