Mod får gärna flytta tråden till mer lämpat forum då jag inte riktigt vet var den passar hemma men provar här i Filosofi till att börja med.
Det är knappast någon nyhet att barnafödandet minskar hos Svenskar som bott här i flera generationer.
Bidragande orsaker är bl.a. att staten krossat kärnfamiljen (något som vissa anser vara en av de "största" uppfinningarna under senaste århundradet).
Samtidigt har man tvingat ut kvinnorna i arbetslivet och hjärntvättat befolkningen med allas lika värde och att alla är exakt lika så till den grad att Gudrun Schyman (v) proklamerar att hennes viktigaste uppgift som feministisk politiker är att ta död på myten om våra biologiska olikheter.
Man behöver inte spenderat 6 år på läkarlinjen för att lära sig om skillnader mellan könen utan det räcker med att dra ner byxorna o se om det är snopp eller snippa för att kunna konstatera att jo det finns faktiskt någon biologisk skillnad.
Budskapet att alla är guld värda och att man ska förverkliga sig själv basuneras ut och förstärks av all reklam där man ska unna sig än det ena och än det andra för det "är jag värd".
Samhället har de senaste åren gått från VI till JAG samtidigt som bl a teknikutvecklingen exploderat.
Ok jag bryter här lite.
Astronomer och andra tänkare börjar se orimligheten i att vi skulle vara ensamma i universum. Tittar man på vår teknikutveckling så ligger det inte långt bort att vi snart skulle kunna göra en sond som har förmågan att utforska ett solsystem och samla in material till att bygga en kopia av sig själv. Detta kommer vi sannolikt klara inom 100-200 år om utvecklingen fortsätter som idag.
Om man betänker att jorden och livet på jorden är relativt ungt om man jämför med universums ålder så är det god chans att det finns civilisationer som är bra mycket äldre än vår och som redan skulle utvecklat sådan teknik. Inom ett par miljoner år skulle sådana självreplikerande sonder utforska varje solsystem i vintergatan. Vi borde alltså redan haft kontakt. Så var är alla?
Ok nu hoppar jag tillbaka igen
Det finns massor med teorier att högre civilisationer spränger sig själva i luften efter ett tag och därför inte utvecklas vidare.
Jag börjar fundera om det är så att teknikutvecklingen alltid kommer gå snabbare än vår förmåga att omställa oss biologiskt så att gamla inbyggda "traits" som är nödvändig för organismens överlevnad innan tekniksamhället inte hinner tillbakabildas.
När tekniken snabbt utvecklas blir organismerna undermedvetet förvirrade så en gammal drift att t.ex samla mat förväxlas med driften att samla på sig den senaste iphonen i ett samhälle där mat finns i överflöd.. Det blir lite kortslutning så att säga.
Jag tror även att teknikframsteg drivs av underliggande marknadskrafter och därför kan man tänka sig att i en annan civilisation som har teknikutveckling kommer de även ha någon form av reklam för att sälja in tekniken. Reklamen skapar ett ha begär som än mer lurar bort organismerna från sina gamla instinkter till att vilja ha den senaste tekniken. Dessutom är det sannolikt att i en civilisation som snabbt utvecklar sin teknik så kommer merparten av befolkningen att arbeta eftersom jag inte tror att det går att bara skapa en super AI dator samtidigt som resten av befolkningen springer runt o klubbar varandra i huvudet med träklubbor eller håller på att uppfinna hjulet eller elden..
Så förmodligen kommer hörgre civilisationers utveckling iallafall påminna lite om vår utveckling hur samhället gradvis byggs upp.
Nu när jag ser mig om i samhället så är folk så stressade med jobb och det ena o det andra samt att man måste ha senaste mobilen eller nya datorn eller en flashig bil att det känns som många sätter det materealistiska framför t ex barnafödande (iallafall i i-världen).
Det verkar vara en liknande utveckling i alla industrialiserade länder som kommit långt i utvecklingen att barnafödandet minskar.
Jag ser på kompisar, arbetskamrater osv att familjen inte är lika viktig.. Vill tanten inte ta ut soporna eller laga middag så byter man ut henne... sånt som inte hade hänt för 100 år sedan då familjen var oerhört viktig.
När jag var liten samlades alla ungarna i kvarteret o hade snöbollskrig eller lekte indian o cowboys.. nu sitter alla inne för sig själva o spelar dator.. Om de träffas irl för o leka sitter de försjunkna i var sin mobiltelefon o jagar pokemons...
Tittar man på sina förfäders kort var det ofta på familjen eller olika sammanhang.. tittar man idag så är det selfies.
Nu står sexrobotarna på lut och vr börjar nästla sig in i allt fler vardagsrum. Snart behöver man inte stå ut med en partner som gapar o skriker bara för att man inte orkar diska just då.. Nu kan man snart skapa sitt eget lilla kungarike med 2-3 sexrobotar och lite förstärkt verklighet som får ens gråa gamla etta att se ut som ett smärre slott..
När man kommer hem trött efter jobbet, kommer man alltid vilja komma hem till en arg tant och en skrikande unge eller kommer folk mer och mer välja bort vi:et (eftersom det kräver mer energi) till fördel för jaget. Kommer vi spendera massa pengar på att locka till oss en partner eller är det lättare billigare att köpa en robot. Är det viktigare att få barn än att framhäva sig själv med massa statusprylar?
Frågan är om teknikutveckling alltid kommer leda till minskat barnafödande för att slutligen passera någon gräns där individerna blir så uppslukade av sig själva och alla prylar att de helt enkelt prioriterar bort besväret att skaffa barn.
Jag känner många i 40-50 års åldern iallafall i större städer som prioriterat resor, statusprylar och teknik framför att skaffa barn. Hälften av den skulle säkert kicka ut partnern med om man kunde få en sjysst knullrobot istället (både kvinnorna och männen fast kanske främst männen).
Sorry att det blev lite flummigt och rörigt men jag hoppas ni är med på vad jag menar.. Vad tror ni?
Det är knappast någon nyhet att barnafödandet minskar hos Svenskar som bott här i flera generationer.
Bidragande orsaker är bl.a. att staten krossat kärnfamiljen (något som vissa anser vara en av de "största" uppfinningarna under senaste århundradet).
Samtidigt har man tvingat ut kvinnorna i arbetslivet och hjärntvättat befolkningen med allas lika värde och att alla är exakt lika så till den grad att Gudrun Schyman (v) proklamerar att hennes viktigaste uppgift som feministisk politiker är att ta död på myten om våra biologiska olikheter.
Man behöver inte spenderat 6 år på läkarlinjen för att lära sig om skillnader mellan könen utan det räcker med att dra ner byxorna o se om det är snopp eller snippa för att kunna konstatera att jo det finns faktiskt någon biologisk skillnad.
Budskapet att alla är guld värda och att man ska förverkliga sig själv basuneras ut och förstärks av all reklam där man ska unna sig än det ena och än det andra för det "är jag värd".
Samhället har de senaste åren gått från VI till JAG samtidigt som bl a teknikutvecklingen exploderat.
Ok jag bryter här lite.
Astronomer och andra tänkare börjar se orimligheten i att vi skulle vara ensamma i universum. Tittar man på vår teknikutveckling så ligger det inte långt bort att vi snart skulle kunna göra en sond som har förmågan att utforska ett solsystem och samla in material till att bygga en kopia av sig själv. Detta kommer vi sannolikt klara inom 100-200 år om utvecklingen fortsätter som idag.
Om man betänker att jorden och livet på jorden är relativt ungt om man jämför med universums ålder så är det god chans att det finns civilisationer som är bra mycket äldre än vår och som redan skulle utvecklat sådan teknik. Inom ett par miljoner år skulle sådana självreplikerande sonder utforska varje solsystem i vintergatan. Vi borde alltså redan haft kontakt. Så var är alla?
Ok nu hoppar jag tillbaka igen
Det finns massor med teorier att högre civilisationer spränger sig själva i luften efter ett tag och därför inte utvecklas vidare.
Jag börjar fundera om det är så att teknikutvecklingen alltid kommer gå snabbare än vår förmåga att omställa oss biologiskt så att gamla inbyggda "traits" som är nödvändig för organismens överlevnad innan tekniksamhället inte hinner tillbakabildas.
När tekniken snabbt utvecklas blir organismerna undermedvetet förvirrade så en gammal drift att t.ex samla mat förväxlas med driften att samla på sig den senaste iphonen i ett samhälle där mat finns i överflöd.. Det blir lite kortslutning så att säga.
Jag tror även att teknikframsteg drivs av underliggande marknadskrafter och därför kan man tänka sig att i en annan civilisation som har teknikutveckling kommer de även ha någon form av reklam för att sälja in tekniken. Reklamen skapar ett ha begär som än mer lurar bort organismerna från sina gamla instinkter till att vilja ha den senaste tekniken. Dessutom är det sannolikt att i en civilisation som snabbt utvecklar sin teknik så kommer merparten av befolkningen att arbeta eftersom jag inte tror att det går att bara skapa en super AI dator samtidigt som resten av befolkningen springer runt o klubbar varandra i huvudet med träklubbor eller håller på att uppfinna hjulet eller elden..
Så förmodligen kommer hörgre civilisationers utveckling iallafall påminna lite om vår utveckling hur samhället gradvis byggs upp.
Nu när jag ser mig om i samhället så är folk så stressade med jobb och det ena o det andra samt att man måste ha senaste mobilen eller nya datorn eller en flashig bil att det känns som många sätter det materealistiska framför t ex barnafödande (iallafall i i-världen).
Det verkar vara en liknande utveckling i alla industrialiserade länder som kommit långt i utvecklingen att barnafödandet minskar.
Jag ser på kompisar, arbetskamrater osv att familjen inte är lika viktig.. Vill tanten inte ta ut soporna eller laga middag så byter man ut henne... sånt som inte hade hänt för 100 år sedan då familjen var oerhört viktig.
När jag var liten samlades alla ungarna i kvarteret o hade snöbollskrig eller lekte indian o cowboys.. nu sitter alla inne för sig själva o spelar dator.. Om de träffas irl för o leka sitter de försjunkna i var sin mobiltelefon o jagar pokemons...
Tittar man på sina förfäders kort var det ofta på familjen eller olika sammanhang.. tittar man idag så är det selfies.
Nu står sexrobotarna på lut och vr börjar nästla sig in i allt fler vardagsrum. Snart behöver man inte stå ut med en partner som gapar o skriker bara för att man inte orkar diska just då.. Nu kan man snart skapa sitt eget lilla kungarike med 2-3 sexrobotar och lite förstärkt verklighet som får ens gråa gamla etta att se ut som ett smärre slott..
När man kommer hem trött efter jobbet, kommer man alltid vilja komma hem till en arg tant och en skrikande unge eller kommer folk mer och mer välja bort vi:et (eftersom det kräver mer energi) till fördel för jaget. Kommer vi spendera massa pengar på att locka till oss en partner eller är det lättare billigare att köpa en robot. Är det viktigare att få barn än att framhäva sig själv med massa statusprylar?
Frågan är om teknikutveckling alltid kommer leda till minskat barnafödande för att slutligen passera någon gräns där individerna blir så uppslukade av sig själva och alla prylar att de helt enkelt prioriterar bort besväret att skaffa barn.
Jag känner många i 40-50 års åldern iallafall i större städer som prioriterat resor, statusprylar och teknik framför att skaffa barn. Hälften av den skulle säkert kicka ut partnern med om man kunde få en sjysst knullrobot istället (både kvinnorna och männen fast kanske främst männen).
Sorry att det blev lite flummigt och rörigt men jag hoppas ni är med på vad jag menar.. Vad tror ni?
