Citat:
Ursprungligen postat av
psykedeliskaboras
Jag ska försöka fatta mig kort. Jag har under ett par år missbrukat opioder. Initialt Tramadol, men under ett års tid heroin och Fentanyl. Låg i December inne för avgiftning på Fentanylen då jag inte klarade av det fysiskt och psykiskt att tända av igen.
Jag har tidigare varit på beroendecentrum, men fuskade mig igenom provet genom att använde Loperamid dagarna före. Huruvida mitt prov på avgiftningen var positivt eller ej vet jag inte om.
Har läkarkontakt och får idag Lyrica 300 mg dagligen. Vill verkligen inte att min läkare får reda på mitt missbruk, då jag riskerar att bli utan min Lyrica, som jag inte klarar mig utan. Utöver detta har jag fallit tillbaka på tramadolen igen.
Kvalar jag in eller inte? Om svaret är kanske, kan jag ansöka utan att min läkare får reda på något? Då jag vid ett nej blir av med min Lyrica pga missbruksproblematiken vill jag inte ta den risken.
Det låter helt galet att du ens VILL in på LARO. Det är som Bandejo säger en absolut sista utväg!
Kontakta din lokala socialtjänst så får de göra en utredning på dej och skicka iväg dej på en riktig behandling. Det är vad du behöver, det är inte roligt att sitta fast i opioidmissbruk (även om det är läkemedel tillhandahållna av staten) för resten av livet-du har ju för fan en chans att bli drogfri! En chans många andra skulle hugga av sin vänstra arm för att få (mej inräknad)..
För övrigt är det helt galet att någon som bara missbrukat heroin i ett enstaka år under vissa omständigheter kan komma in. Det sorgligaste jag vet är när jag träffar nån 19-24 åring på avgiftning som "går och väntar" på att komma upp i tiden för att få komma in på programmet, "schysst med gratis sub att snorta ju..". Då har substitutionsbehandlingen helt förlorat sitt syfte och drar ner människor som inte vet sitt eget bästa och inte orkar kämpa för något värdigare och bättre. Jag vill bara ruska om dom och visa vilken jävla chans till ett normalt liv de fortfarande har!
Och ett ynka år på varor, har man ens blivit så svårt beroende att man inte kan sluta? NEJ!
Har man ens hunnit med att försöka sluta själv, avgiftningar, behandligar, kanske någon överdos, polisingripanden? Nej, inte mycket..
Nu bör jag väl inte dra referenser till mej själv, men jag hade gått 3 år innan jag åkte hem till en släkting och tände av själv för första gången med hjälp av röka och xanor, roligt nej, men en barnlek jämfört med vad som skulle komma.
Snälla välj livet! Att gå på sub kan te sej lockande, men tror du någon som gått på underhållsbehandling i 10+ år är lycklig? Vissa kanske, men aldrig lika lycklig som du hade varit "naturlig". Du sabbar upp din hjärnas egna endorfiner och har MYCKET svårt att någonsin bli lycklig igen.
Snälla tänk!
Lycka till. Se det som en moralpredikan om du vill, jag ser det som ovärdelig info du bör ta till dej och iaf tänka igenom. Så vifta inte bort det som en moralpredikan nu när jag lagt 20 min ca på att rädda ditt liv, rädda dej från att bli en depressiv, asocial och olycklig person som önskar att någon tagit tag i dej när du fortfarande kunde sluta..
Peace!