Citat:
Ursprungligen postat av
floristblomma
Skulle säga att det finns en hel del okuskap här. Jag orkar inte förklara för 100e gången.
Ja det är klart jag inte har helt rätt heller, alla är ju inte likadana (vilket stämmer lika mycket som det inte stämmer, ur vissa aspekter är alla extremt likadana).
Du nämner "hur ska samhället klara sig om inte alla är plikttrogna" vilket säger en hel del om vilken inställning du har till din egen plats i världen.
Ser man sig själv som ett kugghjul så är det självklart att det blir mycket jobbigare när man inte klarar av att jobba fullt ut eller blir lite rostig i kanterna.
Din uppgift kan vara
som ett kugghjul i vissa sammanhang, men det betyder inte att du är ett. Plikttrogenhet är något reserverat för sekterister/arbetsnarkomaner, politiker och föräldrar.
Jag vill lägga till att det talas mycket om att man ska vara stresstålig i dagen samhälle. Man talar om "coping" och andra tillvägagångssätt.
Jag hörde dock en föreläsare på radion för en herrans massa år sedan, och han sade en sak som jag tyckte var helt fantastisk. Tror jag var typ 14, men det gjorde intryck och håller än idag.
"Stresshantering är som att lära sig hantera grus i skon".
Vem vet, du kanske är i en period i livet då du är så illa tvungen att gå över en stor plan med grus och dessutom har hål i skorna.
Eller så handlar det bara om några små korn, men de kanske har varit med dig så länge att du tror att de är nödvändiga.
Det går förstås emot mitt tidigare uttryck om att byta perspektiv, man ska ju inte behöva genomlida precis vilken skit som helst på bekostnad av sitt välmående.
Men man borde begrunda vad välmående innebär för egen del också, om det inte känns så bra.
Man skulle kunna dra det till sin spets och säga "men hur vet jag egentligen om jag är ledsen?".
Brukar dra till med den ibland när jag behöver få mig själv på andra tankar, även om det är ganska fånigt och förtar den mänskliga upplevelsen en aning om man kastar det på allt man upplever.
Men vid ångest är det förstås inte lika lätt.
Mina djupaste ångestperioder har inte heller gått att vända som en pannkaka, men i backspegeln har jag insett att de inte kom helt oväntat heller, om jag hade hållt bättre utkik.