Invandrarkritiker, uttrycker ni triumf - Ölmedal och Orrenius hävdar det

Visst är de perifera sett till det stora hela, men lika "brydd och skrämd" som Orrenius är "över den där glädjen och triumfen som man stöter på ibland hos rasistiska och fascistiska mailare" lika brydd är jag över att han ÄR brydd..

VAD är han brydd över?

Är det en nyhet för Orrenius att etablissemangets hantering av migrationsfrågan skapat vrede och ilska ute i samhället? Är han omedveten om den omsvängning som kan framkalla känslor av bitter skadeglädje hos vissa?

... och när Orrenius omgiven av alla journalister som ryggdunkar och tröstar Ölmedal i tråden utbrister (om sina meningsmotståndare): https://twitter.com/niklasorrenius/s...57449296875520

... lockas man att citera Bibeln:
Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga — du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare ...

Att Ida och Niklas tolkar motreaktionerna som triumfatoriska säger väl mer om Ida och Niklas än om de som skickar mejl.

När Ida får mejl med argumentation och länkar till riktig fakta om de så kallade "ensamkommande barnen" når hon antagligen en punkt där hon rent logiskt och kunskapsmässigt inte kan hitta giltiga motargument. Det vill säga de gamla sanningar som hon själv trott på och okritiskt förmedlat vidare framstår nu som de lögner de är. Det är klart att hon då känner sig påhoppad och att hon tycker de som hoppar på henne är triumfatoriska.

Ungefär som när man var liten och förlorade mot storebrorsan i bordshockeyspel, och han triumfatoriskt utropade sin seger varenda gång. Det är klart att det gjorde ont, ungefär som att strö salt i såren. Men rent sakligt vann han ju för att han var bättre.

Samma sak här. Det finns asylaktivister som krampaktigt håller sig kvar vid sina sagor (det handlar om BAAARNNNN!) medan samhället i stort börjat genomskåda lögnerna och därmed vinner debatten. Det gör förstås ont hos journalister som Ida och Niklas eftersom de investerat så mycket tid och prestige i detta att de inte kan vända om nu. Vi andra kan väl bara tolka det som symptom på att folk i allmänhet vaknar upp och börjar säga ifrån. Vilket är oerhört glädjande.

Själv har jag dragit iväg ett och annat mail till journalister men jag skickar också insändare till lokaltidningar där jag argumenterar emot de debattartiklar som lokala vänsterpolitiker och asylaktivister skriver. Jag har fått mina insändare publicerade flera gånger. Det är ganska enkelt att slå ner asylaktivisternas argument. Det gäller bara att formulera sig sakligt och faktabaserat, eftersom deras argumentation nästan enbart är baserad på känslor och tyckanden. Det behövs ingen triumf.

Jeg skrev om disse ting for 15 år siden - i Danmark. I Sverige var det umuligt. Jeg forsøgte med fire tidningar.

Og jeg havde desværre ret. Dengang kunne man have gjort noget præventivt, i dag er det for sent.

Kronik: Voldtægtsbølgen i det statsfeministiske Sverige

https://jyllands-posten.dk/debat/ECE...tiske-Sverige/

Vad de är brydda över? Minst två saker i alla fall.

För det första att på allvar bli konfronterade med fakta och omvärldshändelser som de har svårt att förena med sin ideologiska världsbild. För det andra att deras hittills självklara moraliska anspråk utmanas av en annan etik som formulerar frågor om vilken social, kulturell och demografisk kostnad multikulturalismen har för vårt samhälle och de som bor här. Den senare kolumnen har bara börjat summeras i den allmänna debatten. Resultatet är ett helt annat än vad som tidigare har förespeglats oss.

Det vore intressantare att diskutera journalisternas syn på resultatet av deras kampanj- och uppfostringsjournalistik för svenskt vidkommande. I stället ska det såklart handla om deras e-post, känslor och de förmenta trollens sårande brist på ödmjukhet i kontakten med journalistfrälset.

”Narcissus gick att släcka törstens brånad i källans tysta spegelklara våg, sin egen skuggbild han i vattnet såg och intogs genast av en mystisk trånad

...Ve den vars själ sin egen gudom känner
och idealets verklighet begär!
För honom jorden inga rosor bär”.

Citatet ovan ur Narcissus av Stagnelius om någon undrar.

Låter som två psykiskt sjuka individer som ger en inblick i sina mentala tillstånd på twitter. Att den där Ölmedal använder sig av epitet barn när till och med vistårinteut, resterande msm och politiker slutar använda sig av barn visar hur starkt indoktrinerad hon är. Bor givetvis i Sthlm innerstad Södermalm. Ölmedal och Orren är sura över att inte få stå oemotsagda, få källor sända till sig som inte går att ignorera genom att hänvisa att det är hatmedia därför fake news. Orren och Ölmedal vill forsätta sin aktivism och utpressa miv utan att ifrågasättas.

Ordet triumf känns väl lite väl starkt att använda bara för att några av regimens desinformatörer råkar få några uppriktiga mail.

Den dagen Ida, Niklas och alla andra satans folkförrädare tvingas att marschera in i ett internetingsläger då hade jag kännt en triumfiatorisk lyckokänsla.

Skämt åsido, vad känsliga dessa jävla bortklemade journalistäckel är. Suttit på sina höga hästar och tryckt ner propaganda i halsen på populasen och så fort de får minsta lilla mothugg bölar de i högan sky om hat och hot.