Citat:
Ursprungligen postat av
Scratchbite
Att göra Sahara odlingsbart är egentligen inte så svårt, vi har kunskapen vi behöver färdig på Youtube men vi har inte pengarna eller intresset. Såg en dokumentär om någon, tror det var Masuda och hans gäng, som planterade skog i någon öken i Mellanöstern på uppdrag av kungahuset. Invånarna var inte så himla glada för de var tvungna att hålla sina getter borta, men på ett par år blev öknen gröndskande med träd och gräs och småfåglar, och vattnet kom tillbaka när det organiska materialet från träden bildade matjord av sanden. De hittade till och med någon blomma som hade antagits utdöd under flera hundra år men som legat i fröbanken i jorden.
I södra Spanien, Israel och runt Medelhavet sätter man plastväxthus av plastfolie ovanpå plantorna, Deras huvuduppgift är att hindra avdunstningen, genom att bla minska luftrörelsen närmast markytan - Vatten tillförs av något slags slang med pyttesmå hål i, sk dropp-bevattning - sen när plantorna vuxit upp så kan man ta bort plasten därför att löven bildar tillräcklig skugga, så att marken inte torkar ut.
Det är mycket tveksamt om att försöka odla upp en öken utan tillfört vatten, Man måste i regel tillföra vatten eftersom man annars så småningom kan råka ut för saltbildning. Det vatten som finns i marken (sk grundvatten) dras upp till ytan genom växterna, men eftersom avdunstningen av vatten alltid är större än tillförseln i en öken så blir den lilla saltkoncentrationen som alltid finns allt större, Till slut utfälls saltkristaller, och därmed blir marken steril och går inte att odla på.
Det är mycket svårt att vända på denna process, och det krävs då i regel enorma mängder vatten.
Det finns tydligen gott om områden i tex Australien som har drabbats av sådan saltinträngning trots konstbevattning, även områdena runt Aralsjön i Ryssland/Kazakstan är drabbade.
Definitionen av en öken är att avdunstningen av vatten är större än nederbörden, eftersom man av meteorologiska skäl inte kan förvänta sig mer nederbörd så är det alltid vanskligt att försöka odla i en öken, just genom risken för saltbildning, I Israel har man lyckats odla i öknen på många ställen med bla att begränsa avdunstningen.
Men generellt sett så anses nog Australien ha de bästa förutsättningarna för att odla av de ökenområden som finns. Sahara är mindre lämpligt, men jag minns faktiskt inte anledningarna till att man rangordnat områdena så.
I Brasilien har man experimenterat med att blanda in träkol i jordarna och på så vis visat att de håller vattnet bättre plus att de motstår hårda regn bättre utan att förvandlas till lervälling.
Träkolet erhålles ju utav att man bränner av skogen, - Man har sett att där skogen var halvbränd, dvs mycket träkol blev kvar, att jorden blev på sikt bättre.
Den ledande tekniken för avsaltning av havsvatten är omvänd osmos, (reverse osmosis). Här använder man sig av ett membran, en tunn plastfilm som låter vatten passera åt ena hållet men inte åt det andra. Saltet är trögare att ta sig igenom plastfilmen, och om man kopplar dessa osmos-celler efter varandra så får man till slut rent vatten i andra änden.
Det är både högteknologiskt och lågteknologiskt på samma gång. Men eftersom det går åt rätt mycket energi är det ju bra om man kan koppla ihop det med någon process som ger tex spillvärme.
Reverse osmosis (RO) leder i allafall i energiligan och ligger nära den teoretiskt lägsta gränsen för processens energipotential. Dvs om man i framtiden upptäcker något nytt sätt att avsalta havsvatten så kommer man ändå inte få någon process som är så mycket bättre än vad RO redan är.