Hur känns det att vara så trasig som många av er är?

Jag tänkte mest som så att jag inte har så mycket att leva för och inget att förlora, så jag kan lika gärna knarka så hårt jag bara kan. Nu har jag saker att leva för och förlora så då "kan" jag inte missbruka. Eller rättare sagt så finns inte det behovet längre. Kan utan problem bruka alkohol och droger på en sund nivå nu för tiden.

Det handlar inte om beroendet här, vilket visserligen kan diskuteras det också, utan den absurda distinktionen mellan "bruk" och "missbruk". Det jag säger är att bruk = missbruk.

Du verkar ju klassa dig över andra som tar samma substanser, men för mig är du ändock en knäckt kärring med ett sånt "bruk" som du beskriver. Är du som sådan sämre än nån som lider av fysisk smärta eller bättre än nån som injicerar flera gånger om dagen?

Det jag säger är att det blir väldigt konstigt att sitta och fippla med så pass detaljerade kategoriseringar.

Kan ju bara hålla med. Precis så anser jag också att det är. Har man inget att leva för så kan man lika gärna knarka ihjäl sig. Sedan gäller det ju också att ha självdisciplin och veta vad man håller på med.

Som sagt, jag ser INTE ner på missbrukare. Jag påstår bara att jag själv inte missbrukar. Min definition av missbruk är fysiskt beroende.

Knäckt kärring, ja varför inte. Jag har varit deprimerad i snart 10 år. tycker dock att man ska få stoppa in vad man vill i sin egen mun/näsa/lungor/röv eller hur fan man än knarkar. Uppmuntrar inte någon att ta droger, men har tillräcklig respekt för andras integritet att jag inte vill leka storebror och bestämma över andras kroppar.

Mvh

Jag menade inte på det sättet, utan min enda poäng var att visa på hur en part rackar ner på den andra genom att försöka påvisa hur mycket mer nergången den andre är. Det tycker jag är väldigt mycket skitsnack. Eller som BFCone håller på, en strid om ord.

Många som går ner sig lider av psykiska problem som överlappar med bruket/missbruket (knarkandet). Det är ofta allmänt känt i kretsen hur den ena eller den andra blir när den druckit för mycket, precis som man vet att vissa helt enkelt är körda i skallen och är på ett visst sätt av den anledningen.

Det jag menar är att du hävdar att det finns såna som har det värre ställt medan du fortfarande är en "kärring" som tar opiater för att känna glädje - vem fan vill känna glädje? Så där kan jag, som under perioder varit precis det som ts beskriver som en som stinker piss och inte kan sluta snacka, kontra med att du minsann inte är så jävla mycket högre stående som du tror.

Frågan är inte varför vissa går ner sig, utan varför vissa vill dö.

God kväll.

För att hålla tråden kort men med ett tydligt motiv.

Normal kille, 25 års åldern. Uppväxt i knarkkretsar, 3 av 5 nära barndomsvänner döda av OD.
Jag gick en annan väg, knarkade ibland, såg direkt mörker om det skulle bli tjack på LAN när man var 15 och insåg att det kommer bara gå åt fel håll.

Visst hade jag rätt, samtliga är döda, försvunna från vår planet. Jag känner ingen empati alls, jag mår illa så fort jag hör missbruk. Samtliga f.d bortgångna vänner la staten ner miljontals kronor. Skattepengar till att "rehabilitera" och få dom tillbaka på stigen. Stigen de själva valde att ta.
Mina pengar gick åt att hjälpa någon som själv valde att förstöra sitt liv.


Jag möter dagligen missbrukare i mitt yrke, narkomaner, pundare. Stinker svett, kiss, kan aldrig hålla käften. Smutsiga kläder, sotiga händer, inte duschat på veckor. Jag har arbetat med nerknarkade kollegor, bara snack om tjack, laddfredag, godis till helgen.

Det kokar inom mig, jag bokstavligt talat avskyr alla som missbrukar. Bruk är enligt min liberala åsikt helt innanför ramarna. Är du ensamstående, har inga vänner eller någon relation, kör hårt. Missbruka. Men den sitsen du sätter dina nära och kära i är fan ett stort jävla misär. Du förstör mer för din omgivning än för dig själv.

Jag är extremt liberal, tycker det är oerhört kul med diverse droger, men jag håller det på en nivå som inte skadar mig själv eller min omgivning. Då pratar vi kanske ett par joints i kvartalet. Två LSD trippar per år, ladd på nyårsafton. Räcker inte det?

Jag tycker att man ska ta del av livet och prova på allt, absolut. Det är ju magiskt det vår planet och människorna på den lyckats skapa åt oss.

Men de som missbrukar visar tyvärr en helt felaktig sida av droger skapar en sådan snedriven syn hos resterande del av befolkningen. Det är lätt för en som har någorlunda kunskap om droger att kunna bilda en uppfattning om vad bruk och vad missbruk är, men inte hos gemene man. Därav sätter missbrukarna också käppar i hjulet för oss som vill unna oss ibland.


Hur resonerar ni som missbrukar? Vad är ert motiv? Förstår ni inte att ni bara är en börda för samhället inkluderat er själva? Varför går det inte att "bruka" en drog. Förstår ni inte att ni är en stor anledning till hur det "stora" samhället ser på droger idag?

God kväll.

För att hålla tråden kort men med ett tydligt motiv.

Normal kille, 25 års åldern. Uppväxt i knarkkretsar, 3 av 5 nära barndomsvänner döda av OD.
Jag gick en annan väg, knarkade ibland, såg direkt mörker om det skulle bli tjack på LAN när man var 15 och insåg att det kommer bara gå åt fel håll.

Visst hade jag rätt, samtliga är döda, försvunna från vår planet. Jag känner ingen empati alls, jag mår illa så fort jag hör missbruk. Samtliga f.d bortgångna vänner la staten ner miljontals kronor. Skattepengar till att "rehabilitera" och få dom tillbaka på stigen. Stigen de själva valde att ta.
Mina pengar gick åt att hjälpa någon som själv valde att förstöra sitt liv.


Jag möter dagligen missbrukare i mitt yrke, narkomaner, pundare. Stinker svett, kiss, kan aldrig hålla käften. Smutsiga kläder, sotiga händer, inte duschat på veckor. Jag har arbetat med nerknarkade kollegor, bara snack om tjack, laddfredag, godis till helgen.

Det kokar inom mig, jag bokstavligt talat avskyr alla som missbrukar. Bruk är enligt min liberala åsikt helt innanför ramarna. Är du ensamstående, har inga vänner eller någon relation, kör hårt. Missbruka. Men den sitsen du sätter dina nära och kära i är fan ett stort jävla misär. Du förstör mer för din omgivning än för dig själv.

Jag är extremt liberal, tycker det är oerhört kul med diverse droger, men jag håller det på en nivå som inte skadar mig själv eller min omgivning. Då pratar vi kanske ett par joints i kvartalet. Två LSD trippar per år, ladd på nyårsafton. Räcker inte det?

Jag tycker att man ska ta del av livet och prova på allt, absolut. Det är ju magiskt det vår planet och människorna på den lyckats skapa åt oss.

Men de som missbrukar visar tyvärr en helt felaktig sida av droger skapar en sådan snedriven syn hos resterande del av befolkningen. Det är lätt för en som har någorlunda kunskap om droger att kunna bilda en uppfattning om vad bruk och vad missbruk är, men inte hos gemene man. Därav sätter missbrukarna också käppar i hjulet för oss som vill unna oss ibland.


Hur resonerar ni som missbrukar? Vad är ert motiv? Förstår ni inte att ni bara är en börda för samhället inkluderat er själva? Varför går det inte att "bruka" en drog. Förstår ni inte att ni är en stor anledning till hur det "stora" samhället ser på droger idag?