Stor litteratur. Detta är veterligen den stora frågan som dominerar de stora kaferummen i landet där österut (inte här i vårt litteraturhatande land), och jag ponerar att det finns vissa kriterier for stor litteratur - alltså tycker jag inte att någon som skiter på*ett blad papper och sedan skickar det till tryck kan kallas en stor författare (något vissa postmodernister med mera verkar tycka). Alltså finner jag litteratur (om den ens kan kallas som sådan) som klassas samtida inte stor.
Istället kännetecknas stor litteratur av djupa karaktärsbeskrivningar, en handling som fängslar den djupaste mänskligheten, och instiftar en moralisk förståelse hos läsaren.
Enligt mig är exempel på detta:
Krig och Fred, Leo Tolstoj
Broderna Karamazov, Fjodor Dostojevskij
Les Miserables, Victor Hugo
Dikter, Pär Lagerkvist
Njals Saga
Stig Larsson sa i någon intervju att den mesta litteraturen är som en sudoku, intressant medan man håller på men när det är klart finns det inget mer att hämta där. Tycker det var rätt smart sagt,
Stor litteratur förändrar sig för varje gång man läser den. Den står sig över tid och det finns alltid något man inte "kommer åt". Nu menar jag RIKTIGT stor litteratur, som Shakespeare eller Dostojevskij. Inga enkla budskap.
Sen finns det mellanstor litteratur, s.k minor classics. Funkar också i olika tider och på olika platser men är inte stor stor. Alice i Underlandet kanske, t.ex.
Ett kriterium som redan nämnts är tidlöshet. Litteraturen står sig över generationer. Ett annat är generalitet i den betydelsen att den tilltalar alla människor oberoende av kultur. Sara Lidman kan läsas med behållning av afrikaner, Yasar Kemal av sydafrikaner, etc.
Dessa två är s a s yttre kriterier. Ett tredje kvalitetskriterium är att det litterära verket är helgjutet. Som läsare uppfattar man inte något ord som överflödigt, eller att något saknas. Allt fyller sin plats.
Stig Larsson sa i någon intervju att den mesta litteraturen är som en sudoku, intressant medan man håller på men när det är klart finns det inget mer att hämta där. Tycker det var rätt smart sagt,
Stor litteratur förändrar sig för varje gång man läser den. Den står sig över tid och det finns alltid något man inte "kommer åt". Nu menar jag RIKTIGT stor litteratur, som Shakespeare eller Dostojevskij. Inga enkla budskap.
Sen finns det mellanstor litteratur, s.k minor classics. Funkar också i olika tider och på olika platser men är inte stor stor. Alice i Underlandet kanske, t.ex.
Alice i Underlandet är stor, om man fattar att den egentligen driver med samhället och inte är en barnbok.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!