Varför känner vi oss speciella?

Det jag vill framhäva är att minst 99.999% av alla människor inte är speciella (mig själv inräknad), men vi känner det som att vi är det.

Är det inte lustigt att människor tycker de är speciella på olika sätt? Kanske någon tycker de gjort något smart och gärna berättar det för någon annan, så som alla gör ibland. Man tycker kanske att man är listig och tänker annorlunda och vill gärna att andra ska veta detta. Man känner sig speciell.

Ex.vis; säg att Johan gör ett bra klipp på en TV, för att han kände till en sida på internet som inte så många kollar på. Så känner han sig speciell och smart. Så han säger stolt till sin polare typ: "-Du eee Martin...hörde du om TV:n som jag köpte?"

Okej, För det finns ingen annan som gör bra klipp? Bara miljontals andra...

Eller om man är på släktträff och morbror Arne berättar om någon kusin som fått tag på ett nytt jobb på ICA, Telia eller var som helst. Ja, wow, för ingen annan jobbar där? Eller om du är på någons studentfirande där studenten är så nöjd och känner sig stolt över att ha tagit studenten... Ja, wow, ingen annan har tagit studenten eller? Du börjar träna på gym och talar om det för dina kompisar: "-Jo jag har ju börjat träna nu sååå, ja, nu ska det bli andra bullar". Jo, för det är ju ingen annan som går på gym?

Eller folk som tycker att de är så speciella för sina mentala egenskaper. Folk som tycker att de "tänker så mycket" och förstår sånt som inte andra förstår etc. Så säger bara miljoner andra människor liksom.

Föräldrar tycker ju ofta att deras barn är väldigt speciella, men det är de ju inte.

Så varför tycker så många att de är "speciella" när de i själva verket är precis som miljoner andra människor? Inser man inte logiskt att man inte är det?

Ett argument för att alla är speciella är att "alla är unika". Men det är vi ju inte egentligen. Alla fingeravtryck är unika också, men alla sitter de på fingrar.

"Ja, men ska man inte glädja sig över framgångar och dylikt då?" . Det kan man väll göra. Jag menar bara att det är fascinerande att vi känner det som "speciellt" när det är så långt ifrån speciellt som det kan vara.

Såvida du inte är Albert Einstein, Nicola Tesla, "Rain man", Mozart eller annan lika unik individ så är du inte speciell.

Nästan alla, inklusive jag, är definitivt "icke-speciella". Eller vad tycker du?

Vad tycker du folk ska prata om då? Du räknar ju upp allmänna samtalsämnen, typ vad jag gjorde härom dagen, köpte ny tv. Hur får du det till att dom tycker dom är speciella? Är det månne så att du är en lite "speciell" pojke?

Och han sade till skrattet: "Vanvett!" och till glädjen: "Vad tjänar den till?".

För att vi är egoistiska varelser.

Newsflash

Vem bestämmer vem som är speciell och vem som inte är det? Var är facit? Man får väl tycka man är speciell om man vill det och tycker att det är relevant. Krasst så borde väl alla vara speciella såvida de inte vore 100% identiska, vilket de inte är.

Nej vi är ungefär likadana allihop. Att vi tror oss vara speciella beror på att få vågar vara sig själva.

En vit och en svart man är mycket mer lika varandra än vad en vit man och en vit kvinna är.

Folk får gärna prata om vad de vill. Jag vill poängtera min fascination av när vi människor känner oss speciella över saker som oräkneliga andra människor redan gjort.


Det kan man undra ja. Det är förstås en relativ term utan facit. Men jag har försökt i min text att ringa in betydelsen av vad jag menar med "speciell" utifrån mina beskrivningar med fiktiva exempel.

Överlevnadsinstinkten. Hos djur uttrycker den sig bara som livsvilja men hos människor får den oss att intala oss att vi är unika.

Sedan exakt vem som är unik är ju rent godtycke det med. Det finns ju många människor som säkert var unika som har dött okända. Mannen som räddade världen från kärnvapenkrig kommer jag inte ens på namnet på utan att googla, och ändå vågade han trotsa en order från Sovjets militär när han var ansvarig för avfyrandet av kärnvapen, vilket var oerhört modigt.

Det där är väldigt kulturellt. Miljontals människor inom Buddhistisk tro tycker definitivt inte att de är speciella. Det kommer mycket ifrån USA det där.

Besides, Egot styr in oss att vi tycker att vi är speciella. Men jag påstår att de flesta kan vara speciella på ett positivt sätt bara man utvecklar sina egenskaper och när man är någonting att räkna med. Det finns även ett uttryck: "bigger than Life" och det krävs inte att du behöver vara en Gud för det.
Det är sorgligt att duser dig som en icke-speciell när nästan alla borde vara stolta och stora väsen på nåt sätt. Jag menar att människan som entitet ÄR helt outstanding! Men det är klart, skall man se det krasst så är de allra flesta "följare".

TS: Man tar ju bara studenten en gång i livet. Så för var och en är känslan av att ta studenten ny. Personen blir ju inte speciell p.g.a. det men händelsen är ju speciell för var och en. -Om man vill att livet ska vara en resa innehållande massa spännande och roliga saker o.s.v. ska man nog inte gå händelser i förväg.
Tänk om man skulle stå över studenten istället (strunta i ceremonierna), för att slippa känna sig speciell. Undrar om dem som tog studenten tycker att den/de som stod över studenten är speciella?

Om man skryter om att man köpt en TV till ett jättebra pris så kanske man söker lite status. Man berättar om det listiga köpet och menar då att man vet lite mer än alla andra. Och som man brukar säga; kunskap är makt. -Man kanske vill ha en liten boost i den gråa vardagen bara.
(Företag utnyttjar ju den mänskliga psykologin så gott det går. De tycker det är bra om du känner dig speciell när du köpt något).
Sen kanske Johan har ångest över att han köpt en TV som han egentligen inte behöver och vill bli av med sin köpångest genom att hitta något som rättfärdigar köpet och sedan få det bekräftat av någon annan. "Fan va najs Johan, vilket kap, jag är avis dig"

I det stora så tror jag att man helt enkelt söker en mening med allting, och en identitet.

Vi känner oss speciella eftersom vi är speciella! Ibland så känner vi oss inte speciella eftersom vi då har förändrat våran referenspunkt, precis som ditt exempel med fingeravtrycket och handen.

Precis som alla andra frågor så gäller det bara att ändra sitt perspektiv för att förstå svaret.

Folk har inte så mycket att välja på, det finns bara så många saker man kan göra i den här världen. Folk måste låtsas att det de gör är intressant och spännande när det i själva verket suger och är tråkigt, och miljontals människor har gjort samma saker innan långt innan.