Utfryst på jobbet?

du är vinnare...du har ett liv utanför jobbet

Ts kommentarer visar varför kvinnodominerade yrken är så hemska: Person A går på toa - Person B "Hon ignorerar mig!!

...

Iaf..

Ts, hälsar de då du kommer till jobbet, har de någon form av småprat med dig, säger hej då då du far osv? Erkänner att du är i rummet osv? Nu pratar vi endast arbetstid, ej privat.
Sköter du dina arbetsuppgifter? Eller är du för upptagen om dagarna med att gå och glo på småbarnen?
Initierar du småprat/arbetsprat med dem? "Vet någon om det finns mer bläck, det är slut i skrivaren" istället för att bara gå och muttra och slamra och leta själv? Jag har ju ingen aning om vad du arbetar med men du förstår förhoppningsvis poängen.

Säsongsarbete? Då är det ju över snart. Bara bit ihop ett tag och gå vidare sen.

Jag har ett par gånger haft liknande problem. Ofta i kvinnoyrken. Har då inriktat mig på en person i taget på ett naturligt sätt, (välj de snällaste) tex när man måste göra någon uppgift tillsammans. Har sedan bara varit mig själv och försökt lära känna personen. Lyssna och ställ lite lagom frågor.

Det är garanterat en eller två som är drivande och snackar bakom din rygg.

Om det är möjligt, och du vet vem (nästan säkert en kvinna, lite äldre. Eller en surgubbe) konfrontera den personen och säg som det är, säg hur det får dig att känna. När ni är själva. Är personen inte psykopat kan det ändra gruppdynamiken.

Ser hur du menar. Men på mitt jobb umgås vi faktiskt trots åldersskillnader på 52 år ner till 19. Vet inte om våra "åldringar" är lite speciella på ett positivt sätt eller vad det är, men vi har väldigt roligt tillsammans på fritiden helt nyktra ofta, någon gång per två veckor.

Jag tänker likadant. Har själv bevittnat sådant här beteende i arbetslivet och det som slår mig i första hand är att dessa typer har ett sammansvetsat privat liv med sitt arbetsliv. Kan ge exempel..

• De blir kompisar med varandra på privattid (dock inget fel på det men) men är väl främst för att de saknar ett genuint privat liv med verkliga genuina intressen.
• De umgås och hittar på aktiviteter (hade dessa personer inga vänner innan allt detta?)
• På arbetstid så pratar de jobbrelaterat (och privatrelaterat) som rör deras grupp
• På privattid pratar de exakt likadant.
• De lever för jobbet - arbetsplatsen och kollegor har sammanfogat in till ett med privatlivet.

Såhär lever många människor speciellt i vårt robot-trygghetssamhälle. Däremot är det här livet inte för alla. Det skulle inte förvåna mig om folk som lever motvilligt såhär, kanske i rädsla för att frysas ut på jobbet är de som tillslut går in i väggen då man lägger så mycket mental energi på att sammanfoga arbetslivet med sitt privatliv ofrivilligt. En del människor måste helt enkelt koppla bort ifrån arbetet så fort arbetsdagen är färdigt - Alltså inte tänka på jobbet och göra kollegorna omedelbart främlingar så fort man är utanför arbetsplatsens grindar.


Arbetslivet är i första hand enbart för att ekonomiskt klara sig och inget annat så vidare man inte anser sig ha ett högre syfte, men säsongs knegare jobb lär nog knappast vara det. Eller random 8-16 jobb heller för den delen. Och väl i arbetslivet på dessa random knegare jobb så kommer man klungas ihop med människor som man helt enkelt inte passar ihop med. Jag har sett kollegor som inte accepterat andra för de inte är som dem och därmed påbörjat en mobbning. Dessa mobbare har alla en sak gemensamt (det jag påpekade i början av inlägget)


De lever för jobbet.

Varför måste man umgås med arbetskamrater? Finns ingen som helst anledning.

Skillnaden är mellan olika jobb.
Nu tog jag exempel från när jag jobbade själv i restaurangbranschen.

Nuförtiden inom IT så är det inga problem att umgås över åldrarna. Men vi är ju personer som jobbar med samma sak. Har lugnat ner oss. Har samma nördiga intressen.
Däremot kan man nog konstatera att en ickenörd skulle få extremt svårt att passa in i gruppen. Exv nån som gillar fotboll...

Tror väl att det finns ett djupare problem hos TS än bara detta. Historik av mobbning mest troligt.

Det sköna med att växa upp är väl att inse att man inte måste vara vän med alla. Att det är bättre prioritera umgås med de man trivs med och har något gemensamt med.

laxermedel i deras kaffe, te, mm. Laxoberal.

Aktivitet..Det går nog bra du ..är det ett mongolidcenter det handlar om.Eller ett påtvingat sällskap /behov...Dom stör ingen bara cirkulerar,tills dom tror att dom vet hur dom skall tackla det hela dig...,Det är där dom är,,,dom vet inte hur dom skall tackla eller ta dig,,Jaha är det så du gör-----kan vi få titta lite mer..jahaaa,,Sen sätter dom spiken.

jag är utfryst både på mon dv och praktik där man sa man ej trivdes så nu får man ej va där längre så nu har man problem vad göra. man vill ju ha respons när man säger nått