Teknologstudenter på KTH tvingas skriva om minoriteter och checka sitt privilegium

Fler i Flashback-tråden är kritiska – en skriver: ”Allt ovan saknar fullständigt koppling till utbildningen. Den som hittade på detta borde få sparken!” En annan skriver: ”Gift. Teoretiskt gift. Välkommen till modern utbildning.” ”Är glad man fick sin examen innan allt detta trams dök upp,” inflikar en tredje.

Nyheter Idag har talat med Viggo Kann, professor i datalogi, som är ansvarig för den aktuella kursen. Han säger att de började med temat minoriteter och likabehandling för tre år sedan.

Kann menar att uppsatsens syfte är att ge studenterna ”en allmänbildning i de här frågorna”. Den kunskapen ska hjälpa en som civilingenjör främst när det gäller ”lagarbete och samverkan med andra personer i olika sammanhang”.

Seminariet om minoriteter och likabehandling i programsammanhållande kursen har blivit uppmärksammat på sociala medier som Flashback och Reddit och i nättidningar som Nyheter idag och Sputnik International. Diskussionerna och artiklarna bygger till stor del på ofullständig information och missuppfattningar. Vi lärare på kursen vill med anledning av detta motivera seminariets innehåll och utformning och varför det finns med i kursen.

Vi är medvetna om att studenter och personal på KTH idag har en sammansättning som inte avspeglar samhället i stort och att vi därför går miste om talanger som skulle kunna lyfta KTH, Sverige och världen om de lyckades bryta de mönster som finns idag. Vi vill därför ha ett KTH som är inkluderande för alla. Det uppmärksammade seminariet är en del i denna strävan. Att en diskussion om likabehandling kan skapa sådan upprördhet visar hur viktigt det är att fortsätta det arbetet.

Ett jämställt KTH är en av huvudrubrikerna i KTH:s utvecklingsplan 2018-2023, och i KTH:s verksamhetsplan 2018 står: Kunskap och medvetenhet om genus och jämställdhet ska integreras i utbildningen för att studenter efter examen ska kunna bidra till ett mer jämställt samhälle. Det är alltså inte bara datateknikstudenter som ska arbeta med dessa frågor.

En professionell civilingenjör i datateknik ska kunna utveckla datatekniska produkter med hänsyn till användare och kunder som inte faller inom en stereotyp bild av användare. Dessutom förväntas civilingenjörer ha färdigheter att delta i och leda projekt sammansatta av olika personer. Insikt i och förståelse för likabehandling är därför en viktig färdighet för att inte orsaka diskriminering eller andra typer av stötande ledarskap som inte är acceptabelt på en arbetsplats.

Förberedelseuppgifterna och frågorna inför seminariet är utformade efter diskrimineringsgrunderna och i samråd med studentsektionen. För att begränsa omfattningen valde vi att inte ta med diskrimineringsgrunderna religion och ålder som kanske är mindre aktuella för den som är student på datateknik i årskurs 1-3. Frågorna för årskurs 2-3 är som vanligt i kursen mer öppna än frågorna för årskurs 1. Var och en i årskurs 1 får välja vilka tre av dom sex frågorna som man vill besvara, så att den som känner sig obekväm med någon eller några av frågorna inte ska behöva besvara just dem. Eftersom temat är minoriteter så är frågorna inriktade på normer. För att få en mer positiv diskussion handlar frågorna om fördelar och inte nackdelar.

Studenterna är fria att ha vilka åsikter som helst och även att uttrycka dessa i reflektionerna. Syftet är inte att föra fram någon speciell åsikt som “rätt” utan att få alla studenter att reflektera över arbets- och livssituationen för personer som faller utanför stereotypa bilder; en sorts övning i empatiskt tänkande.

Implicita associationstestet (Harvardtestet) i förberedelseuppgifterna är ett test som har mött en hel del kritik för brister i tillförlitlighet och pålitlighet. Därför borde uppgiften att pröva testet inte ha varit med eller i alla fall försetts med en förklaring.

Viggo Kann, kursledare för prosamkursen, samt kursens alla mentorer

Genusblanketterna väcker lusten att svara fel överallt.
Vid kollationeringen för min senaste pjäs blir jag ombedd att avsätta en timme för att tillsammans med ensemblen gå igenom svensk scenkonsts och Teaterförbundets mångfalds- och jämställdhetscheck. Motvilligt accepterar jag, då detta tydligen är ett obligatoriskt moment i länsteaterns arbete.
Jag har oerhört svårt att förhålla mig till hela situationen och medan vi snitslar oss fram mellan kryssen pendlar jag mellan att brista ut i gapskratt och bli riktigt arg.
"Vi har diskuterat huruvida uppsättningen bidrar till att konservera eller utmana rådande normer och föreställningar om människor, eller bara visa hur det är. Vi undviker därmed omedvetet att reproducera stereotyper." Ja eller nej?
Jag får en barnslig lust att svara fel svar på varenda fråga och hädanefter enbart göra pjäser som reproducerar stereotyper. Säger kort till teaterchefen efteråt att jag förstår syftet, men jag tror att detta är fel väg att gå.