SvD meddelar idag att de live-bloggar:
Ur dagens reportage där de följer resten av familjen som bott kvar i Syrien i väntan på att få åka till Sverige:
... och så fortsätter det.
På nyhetsplats verkar SvD ha tappat alla ambitioner till opartisk granskande journalistik och det här exemplet går över alla gränser. Hur kan ingen i redaktionsledningen reagera på att journalistparet har uppenbara emotionella band till den här familjen? Det är något som tydligt speglas i texterna och inte minst i bilderna.
https://www.svd.se/det-var-hosten-20...en-aterforenas
https://www.svd.se/nytt-hopp-men-oro...iljen-swirakly
https://www.svd.se/svd-medarbetare-p...ktingreportage
Har den här typen av reportage någon plats? Eller är den direkt skadlig för tilltron till hur journalister i allmänhet och SvD:s nyhetsredaktion i synnerhet hanterar migrationsfrågan?
Finns det några som helst riktlinjer för en journalist att hålla sig till vad gäller i vilken grad man kan vara involverad i en enskild händelse och ändå skriva om den?
Andra journalister verkar inte se några som helst problem:
https://twitter.com/Jonas_froberg/st...51775669866496
https://twitter.com/NegraE/status/954316871746179072
https://twitter.com/Jesper_Sunden/st...68317590040577
https://twitter.com/a_liljeblad/stat...72342509789184
Citat:
Journalisten Jonas Fröberg och fotografen Malin Hoelstad har t om prisbelönats för sin "rapportering" kring denna familj - men hur kan detta hyllas som journalistik när dessa journalister släppt sin journalistiska integritet?. Det här är en familj de har personliga band till.
I dag återförenas syriska familjen Swirakly! Kanske. Sex hårda passkontroller framför mamma Nazi och barnen, stormkaos i Beirut och mellanlandning i Istanbul. Ska de nå Arlanda? Följ livebloggen!
Citat:
Det hela började när Jonas Fröberg och Malin Hoelstad placerades på det i del Schibstedtfinansierade projektet "de gula båtarna". Delar av familjen räddades av en sådan:
Ett av barnen är namngivet efter fotografen Malin Hoelstad. Med journalisten Jonas Fröbergs ord:
Det månadsgamla barnet ligger i rödvit sparkdräkt i sin säng på den blå trasmattan. In genom dörren kommer SvD:s Malin Hoelstad med kameran i famnen. Hon hejdar sig mitt i steget när hon ser den lilla mitt i rummet.
– Å herre gud.
Malin Hoelstads kamera dunsar i golvet innan hon glider ner på knä. En månad tidigare fick hon ett sms: Kunde tänka sig att få ett nytt människoliv uppkallat efter sig? Nu träffas de för första gången.
Malin och Malin.
Det månadsgamla barnet ligger i rödvit sparkdräkt i sin säng på den blå trasmattan. In genom dörren kommer SvD:s Malin Hoelstad med kameran i famnen. Hon hejdar sig mitt i steget när hon ser den lilla mitt i rummet.
– Å herre gud.
Malin Hoelstads kamera dunsar i golvet innan hon glider ner på knä. En månad tidigare fick hon ett sms: Kunde tänka sig att få ett nytt människoliv uppkallat efter sig? Nu träffas de för första gången.
Malin och Malin.
Citat:
Utifrån detta verkar journalistparet släppt alla spärrar. Familjen SKA till Sverige och nu livebloggar de detta och hyllas av andra journalister för greppet.
Hon (Min kommentar: Malin Hoelstad) mötte familjen när hon var med på räddningsaktionen Gula Båtarna på Medelhavet i oktober 2015. Det var Khaled Swirakly med sin son Rodan samt Khaleds bror Tarek med frun Abeer och lilla dottern Laean.
När Laean lyftes livlös ur vattnet la Malin Hoelstad kameran åt sidan och började ge henne hjärt- och lugnräddning.
När Laean lyftes livlös ur vattnet la Malin Hoelstad kameran åt sidan och började ge henne hjärt- och lugnräddning.
Ur dagens reportage där de följer resten av familjen som bott kvar i Syrien i väntan på att få åka till Sverige:
Citat:
En stark känslorörelse drog genom bröstet.
Vi ska inom kort bila upp till syriska gränsen – för att följa en kvinna och två barn på en speciell resa till en återförening.
Vi kan nu se dem. 10-årige Abudi vinkar glatt från förarsätet. Så kommer de rullande. Några minuter senare kramas vi invid vägen.
Försiktiga leenden. Nazi pratar med sin man Khaled på Facetime. Det förlöser allt. Samtalet rinner som en klar fjällbäck om våren.
Vi ska inom kort bila upp till syriska gränsen – för att följa en kvinna och två barn på en speciell resa till en återförening.
Vi kan nu se dem. 10-årige Abudi vinkar glatt från förarsätet. Så kommer de rullande. Några minuter senare kramas vi invid vägen.
Försiktiga leenden. Nazi pratar med sin man Khaled på Facetime. Det förlöser allt. Samtalet rinner som en klar fjällbäck om våren.
På nyhetsplats verkar SvD ha tappat alla ambitioner till opartisk granskande journalistik och det här exemplet går över alla gränser. Hur kan ingen i redaktionsledningen reagera på att journalistparet har uppenbara emotionella band till den här familjen? Det är något som tydligt speglas i texterna och inte minst i bilderna.
https://www.svd.se/det-var-hosten-20...en-aterforenas
https://www.svd.se/nytt-hopp-men-oro...iljen-swirakly
https://www.svd.se/svd-medarbetare-p...ktingreportage
Har den här typen av reportage någon plats? Eller är den direkt skadlig för tilltron till hur journalister i allmänhet och SvD:s nyhetsredaktion i synnerhet hanterar migrationsfrågan?
Finns det några som helst riktlinjer för en journalist att hålla sig till vad gäller i vilken grad man kan vara involverad i en enskild händelse och ändå skriva om den?
Andra journalister verkar inte se några som helst problem:
https://twitter.com/Jonas_froberg/st...51775669866496
https://twitter.com/NegraE/status/954316871746179072
https://twitter.com/Jesper_Sunden/st...68317590040577
https://twitter.com/a_liljeblad/stat...72342509789184
__________________
Senast redigerad av Tinuviel 2018-01-20 kl. 16:02.
Senast redigerad av Tinuviel 2018-01-20 kl. 16:02.