Ayahuasca nystart

Livet ser bra ut även utan att jag lyckades med ritualen. Ibland är det vissa saker som man har lagt på hyllan som har en inverkan på ens sinne, typ återupptagit att äta mjölkchoklad. Hjärnan är beroende av sina rus, och sånt som man har vant den vid ska man inte bara helt plötsligt lägga av med.

Men klart, vill gärna att det ska funka, alla behöver vi en rening av själen, speciellt när vi börjar bli äldre.

Finns utövare/shamaner/behandlare i Sverige lr är det Sydamerika som gäller. Har för ett tag sedan tittat på dels Take your pills och Den siste schamanen och söker alternativa vägar.

Tycker att det borde finnas shamaner även här i Europa som kan konsten då det är ett väl stort företag att ta sig ända bort till Sydamerika. Viktigast är nog att man är någorlunda psykiskt stabil och aldrig har några andra substanser i kroppen när man utför Ayahuascha.

Borde finnas lr finns.. och hur i helskotta ska man hitta rätt? 😓

Hittade den här sidan där de kör retreats i både Nederländerna som Portugal;
www.thesacredvoyage.com/


Själv så är detta ingenting för mig. Använder hallucinogener på egen hand, dock inte Ayahuasca.

Ja kör microdoser på svamp. Funkar bra.

Potensen varierar extremt beroende på när det varit skördat, hur länge det legat i förvaring, vilken typ av växt det är.

Lägg till sen set & setting, och dosering så förstår ni varför det är svår doserat.

The Last Shaman handlar snarare om att killen är deprimerad (inte bipolär*) och förvirrad över att leva i ett västerländskt samhälle där definitionen av lycka är att prestera på ett materiellt plan. Förvirringen kommer av att han uppnådde allt på ett materiellt plan, och som han sade själv " borde göra honom lycklig ", och blev än mer allt djupare olycklig, som sedan spårade ur i en grov depression.

Han började alltmer inse att hans depression beror på hans föräldrar som pressade honom, samt även samhällets krav på att hela tiden uppnå uppsatta mål och visioner i en hyperkonkurrans, och att han hade anpassat sig till detta och i förlängningen försakat sig själv och sina egna tankar och känslor, och i den processen blivit suicidalt deprimerad.

(Detta ser man bland annat i scenen där han sitter på den lilla motorbåten som korsar Amazonas-floden där han blir upprörd och arg och slår i båten, frustrerad över att allt han som han tycks göra verkar vara otillräckligt*).

Han studerade vid en Ivy League skola, och hade i praktiken hela världen framför sig men började känna att studierna inte gav honom någon meningsfullhet.

De drog honom till psykiater, satte honom på psykofarmaka, ECT och hela köret, men ändå så blev han inte bättre. Då hade han dessutom top-psykiater i världen som hjälp som medgav att de inte visste någonting.

I Amazonas så påbörjas sökandet av en shaman men snubben stöter på ett möte av västerländsk Ayahuasca-turism och ser att det i vissa fall av Ayahuasca-ceremonier omvandlas till att från arrangörernas håll handla om exklusiv marknadsföring och affärsverksamhet för att tjäna pengar.

Detta är inte vad han söker utan går djupare in i djungeln och hittar tillslut en shaman som inte är kommersiellt intresserad av Ayahuasca utan snarare erbjuda spirituella upplevelser med empatiska incitament, och ja.. Resten får ni kolla på.

I slutet av dokumentären verkar han dock ha löst upp sina psykologiska knutar och förvirringen över varför han mådde dåligt började släppa. Han börjar överväga alternativet om att gå och byta bana till ett mer vårdande yrke som läkare alt forskare.

Ett djupt samtal med föräldrarna uppstår när han återvänder till sin hemstat i Massachusetts , särskilt med den stränge fadern som pushat honom hela sitt liv (som medgett i efterhand att han tvingat in sonen i en mall som inte passade honom, utan att sonen egentligen varit mer artistiskt lagd*).

En omedveten försoning sker mellan dem sinsemellan, genom att fadern bland annat säger "det var det mest meningsfulla samtalet vi någonsin haft".

Väldigt bra dokumentär som påvisar på hur känslorna är viktiga i behandling av psykisk ohälsa, och inte bara se individer som mekaniska klockur som oftast är perspektivet i västerländsk psykiatri.

Ayahuasca, pharmahuasca, är extremt omvälvande, och det är bland det vackraste, mest helande en människa kan testa att utsätta sig för. Vi snackar om att man bokstavligen reser i tiden och upplever dimensioner som bland annat fysiker talar om som vi inte kan se.

Jag håller inte med om att man måste åka ända till Amazonas för att uppleva dess läkning, utan att den populariserade uppfattningen som framväxt när det gäller Ayahuasca handlar snarare om att det är en odlad myt om att man bör vara med en shaman.

Det är ingenting som förhindrar en att beställa hem det via nätet efter att läst på om det, ha bra set & setting och köra det i landet man befinner sig i.



Ayahuasca rekommenderas starkt!

Ok, käre QxZtVyPrQ9981AZX, jag förstår din vinkling.

Depression är ju idag en folksjukdom och inbegriper alltifrån ätstörningar, tröstäta, uppgivenhet, utbrändhet, tristess etc. De flesta skulle aldrig heller kunna tänka sig att lägga sig på spåret framför ett kommande tåg för att avsluta ett mediokert liv. Killen hade dessutom en fin relation tillsammans med en förstående tjej och det är någonting som är än mer underligt i sammanhanget.

Inte vanliga parametrar för en vanlig depression och det var därför jag tolkade detta som bipolaritet, vilket jag själv fått uppleva på nära håll. Jag tolkade killens nervösa frustration över att han till en början, bara hittade kvacksalvare till shamaner som låtsades förstå sig på andligheten.

Menade du det att killen också var omogen till sin personlighet, trots sina längre studier?
Känner igen mig själv då jag har balanserat på autist-spektrumet och att det tagit tid för att mogna.

Tycker vidare att det var extremt där på slutet när killen lät sig grävas ner i marken under några timmar för att tillåta Moder Jord rena hans själ. De flesta skulle väl ha drabbats av klaustrofobi av detta, speciellt när man är påtänd på en drog som spökar långt nere i psyket?

Jag tror du inte riktigt förstår kopplingen att det var hans psykosociala miljö (den hetsiga amerikanska kulturen ) samt hans föräldrar som piskade in honom i en mall som han inte trivdes i.

Han var ingen högpresterande Ive Leaguer, helt enkelt, utan det var snarare inlärt. Hans psykiska ohälsa gäckade honom för han gjorde det man enligt normer ska göra för att vara definitionen av - lycklig.

Han blev dock inte lycklig av detta, och han förstod inte det, och ändå så fortsatte han för att han inte fick tiden att rannsaka sig själv.

Ett snarlikt exempel på detta är bland annat Aviciis dokumentär-film -True Stories. Tim Bergling älskade musiken men klarade inte av miljön efter ett tag då den påverkade hans fysiska hälsa och sedan psykiska.

Dock hade han redan varit inne i denna miljö såpass länge att han började känna ett tvång att leva upp till andras förväntningar, och pressade sönder sig själv till att skapa musik.

Hunter S. Thompson är ett annat exempel, hans böcker och karaktärer blev så älskade och där han själv tillslut kände ett tvång av att leva upp till den myt han hade skapat i sina skildringar.

Det finns massor av exempel där människor som hamnar i statusfyllda och högpresterande positioner tillslut tappar bort vem de själva är och börjar leva upp till vad som förväntas av en.

Titta på alla drogöverdoser, missbruk av Hollywood-stjärnor, etc så inser du en stor del vad roten ligger i.

Hans begravning handlar snarare om en metafor. I många traditioner begraver man människor med näsan precis ovanför jordkanten som en symbol och en invigning för att människan skall få en uppfattning av hur det känns att dö.

Tanken bakom det är att man sedan skall få motivation till livet, och också en förståelse för hur döden är och lindra bland annat existentiell dödsångest.

Bipolaritet handlar snarare om manier och psykotiska drag, vilket är ingenting som han uppvisade, överhuvudtaget. Det är mycket få som gör det förövrigt och de som gör det beror till större delen av stressande faktorer och fysiska sjukdomar.

Epitetet att människan var omogen, är inte ett lämpligt, och har ingenting med mognad att göra. Snubben var lost helt enkelt och det resulterade i en suicidal depression.

Poeten Thomas Tranströmer har ett bra ordspråk som jag tycker summerar snubbens upplevelse;
"Ibland måste man våga vara vilsen en liten stund, för att hitta den vackraste gläntan i skogen."