Citat:
Ursprungligen postat av
hakro807
Min fråga berör första 378 000 åren efter Big Bang. Jag har viss förståelse för den observationer som kan göras (eller snarare extrapoleringar) som kan göras eftersom fysiken under denna tid börjar närma sig vår nutida. Men hur vet vi något om den händelserna innan detta när allt var en het soppa? Speciellt den absolut första tiden när förhållandena var så extrema att vi nutida förståelse av fysik närmast helt måste sakna värde. Jag har besökt såväl Wikipedia som andra sidor som skriver om förloppet och förklaringen är "så här gick det till, punkt!" Men hur kan vi "veta" detta?
https://en.wikipedia.org/wiki/Recombination_(cosmology)
Allt vi kan SE kommer från efter rekombinationen. Innan den tidpunkten gör alla fria laddningar det omöjligt för ljus att röra sig någon längre sträcka. Det var som en tjock dimma. Men att se något direkt är inte det enda sättet att observera och att få kunskap, lika lite i kosmologi som t ex om solens och planeters inre. Som andra skriver här vet vi ju en hel del om materiens egenskaper även upp till rätt så extrema temperaturer, genom experiment t ex på CERN (och mycket annat) och välverifierade teorier som t ex termodynamik, partikelfysikens Standardmodell (senast verifierad genom detektion av Higgspartikeln, Nobelpris 2013) och relativitetsteorin (senast verifierad genom detektion av gravitationsvågor, Nobelpris 2017).
Mätningarna på den kosmiska bakgrundsstrålningen med COBE, WMAP och nu senast Planck har också visat att universum inte var helt homogen när bakgrundsstrålningen släpptes fri (vid ca 3000 K). Dessa inhomogeniteter är instabila, dvs lite tätare regioner blir allt tätare med tiden medan de tunnare tunnar ur allt mer. Detaljerade simuleringar visar att slutresultatet blir ett universum vars materia är fördelat på ett sätt som väldigt mycket påminner om vad vi kan se idag, med galaxer, galaxhopar, osv. En väldigt bra och ganska ny bok om detta är
The Cosmic Web av Richard J Gott, som även talar om hur man
mäter likhet mellan verklighet och simuleringar.
Men var kom då dessa små inhomogeniteter ifrån? Här passar inflationsteorin väldigt bra in, där de kommer från kvantfluktuationer i inflatonfältet. Detta ger rätt svar, men det räcker inte riktigt som bevis för inflationsteorin (som iofs även löser några andra mysterier i kosmologi, MEN vars fundamentala grund ändå är rätt skakig -- vad är t ex det där inflatonfältet för något egentligen). Men OM inflationsteorin är korrekt, leder den också nästan obönhörligen (iaf enligt teorin) till att vårt universum bara är ett av oändligt många andra.
Men HELA bilden är ju förstås inte klar. Mycket kan fortfarande komma att ändras. Just nu är en spännande tid med enormt mycket observationella data som kommer, och ännu mer på gång. Själv hoppas jag nog lite på att man upptäcker något som passar in väldigt illa med nuvarande förståelse, men hittills verkar ju faktiskt istället allt fler bitar falla på plats.
Finns också mycket mer att säga om hur vetenskaplig kunskap fungerar egentligen. Om Kuhn, Popper, m fl och vetenskapsteori. Vad KAN egentligen bevisas? Oavsett hur mycket som talar för en teori, kan den fällas av ETT motbevis. Jämfört med hur man tänker till vardags är vetenskapliga teorier = fakta, men eftersom vi ändå aldrig kan vara HELT säkra så kallar vi även sånt som vi är väldigt säkra på för teorier. Big Bang måste idag anses vara sann med väldigt stor sannolikhet.