Gällande MDMA neurotoxicitet

Först och främst behöver vi vara medvetna att MDMAs verkningsmekanism där, bara serotonin-halter moduleras, är en grovt simplifierad liknelse, som sipprat ner till allmänheten och blivit populariserad. Det existerar en rad andra receptorer den påverkar enligt nyare forskning, samt andra neurotransmittorer, såsom dopamin/noradrenalin.

https://www.sciencedirect.com/scienc...06987715004727

En studie bekräftar att 5HT2-A agonism, existerar såsom vid psykedeliska droger. Denna blir dock inte lika prevalent, och det är en annan mekanism där receptorn stimuleras utan att de klassiska psykedeliska effekterna börjar göra sig påminda, såsom OEVs och CEVs, troligen genom olika down-stream mekanismer. Det känslomässiga och emotionella djupet, de empatiska effekterna, kan dels attribueras till 5HT2-A receptor affiniteten men även imidiazoline receptor agonism.

Det är dock värt att veta att MDMA, i högre doser omvandlas till MDA, som är en större dopamin & serotonin utlösare än vad MDMA är, samt betydligt mer psykedeliskt i och med dess 5HT2A-agonism. Substansen är dessutom mer neurotoxcisk på grund av den högre stimulansen av olika receptorer, genom dess neurotransmittor-utsläpp (inte återupphämningstagning*)

Studien jag länkade ovan utforskar just att de empatogena effekterna av MDMA kan återskapas genom att man tar en blodtrycksmedicin (clonidine*) som är en imidiazoline - receptor agonist, parallellt med 2-cb-fly som är en 5HT2-A, agonist och där de subjektiva upplevelserna är det närmaste man kan komma till att uppleva de empatogena effekterna av MDMA.

Alexander Shulgin, hade utforskat detta bland annat, och det är roligt att forskaren Thomas Ray är något liknande på spåret (artikeln, jag länkade ovan*).

Ett utdrag om Shulgins upplevelse av 2-cb-fly + clonidine
https://www.reddit.com/r/researchche...dineclonidine/

Understödjande argument och bevis för att imidiazoline receptor agonism är nödvändig för de empatogena effekterna kan ses ifrån ett flertal andra källor. Clonidine (Intressant att den existerat sedan 1966*) i sig självt är involverat som en medicinering mot en rad olika psykiatriska åkommor.

https://en.wikipedia.org/wiki/Clonidine

Clonidine also has several off-label uses, and has been prescribed to treat psychiatric disorders including stress, sleep disorders, and hyperarousal caused by post-traumatic stress disorder, borderline personality disorder, and other anxiety disorders

Detta förstärks också genom att MDMA är i fas III studier för PTSD av MAPS, och där vi med argumenten presenterade inser att imidiazoline-receptor aktivering är nödvändig för de empatogena effekterna av MDMA.

Det existerar fler övertygande bevis som kan ses ifrån andra hallucinogener, såsom DMT/Ayahuasca, att imidiazoline - receptor aktivering är en del av de kraftiga empatogena effekterna man ser vid upplevelsen av den psykedeliska trippen.

http://journals.plos.org/plosone/art...l.pone.0009019

Det är dock värt att påpeka att de empatogena effekterna uteblir, om man bara skulle ha imidiazoline receptor - agonism, och om man bara skulle 5HT2-A receptor agonism. Dessa måste vara växelverkande.

Jag återberättar det här för att MOAn av MDMA är en ganska stor och komplex, och det går inte att reducera det enbart till att det handlar om serotonin. Det är en del av ett mer komplext system, och mycket av forskningen är utdaterad när det gäller MDMA, men de gängse populariserade uppfattningarna om hur dess primära effekter manifesterar sig, sitter djupt rotade i kulturer, världen runt om.

Det förstärks också av att serotonin-hypotesen har ett sådant extremt stort utrymme i den psykatriska diskursen som en förklaringsmodell för hur humör beror på neurotransmittorer. Det har snarare och göra med halter av neurogena faktorer såsom BDNF, NGF, VGF, då psykiatriska störningar är som neurogenerativa sjukdomar såsom Alzheimer, en förlust av celler. etc. Dessa faktorer moduleras återigen av främst glutamat-systemet (kinaser och liknade existerar, samt andra downstream-mekanismer, men vi håller oss till dessa argument*)

Orgasmer, nämner du, och jag skulle inte riktigt hålla med om att det är en bra liknelse då det existerar, anekdotiskt, över hela jordklotet folk som sysslar med tantra-sex och liknade där orgasmer kan uppgå till flera minuter, och bli kontinuerliga timlånga orgasmer.

Ett understödjande argument och en liknelse till varför orgasmer inte är skadliga, skulle vara att jämföra det med konditionsidrottare som springer ett flertal timmar i sträck. Deras neurotransmittor-nivåer är höga, och det orsakar inte neurotoxcicitet.

Återupphämningstagning, i kokain falls varar högst, (om det är rent, 1 timme*), medan amfetamins effekter är betydligt långt mer långvariga. Återupphämningstagning och deras halverings-tid, samt hur länge effekterna varar, är också avgörande för hur snabbt receptorer nedregleras.

SSRI, återupphämmar receptorerna i princip, konstant över den tiden man tar det. Dock är receptor agonismen och Ki värdena, generellt sett, lägre, och det tar längre tid innan receptorerna blir nedreglerade med intag av SSRI.

Så på det sättet skulle jag säga att din liknelse stämmer

Tackar för vettiga svar Vad är enligt dig då det bästa sättet att undvika depression, ångest m.m. och förbättra ens mående på sikt? Vad är mer viktigt och vad är mindre viktigt t.ex?

De allra flesta som har en depression & ångest, brukar oftast ha missat att göra en differential-diagnos. Det finns många sjukdomar och inflammationer som, resulterar i att man får depression & ångest.

En differential-diagnos kategoriserar och sorterar symtom från andra sjukdomar som efterliknar depressiva & ångest symtom.

Rent praktiskt innebär det att man gör en drös med olika tester för att utesluta andra sjukdomar. En djup grad av att vara pedant är extremt viktig, då man göra rätt många tester.

https://en.wikipedia.org/wiki/Differential_diagnosis

Ett verkligt exempel på vad som sker när man inte gör en differential-diagnos*
http://www.newsweek.com/it-depression-or-tumor-96663

Det finns många som är underdiagnosticerade med ett antal sjukdomar, och bär på dem för att vården inte gör adekvata tester, för att spara pengar och resurser.

I mitt fall var det en glutenintolerans/baktierie-parasitinfektion/maginfektion + Borrelia (Alla dessa yttrade för mig som depressiva & ångestfyllda symtom*). Innan detta hade jag gjort MRIs, EEG, olika blodprover, vitamin & mineraltester. Detta var dock inte tillräckligt, för att jag inte gjorde alla tester.

Jag hade alltså ätit SSRI i ett antal månader i onödan tills jag kom i kontakt med adekvat (privat) vård utomlands.

Jag är än idag fucked up (artrit + kognitiva besvär*) för att jag har gått runt med en Borrelia-infektion i över 4 år antagligen (läkarna är osäkra), och är därför jag tar Agmatine. Läkarna hemma i Sverige skickade hem mig med motiveringen om att jag tidigare hade sökt vård för ångest, och där man direkt avfärdade allting som psykosomatiskt, för att de läste tidigare patientjournalsanteckningar. (Så nu måste jag radera dessa genom att begära journalförstöring ifrån IVO, alternativt anmäla för bristande vård, för det är till belastning*)

Detta innebär att om vissa tester inte visar på någonting, så innebär det nödvändigtvis inte att man är frisk. Utan man måste fortsätta leta djuplodat.

En annan viktig aspekt är också att man kan lätt bli vilseledd, om man hittar någoting som är avvikande ifrån ens provsvar i de prover man gör. Ponera att man gör ett D-vitamintest, för att utreda om man är deprimerad & ångestfylld.

Resultatet kommer tillbaka och man visar på att det är extremt låga nivåer av D-vitamin.
*
Är detta nu orsaken till att du varit deprimerad? I
Inte alltid, då du inte uteslutit andra sjukdomar, som kan vara kvar, latenta.

Det gäller att vara pedant, och helst ha ett strukturerat protokoll för vad man testar för, och gör det grundligt.

Det är också en av förklaringarna varför man ska göra rigorösa tester 1 gång varje halvår där man går igenom allting, och tar prover, även om någon klinisk misstanke inte existerar. Risken är annars att man upptäcker något för sent, och det blir då mycket svårt att bota/läka det man hittat.

Tyvärr, så har Sverige inte ett sådant sjukvårdssystem, utan där man bara söker vård för när man mår redan dåligt, och inte ens då är det säkert att man får vård direkt, utan hamnar i en cirkus och karusell av väntetider.

Jag talade en gång med en granne som arbetade vid Läkemedelsverket, inte ens denne var bekant med begreppet - differential & diagnos. Det visar på vilken nivå vården i Sverige har sjunkit till.

Ketamin-behandlingar, som ses som den nya guldstandarden för depression & ångest, fungerar inte heller för alla (då depressionen kommer tillbaka), och detta beror oftast på att i princip ingen har gjort en rigorös differential-diagnos innan för att utesluta andra sjukdomar.

Så de hamnar lite i av ett läge där de, visserligen, förändrar neurobiologin men den associerade sjukdomen (oftast inflammationen) leder till att man blir deprimerad ändå. Det blir liksom en +-0 fight

*

Haha jadu, det vetofan. Hasslade en gång på en hundring, utöver det så arbetade jag och bodde hos föräldrar.

Intressant trådstart. Du tog alltså 1000mg per dag?

Jag brukar ta ca 100 - 250mg per tillfälle, och har alltid minst en månads uppehåll mellan gångerna.

Brukar ändå vara ganska nervös att mina högre doser ska vara skadliga och fucka upp min hjärna. Jag har stor respekt för tyngre preparat, men tydligen är min oro för MDMA aningen överdriven.

Din oro för MDMA är inte överdriven