Hyena äter halv gnu levande. Fejk?

Vilket liv som är värt att leva är en fråga utan givet svar.

Hade jorden inte funnits så hade det inte heller funnits några varelser som saknat den, så vi kan åtminstone fastslå att livet inte har något objektivt värde. Lika klart torde det vara att alla normalt funtade hjärnor målar upp det egna livet som värdefullt som en del av en evolutionärt utvecklad överlevnadsstrategi. Det finns åtminstone inget som talar för att folk i fattiga länder värderar sina egna liv mindre än folk i rika länder. Så vi kan nog dra slutsatsen att även boskap i fångenskap själva skulle föredra att leva framför att vara döda, om de bara varit mentalt förmögna till abstrakta tankar.

Det som kan diskuteras är om andras liv är värda att leva sett ur vårt perspektiv. För att besvara den frågan tenderar vi att projicera våra egna tankar på varelsen i fråga för att sedan begrunda om vi hade velat leva i dennes situation. Som många andra anser jag därför att tamboskap torde ha ett värdefullt liv om de ser ut att må bra och ger sken av att trivas med livet under tiden från deras födelse till att de slaktas. Om däremot någon mot sin vilja hålls instängd i en källare och mår psykiskt dåligt av att inte komma ut, så är ett sådant liv inte lika värdefullt ur mitt perspektiv.

Jag hänger med på ditt resonemang och håller väl till viss del med. Det jag reagerade på är vad du skrev tidigare, med frågan om livet är värt att leva för ett vilt djur. Då projicerar ju även du din bild av vad som är bäst liv, att offra frihet och solljus mot ständig tillgång på käk vs frihet och en risk att bli levande uppäten av en hyena. Du verkar mena (och rätta mig om jag har fel) att det första alternativet är att föredra och att det även rättfärdigar och faktiskt uppmuntrar att hålla sig med produktionsdjur.

Jämförelsen med cancer blir även den felaktig, jag menade på att det är bättre att jämföra med en människa som upplever liknande skador, typ en bilolycka (eller för all del att få buken uppsliten av en hyena). Med samma resonemang så är det betydligt värre att leva som en "vild" människa där vi dagligen riskerar att bli påkörda, krocka eller vilka hemskheter vi nu riskerar att råka ut för än att leva med begränsad frihet men utan risk för skador. Typ en madrasserad cell men käk tre gånger per dag eller som skyddad men ofri slav. Hänger du med?

Resonemanget kompliceras av att vi har olika grader av inlevelseförmåga.

Människor och vissa primater anses ha en medfödd förmåga att förstå andra individer bättre genom att projicera sitt eget psyka på dem. Förmågan fungerar bra när vi applicerar den på andra människor, men vi tenderar också att applicera den på djur och i vissa fall även på växter och döda ting (vilket leder oss fel.) Projicerar jag mitt psyke på ett djur så skapar jag bilden av en människa i ett djurs kropp, vilket är missvisande. Likväl är det en medfödd förmåga som är svår att göra sig fri ifrån. Min intuition säger mig att djur hellre vill leva i frihet än i fångenskap, därför att jag själv har behov av omväxling, nya intryck och ett viss mått av spänning för att må bra.

Med träning och intellektuell förmåga kan vi skapa en bättre modell, där vi bara projicerar vårt "jag" på djuret, men låter djuret ha kvar ett djurs psyke. (Vilket naturligtvis bygger på spekulation då vi har begränsade kunskaper om hur djur tänker.) Mitt förnuft säger mig då att nyfikna rovdjur som lejon och tigrar knappast får stimulans i fångenskap och därför torde ha det bättre i det vilda, medan många betesdjur som främst söker trygghet mycket väl kan ha det bättre som tamdjur.

Den intuitiva och den förnuftsmässiga bilden kan därför krocka. Det som känns fel behöver inte alltid vara fel och omvänt.

När det gäller svårt skadade människor så är det i alla fall min uppfattning att människor ofta är medvetna om sin egen dödlighet. I många fall en överdriven oro då även sådana som inte är svårt skadade tror att de håller på att dö. Jag tror att djur är befriade från sådana tankar. Oavsett detta tror jag att det är lindrigare att dö inom en timme än inom loppet av ett år.

Ja, en antropocentrisk bild av djuren är problematisk, men likväl ställer du ditt resonemang i relation till dig själv även när du har en "motsatt" åsikt. Det är klart det är gött att känna sig trygg men din känsla av trygghet är inte samma som en antilops. Bara för att du tar bort något som är dåligt betyder det inte att allt är bra (för att fortsätta på samma antropocentriska spår). Ensam i en madrasserad cell finns inga faror, jävla chill ju

Det bygger som sagt på spekulation om hur jag tror att djuren upplever situationen. Jag påstår inte att jag med säkerhet vet varken hur djur eller andra människor upplever livet. Det går inte att göra bättre än att skapa sig en modell och utgå ifrån den.

I princip ser jag inget problem med att äta den fiktiva kossan som beskrivs i boken med titeln Restaurangen vid slutet av universum. Vi är inte där ännu, men det är ändå något att ta ställning till.

Nej, precis. Det går inte att dra slutsatser kring hur djur upplever stress/trygghet/värdigt liv eller hur man nu ställer sig frågan utan att dra in sin egen föreställning om det. Oavsett om du är för eller emot djurhållning eller tycker att hyenorna har inhumana sätt att inmundiga sin föda