Blir SD för mig.
Ser det mer som en symbolhandling. Gillar inte de andra partiernas högmod och kaxighet eller deras utfrysningsmetoder och mobbarfasoner mot ett av Sveriges största partier. Tycker bara det är barnsligt. Som att se vuxna människor sitta i en sandlåda och mobba ut en annan. Sedan ska jag inte förneka att SD's hjärtefrågor ligger mig varmt om hjärtat också. SD står för det som de andra partierna hela tiden varit emot - en restriktiv och kontrollerad invandring. Att de andra nu börjat vända i frågan känns inte trovärdigt överhuvudtaget och inte heller ansvarsfullt. Känns som att man försöker låta så hårda som man kan för att få så många röster som möjligt för att sedan gå svenskarna bakom ryggen som man gjort hela tiden tills SD blev en maktfaktor. Vad jag menar med en symbolhandling? Det viktigaste för mig är att SD blir störst även om de inte skulle få ett inflytande, av den anledningen att de andra partierna och dess sympatisörer sen inte kan komma och säga "Haha, ni blev inte störst, svenskarna vill därför ha fortsatt massinvandring!" - Likt man gjorde 2014 med "87-%" grejen. Jag är stensäker på att så blir fallet om SD inte blir störst, så om man lutar åt M eller något annat för en stramare invandring så är det att lämna svenskarna åt sitt öde. Med SD som största parti kan inte någon annan komma och påstå att det finns fortsatt stöd bland svenska folket för en massinvandring likt den vi sett fram tills idag.
Det ligger alltså ett stort symbolvärde i att SD blir störst, det blir svenskarnas officiella NEJ eller protest mot den förda politiken. Jag gillar Afs men det kommer bli som 2014 när SvP kandiderade, bortkastade röster som SD skulle behöva. Jag hoppas och tror på Afs i framtiden, men 2018 behövs alla krafter för att lyfta SD - det mest Sverigevänliga partiet i riksdagen även om Afs må vara mer Sverige/svensk-vänliga.
Ser det mer som en symbolhandling. Gillar inte de andra partiernas högmod och kaxighet eller deras utfrysningsmetoder och mobbarfasoner mot ett av Sveriges största partier. Tycker bara det är barnsligt. Som att se vuxna människor sitta i en sandlåda och mobba ut en annan. Sedan ska jag inte förneka att SD's hjärtefrågor ligger mig varmt om hjärtat också. SD står för det som de andra partierna hela tiden varit emot - en restriktiv och kontrollerad invandring. Att de andra nu börjat vända i frågan känns inte trovärdigt överhuvudtaget och inte heller ansvarsfullt. Känns som att man försöker låta så hårda som man kan för att få så många röster som möjligt för att sedan gå svenskarna bakom ryggen som man gjort hela tiden tills SD blev en maktfaktor. Vad jag menar med en symbolhandling? Det viktigaste för mig är att SD blir störst även om de inte skulle få ett inflytande, av den anledningen att de andra partierna och dess sympatisörer sen inte kan komma och säga "Haha, ni blev inte störst, svenskarna vill därför ha fortsatt massinvandring!" - Likt man gjorde 2014 med "87-%" grejen. Jag är stensäker på att så blir fallet om SD inte blir störst, så om man lutar åt M eller något annat för en stramare invandring så är det att lämna svenskarna åt sitt öde. Med SD som största parti kan inte någon annan komma och påstå att det finns fortsatt stöd bland svenska folket för en massinvandring likt den vi sett fram tills idag.
Det ligger alltså ett stort symbolvärde i att SD blir störst, det blir svenskarnas officiella NEJ eller protest mot den förda politiken. Jag gillar Afs men det kommer bli som 2014 när SvP kandiderade, bortkastade röster som SD skulle behöva. Jag hoppas och tror på Afs i framtiden, men 2018 behövs alla krafter för att lyfta SD - det mest Sverigevänliga partiet i riksdagen även om Afs må vara mer Sverige/svensk-vänliga.