Går det att ta sig igenom livet helt skuldfri?

Känns som att varje person så småningom tar ett större lån. Antingen på en bil, eller bostad.

Är detta verkligen något som man "förväntas" göra som ansvarstagande vuxen?

Jag har vuxit upp med tänket "Har du inte råd? Köp inte".
En känsla som förstärktes av att föräldrarna blev skuldsatta på miljonbelopp via deras restaurang pga. att en vän till dem lurade dem och flydde med pengarna.

Nu har jag visserligen CSN-lån, för jag kände att jag inte hade haft uppmärksamhetsförmågan att plugga och arbeta samtidigt, men det är bara ett litet på 50 000 kvar.
Jag har dock lovat mig själv att aldrig NÅGONSIN ta ett större lån. Struntar i om jag får bo i hyresrätt resten av livet, så många tusenlappar sparar man inte per månad när både avgift och skuld ska betalas. Och skulle jag så småningom hamna i en ekonomisk kris och behöva flytta till något billigare så vet jag med gott samvete att jag inte har någon skuldhistoria som ligger och spökar varje månad med en räkning. För att inte tala om att jag har ett mycket bättre utgångsläge vid en eventuell lågkonjunktur.

Jag har alltid haft svårt att förstå varför svenskar är så sjukt belånade. För mig låter det tokdumt att skuldsätta sig resten av livet bara för att känna att ens hem verkligen är ens hem (vilket jag redan gör med min hyresrätt...), eller för att få den där lite extra flashiga bilen.

Folk får väl ta lån om de vill, jag tokvägrar dock. I alla fall så gott det går.

Det är klart att det går att leva hela livet utan (märkbara) skulder. Ska man vara anal är att betala ex telefonräkningen eller hyran för din hyresrätt på faktura en skuld, men det hör knappast hit. Det är dock mycket svårare om man bor i Stockholm än om man bor i Arjeplog eftersom hyresrätterna i ex Stockholm är svåra att få tag i och priserna för att köpa mycket högre. Bil behöver man knappast låna till utan det går att köpa en billigare.

Vill man bo i hus kan det vara svårare att klara sig undan med hyresrätt. Dessutom är det oftast mycket dyrare att bo i hyresrätt än i ett köpt boende, i längden. Man kan därför fråga sig vad idén med skuldfriheten är, om man förlorar pengar på det? Man kan ju ta ett lån, köpa ett hus och sedan göra sig skuldfri över tid.

Visst går det.
Men i tider med låga räntor och om man köper vid rätt tillfälle så är det utmärkt att ta lån.
Jag köpte min bostadsrätt 2011 och även efter den ca 10-15% sänkningen av priser på den orten dem senaste 6 månaderna så ligger värdet fortfarande ca 500.000kr plus som jag inte hade haft om jag inte tagit ett lån.

Så visst kan man, men frågan är varför inte ta lån om man kan tjäna väldigt mycket på det?

Jag totalvägrar att via lån finansiera en livsstil jag inte egentligen har råd med. "Snål som en jude" har mina polare kallat mig vid flera tillfällen, men tack vare sparsamhet har jag vare sig studielån eller bostadslån. Bil köper jag begagnat, kontant.

Det underlättar att ha välbärgade föräldrar. Sedan är det så att alla skulder inte är av ondo. De är en investering i din egen framtid. En bil kan vara nödvändig för arbetet, en bra bostad för lugn och sinnesro som balans till ett stressigt arbete. Så länge du betalar regelbundet på lånet är det ofta enkelt att komma överens med banken ifall förutsättningarna förändras.

Jag tänker lite tvärt om mot vad du gör. Jag vill ta så mycket lån som möjligt för jag kan förvalta och investera pengarna bättre än räntan samtidigt som man uppnår en högre livskvalitet och levnadsstandard. Om man inte har några pengar och inte vill låna så kommer du aldrig heller att ha något att förvalta, så risken finns att du kommer stå på ruta 1 i resten av livet. Det enda som är värre än att inte ha några pengar är att inte ha några pengar och inte våga skuldsätta sig. Om man gör smarta investeringar så är lån bara positivt.

"The biggest risk is not taking any risk. In a world that's changing really quickly, the only strategy that is guaranteed to fail is not taking risks.".

De enda gångerna jag tycker det är OK med lån är bostadslån och studielån. KANSKE en lån för en bil till ett vettigt pris om man har dåligt med kapital och verkligen behöver en. Allt annat ser jag som ansvarslöst och kontraproduktivt.

De framgångsrika jag är bekant/familj med har lånat - satsat - misslyckats, satsat igen och till sist uppnått mål vanliga sparare i hyresrätter enbart fantiserar om.

Det gäller företag. Utbildning. Boende. Resor ja allt.

Nothing ventured nothing gained.

Ett fall säger inte så mycket. Risk/reward -ratio blir alltid sämre med lånade pengar. Sen kan man alltid ha flyt, men det bidrar inte med några empiriska resultat direkt.

Du får gärna tro måttlighet och att inte riskera något leder till något anmärkningsvärt. Helt okej.

Vad menar du? Folk diskuterar om vissa investeringar är värda att slänga in pengar i med kapital, givetvis blir risken större med lånade pengar. Du får tro vad du vill, men detta är hård fakta. Man kan t o m ställa upp det matematiskt om du vill. Det är liksom inget man kan diskutera.

Du listade några tillfällen du tycker lån är berättigat och missar helt att i princip hela den industrialiserade världen bygger på lån inom tillverkningsindustrin såväl servicesektorn.

Mycket lite av det som finns hade funnits om alla sparade försiktigt i sin hyresrätt.

Ja risken blir större men det betyder inte att det är fel.