Citat:
Ursprungligen postat av
Megaforce
Enligt den beskrivning jag fick av chefen för helikopterdivisionen på Såtenäs när jag var på besök där så var det så på den tiden man hade mängder med plan uppe. Man gick inte upp med planen om inte helikoptern var tillgänglig och man hade den i luften i stort sett hela tiden.
Flygräddning med helikopter påbörjades ungefär på mitten av 60-talet. Det har aldrig funnits några oändliga resurser med helikoptrar, fast det har vart oändligt mycket bättre än det är nu
Antalet FRÄD-piloter var inte enormt stort på en FRÄD-grupp.
Då resurserna i antal helikoptrar per bas var begränsat räckte inte det till för att hålla hkp i luften hela tiden. Det fanns heller ingen anledning, för i de allra flesta fall håller man FRÄD bäst genom att stå i hög beredskap och kunna starta snabbt, med bra mängd bränsle och en pigg besättning.
Stod man i beredskap drogs larmet direkt ett flygplan anmälde flygplanfel, och det tog 5-ish minuter att vara i luften.
Det naturliga var förstås att flyga passträning ungefär samtidigt som spetsflyget flög, eftersom man ändå var i beredskap. Trots det så kanske spets flög 5 eller 6 pass på dagen medan räddninghelikoptern flög 1 pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen.
Med de antalet hkp+ besättningar som fanns tillgängliga var det ungefär det som resursern räckte till.
Att man inte flög utan FRÄD, det är sant(lite beroende på vilket årtal vi pratar om men i princip). Grunden är egentligen likadan numera, men problemet är att numera håller man inte i speciellt dåligt väder + en rad andra problem.
Förr hade vi dessutom betydligt fler flottiljer och närmare mellan frädresurserna så man kunde nyttja sig av en annan resurs(som ibland flyttades snabbt till en punkt mitt emellan för att täcka flera ställen) om den egna fräden gick ur.