Källaren där Sverigedemokraterna nya intellektuella elit fostras (SvD 20/1)

Betalvägg på artikeljäveln. Samma med den bidragsvenskan har om patrasket som skrivit brev till Heimdal och förordat att man stöder fortsatt högförräderi. Lika bra det.

Heimdal har valet nu. Vi hade 135 tusen PUT förra året. Får detta tuffa och gå till valet 2022 är nettot ett helt Malmö till som ska kläs, utfodras, logeras och ha polisövervakning och skattebetald förströelse.

Man kan välja att lägga ett skamligt kapitel till föreningens historia och ta ställning för det. Gissningsvis blir eftervärldens dom över bollhusmötet mild i jämförelse med vad som kommer efter det.

Eller göra det rätta valet.

Jag var inte på mötet med Jimmie Åkesson (det blev fullbokat mycket snabbt, annars hade jag och en kompis tänkt gå dit) men väl på ett möte med maoisten (!) Stig-Björn Ljunggren en tid senare (han bor i närheten, och Heimdal är som bekant inte ett dugg främmande för att bjuda in människor med andra åsikter än de bland medlemmarna vanligt förekommande) och då var samma Malena Rydell där.

De flesta undvek henne, men jag växlade några ord med henne och hon frågade om hon fick citera mig. Jag underströk att jag inte är någon företrädare utan bara en medlem, och sedan försökte jag så grundligt som möjligt att utan undertoner beskriva min syn på vad konservatism är (att det inte bara är Gud, Fosterlandet, Kungahuset och Armén, samt punschverandor och fosterländska sånger)men efter samtalet varnade någon annan gäst mig för att allt jag sagt nog skulle förvridas till oigenkännlighet.

Jag har inte läst artikeln, men så mycket kan jag meddela att under Stig-Björns presentation, där han utifrån sitt perspektiv hade allt annat än goda saker att säga om svensk mediebevakning av "den moderna konservatismen" (ett hopplöst begrepp iofs) så såg Malena missnöjd ut, skakade på huvudet och försökte (men misslyckades med att) bryta in. Så vad hon än gjorde där så inte var det bara för att lakoniskt rapportera om det hela. Och vilken koppling hon har till konservatism vet jag inte, men det är väl inte helt ointressant med tanke på att hon arbetar på en tidning som i alla fall till namnet säger sig vara just det.

Med allt detta sagt har jag inte kunnat läsa artikeln i sin helhet, men jag såg att något indignerat svar kommit in i tidningen häromdagen. Tycks vara the usual suspects, med sedvanliga insinuationer dock.

Malenas artikel är frukansvärd rent journalistiskt extremt vinklad fakta med inslag av rent påhittade lögner (ex svartkrog och faschistmusik). Hon sprang runt där med en dold inspelningsutrusning med ett inställsamt leende och försökte vad jag upplevde, ställa ledande frågor och försöka få någon att säga något olämpligt. Bland annat hjälpte hon en gammal man i 90-års åldern upp för trappan och försökte börja snacka med honom samtidigt som hon dolde sin inspelningsutrusning och spelade hjälpsam för att få den stackars dementa gubben att säga något konstigt. Det var äckligt att se rent ut sagt. Jag skulle inte ta Malenas journalistik på för stort allvar pga hennes uppträdande där och beskrivning av situationen. Ingen Heimdal:it "beundrade" Åkesson. Tvärtom öppnades salen upp för kritiska frågor som kom från alla möjliga håll. En uppenbar kritik var förståss att de konservativa Heimdaliterna frågasatte Åkesson eftersom att SD inte har någon stadig ideologisk grund (vilket är viktigt för de konservativa). Naturligtvis fanns där ditresta SD:medlemmar som var där för att lyssna på sin partiledare med de presenterade sig tydligt som medlemmar i SD och hade ingenting med föreningen att göra.

Heimdal har olika typer av föreläsare varje vecka och alla partiledare hade bjudits in, dock var Jimmy Åkesson den enda som tackade ja.

Jag vill poängtera att jag varken är med i Föreningen Heimdal eller sverigedemokrat utan halkade dit via gemensamma bekanta som uppsalastudent och detta var så som jag upplevde situationen.

Artikeln finns att läsa här för den som nu inte gillar att pumpa in pengar i lögnmedia.
Samtidigt spelar det väl ingen som helst roll vad en studentförening i Uppsala tycker om saker och tings tillstånd, deras inflytande torde vara noll och intet på sverigedemokratisk politik och rikspolitiken i allmänhet.