Varför är kristna världens slasktratt?

Det verkar som att du har en skev bild av martyrskap i synnerhet och kristendom i allmänhet. Den som ville fega ur blev ju knappast martyr, eller hur? Dessutom behöver man inte tolka Bibeln som att den uppmanar de kristna till underkastelse, utan som att den i stället uppmanar dem till att skilja mellan rätt och fel. Sedan är det ju besvärligt att olika bibelord tycks motsäga varandra, och att de olika kyrkorna kan tvista om hur man ska tolka dem. Men där måste var och en få följa sitt eget samvete, och man behöver ju inte ens vara kristen och bry sig om Bibeln överhuvudtaget.

Det verkar som att du vill verka kristen men inte kan ge en mer nyanserad bild, av martyrskap i synnerhet och kristendom i allmänhet.

Nej, där har du helt fel. Det är inte alls så att jag vill "verka kristen". Men jag vill att du ska öppna ögonen för den andra sidans syn på saker. Jag gör ibland samma sak med kristna, som inte har någon lust att vidga sina vyer.

Vad är de kristnas syn på saken då? Är en av deras martyrer värd mer än en jude eller soldat som dog i andra världskriget? En far som kräver mod av sin son utan att kunna ge honom tröst, är hopplös. Man ska kunna kräva mer av sina föräldrar. Eller älska dem. Ni har varit djävulens barn från första början, men den som sover syndar inte.

Kristna är den mest förföljda gruppen i världen idag.

Måste erkänna att det ibland känns lite otryggt att bekänna sig som kristen.

Fast jag skyltar inte med det in real life, på nätet kanske man ibland skriver
lite väl frimodigt.

När man förespråkar en religion som vill tygla och tämja människans instinktliga impulser och känslor, så kan et ju såklart få reaktioner.

Nej, det har nog ingenting att göra med människovärde. Men en kristen kan se en martyr som en förebild, som visar de andra kristna hur de bör leva.

Fast det är nog meningen att man ska tänka att:
(1) Gud såg vid det laget ingen annan råd än att offra sin son för människornas skull. Okej, just det förstår jag inte heller. Men det är självklart för kristna att det var så.
(2) Jesus var fullt medveten om vad som skulle komma och var beredd att bli offrad, även om han också blev rädd och var tvungen att be till Gud för att få styrka att gå igenom det.

Nu blir du kanske förvånad, men jag är faktiskt inte kristen (längre). Jag har dock en starkt troende mamma och ett stort intresse för alla olika religioner, så jag är väl insatt i hur kristna brukar tänka. Och det är helt fel att kalla andra människor för "djävulens barn", bara för att man inte håller med dem.

Hela världen är full av förebilder om man kan tänka sig att acceptera, förlöjliga, försöka lösa eller ignorera problemen de har fått från uppväxten eller det senaste besöket på skatteverket. Jag upskattar t.o.m. tönten Paolo Roberto som jobbar på att respektera andra, anstränger sig för att vara ärlig och kan ta lite skit när man förlöjligar honom. Han förstår att jag egentligen bara vill lära mig att slåss men inte vill tappa ansiktet genom att fråga.

Testar man aldrig andra människor, eller låter sig testas, får man aldrig veta vad de går för. Det gäller även Jesus, men han finns inte på riktigt. Det finns inga perfekta människor och längtan efter en sådan är inte naturlig. Den har sitt ursprung i att man inte kan låta bli att döma andra, och Jesus behöver man inte tänka på hur man ska döma.


Jag har skrivit många sarkastiska saker p.g.a. avundsjuka och rädsla, men "djävulens barn" var inte en av dem.

Det finns martyrer inom dom flesta religioner, metafysiska system eller ideologier. Detta indikerar dock inte nödvändigvis annat, än att vissa människor kan vara blinda fanatiker.

Hm. Du har en poäng.