Hej flashback! Jag har ett gäng trådar som kan vittna om ett svagt psyke och dåliga vanor. Jag har insett att inget gott kan materialiseras ur min nuvarande levnadssituation och har därför bestämt mig att flytta till en av storstäderna i höst, lämna gamla relationer bakom mig och börja plugga och försöka bli motiverad i vardagen. Jag har redan klippt drogerna och varit ren i ungefär 4 månader, jag har dragit ner som fan på porren och har som mål att sluta helt nu. Jag har börjat socialisera mig mer och kan hantera konflikter och stress på ett mycket bättre sätt än tidigare.
Jag har fortfarande rätt jobbiga känslor av ensamhet och tristess, men jag antar att vi alla har det ibland. Jag har varit rätt patetisk tidigare och levt relativt dåligt. Jag har fortfarande stort självhat men jag känner att jag har trampat i samma spår alldeles för länge och att jag behöver växa upp och bryta av alla dåliga vanor och allt skit som är så ingrott i mig. Jag har gått till psykiatrin för utredning och konsultation men tänker inte gå dit längre, det kändes mest som att psykologen ville att jag skulle acceptera min levnadssituation istället för att förändra den till det bättre, h*n var väldigt passiv i det hela och jag fick vara ledande under nästan hela samtalet.
Jag funderar på att börja träna och eventuellt göra det under guidning av en PT (har en axelskada sedan tidigare och vill inte fucka upp den mer än vad den redan är) men jag har varit så van i att sitta hemma framför datorn i flera år att jag inte riktigt vet hur jag ska strukturera upp min vardag på ett sådant sätt som främjar välmående (för gud vet att min nuvarande vardag inte gör det), så har ni några tips?
Jag har fortfarande rätt jobbiga känslor av ensamhet och tristess, men jag antar att vi alla har det ibland. Jag har varit rätt patetisk tidigare och levt relativt dåligt. Jag har fortfarande stort självhat men jag känner att jag har trampat i samma spår alldeles för länge och att jag behöver växa upp och bryta av alla dåliga vanor och allt skit som är så ingrott i mig. Jag har gått till psykiatrin för utredning och konsultation men tänker inte gå dit längre, det kändes mest som att psykologen ville att jag skulle acceptera min levnadssituation istället för att förändra den till det bättre, h*n var väldigt passiv i det hela och jag fick vara ledande under nästan hela samtalet.
Jag funderar på att börja träna och eventuellt göra det under guidning av en PT (har en axelskada sedan tidigare och vill inte fucka upp den mer än vad den redan är) men jag har varit så van i att sitta hemma framför datorn i flera år att jag inte riktigt vet hur jag ska strukturera upp min vardag på ett sådant sätt som främjar välmående (för gud vet att min nuvarande vardag inte gör det), så har ni några tips?