Aldrig känt något - anhedoni

Tja!

Fick en fråga likt "vad längtar du efter" och denna fick mig att reflektera över mitt liv och psyke i allmänt.

Jag tror något är väldigt fel med min hjärnkemi. Så länge jag kan minnas(iaf 10 år) har det varit på detta sätt:

Jag gör saker på momentum för att jag tror de kan vara bra för mig - t.ex. plugga på högskola, äta hälsosamt, gymma.

Jag har alltid varit den som bara "hänger med" på aktiviteter, aldrig någonsin har jag själv tagit initiativet. Jag kan man 100% säkerhet säga att jag aldrig sagt "ska vi gå och göra x?".

Anledningen till att jag gör en sak istället för en annan på fritiden är för att den dödar tid bättre än en annan, inte för att den tillfredsställer mig eller ger mig nöje.

Så länge jag kan minnas(ca. 10 år) har jag aldrig varit uppspelt över något, jag är inte ledsen eller glad, uttråkad eller road, arg eller glad. Livet är bara fyllt av rutiner eftersom jag inte känner att jag får något utav saker.


Andra saker som kanske kan hjälpa specificera ngt felet i hjärnkemin:
*alkohol ger mig inte rus/glädje, känner mig bara dummare och fumligare
*har testat Fluoxetine en månad för 3-4 år sedan, jag kände mig exakt likadant före, under och efter detta - d.v.s. avtrubbad som en zombie.

Är det möjligen något fel på mitt belöningssystem i hjärnan, d.v.s. dopamin? I så fall, hur kommer det sig att jag inte kan känna mig ledsen?

Är det möjligen att jag har skyhögt serotonin och samtidigt väldigt lågt dopamin? Att jag inte ens kände något från SSRI kan väl vara tecken på detta?


*OBS*
Jag har redan uteslutit testosteron/näringsbrister samt problem med sköldkörtel.

Det är inte så att du möjligen har ett så högt IQ så att du bara är understimulerad av vad omgivningen har att erbjuda?

Tyvärr kan jag inte tänka mig att detta är orsaken, trots att jag studerar till civilingenjör på en av de tre stora i Sverige. Även de med högt IQ har fortfarande saker de finner intressanta, detta har inte jag.

Jag är istället grå, stel, "tråkig", "rutig" och har inga egna intressen, helt enkelt eftersom jag inte finner någon glädje eller motivation i saker och ting.

Känner igen mig så mycket i detta! Har svårt att reflektera över och värdesätta olika saker/aktiviteter.

Jag blir som mest påmind då någon tex frågar hur min dag varit och jag alltid svarar helt ok eller bra. När jag tänker tillbaka på hur dagen faktiskt var har jag svårt att bestämma om det faktiskt var en bra eller dålig dag då allt bara känns monotont.

Samma sak gäller frågan "vad längtar du efter". Jag har sedan mina tidiga tonår tagit mitt liv i etapper. Först grundskola, sedan gymnasie och nu högskola. Jag är osäker på om jag pluggar bara för att fördriva tid eller om det är något jag faktiskt vill. Och vad gör jag då när pluggandet är klart?

Du kanske bara inte hittat något tillräckligt utmanande?