Varje gång jag tar mig en rundtur till stan brukar jag oftast lägga märke till hur deprimerade och ensamma många svenska killar verkar vara, enbart genom kroppsspråken. Det är den typiska undergivna "går med blicken nedåt"-looken jag stöter på. Då menar jag inte enstaka killar, utan nästan alla jag ser framstår som väldigt blyga och osäkra enbart genom deras omedvetna hållning.
I samma veva blickar jag mot de svenska tjejerna; alltid rakryggade, välklädda med tydlig framåtriktad blick. Några klär sig modéinriktad, en annan har näsring och kånkenväska, medans ett par kanske ser mer festliga ut. Men oavsett hur de är klädda går de alla väldigt stolta genom gatan, det genomsyras i hela deras kroppsspråk att de trivs bra med sig själva - i landet Sverige. Caféerna är fyllda med skrattande kvinnor som verkar ha all tid i världen att umgås och ha roligt, utanför caféet händer det att man ser några hårt arbetande byggarbetare stensätta marken. Den bilden är svår att få ihop ibland.
Varför skulle den svenska kvinnan inte trivas i Sverige liksom? Inget annat land i världen har kvinnor så mycket rättigheter (-skyldigheter) och makt än i Sverige. Det är mansdiskriminerande lagstiftning till kvinnans fördel, hutlöst påhejande att kvinnor ska lyckas i alla yrkeskategorier de önskar, gynnsamma bidrag för kvinnor i många fält, från dagis till karriärist ska kvinnan få så bra förutsättningar som möjligt att lyckas - till varje pris.
Den välvillige och naive svenske mannen har gått med på kvinnans alla önskemål så till den grad att han i sin blåögdhet inte insett att han gräver sin egen grav.
Som svensk med invandrarbakgrund blir jag lite förvånad över hur den en gång så starka vikingen blivit till en beta-cuck ?
Så vad är det som har hänt egentligen? Varför går det så dåligt för män i Sverige? Uppenbarligen beror det på många orsaker, men jag försöker få ihop hur den en gång respekterade mannen kan omvandlas till en vekling utan röst?
I samma veva blickar jag mot de svenska tjejerna; alltid rakryggade, välklädda med tydlig framåtriktad blick. Några klär sig modéinriktad, en annan har näsring och kånkenväska, medans ett par kanske ser mer festliga ut. Men oavsett hur de är klädda går de alla väldigt stolta genom gatan, det genomsyras i hela deras kroppsspråk att de trivs bra med sig själva - i landet Sverige. Caféerna är fyllda med skrattande kvinnor som verkar ha all tid i världen att umgås och ha roligt, utanför caféet händer det att man ser några hårt arbetande byggarbetare stensätta marken. Den bilden är svår att få ihop ibland.
Varför skulle den svenska kvinnan inte trivas i Sverige liksom? Inget annat land i världen har kvinnor så mycket rättigheter (-skyldigheter) och makt än i Sverige. Det är mansdiskriminerande lagstiftning till kvinnans fördel, hutlöst påhejande att kvinnor ska lyckas i alla yrkeskategorier de önskar, gynnsamma bidrag för kvinnor i många fält, från dagis till karriärist ska kvinnan få så bra förutsättningar som möjligt att lyckas - till varje pris.
Den välvillige och naive svenske mannen har gått med på kvinnans alla önskemål så till den grad att han i sin blåögdhet inte insett att han gräver sin egen grav.
Som svensk med invandrarbakgrund blir jag lite förvånad över hur den en gång så starka vikingen blivit till en beta-cuck ?
Så vad är det som har hänt egentligen? Varför går det så dåligt för män i Sverige? Uppenbarligen beror det på många orsaker, men jag försöker få ihop hur den en gång respekterade mannen kan omvandlas till en vekling utan röst?
