Citat:
Ursprungligen postat av
Wellwellwell
Jag tror inte på ME som sjukdom. Däremot tror jag att de drabbade tror att de är sjuka och att de faktiskt känner riktig smärta. Placeboeffekt/fantomsmärtor eller vad man ska kalla det. Jag är helt övertygad om att de lider oerhört. Men av en psykisk sjukdom snarare än en fysisk.
Jag börjar luta åt att det faktiskt är mamman som lidit av detta och i någon slags munchausen by proxy överfört till sina barn. Barn är påverkats för sina föräldrar. Blir inte förvånad om mamman är mördaren. De psykiska problemen verkar främst hon ha kämpat med. Varför skulle pappan som tydligen var omvittnat plikttrogen och lojal arrangera upp ett stort jobb evenemang om han tänkte ta sitt liv och Barnens precis innan. Han verkar ha börjat jobba hemifrån mer och mer kanske för han insett att hans fru inte var kapabel att ta hand om barnen utan hon började balla ur.
Jag har också börjat tänka på mamman i de banorna, det gjorde jag när jag läste att pappan fått börja arbeta mer hemifrån, vilket jag fick intryck av att han var
tvungen att göra för att hålla ett vakande öga på sin familj.
Han ser ju att ha planerat och levt sitt arbetsliv precis som vanligt och varit välfungerande precis som vanligt.
Och det känns mycket osannolikt att båda barnen skulle vara fysiskt sjuka samtidigt, så illa att hemskolning var nödvändig?
Och skolan som försökt hjälpa familjen i flera år? Såg de kanske ingen annan lösning på mammans eventuella mentala tillstånd än den att det var bäst för mamman om barnen fanns i hemmet?
Vilket visade sig inte stämma?
Ett annat fall är mamman som låst in sina tre döttrar under flera års tid och det godkände samhället. Även när det uppdagades att det var illa ställt med ena dottern, hade visst svårt att gå, så det enda som hände var att de fick fortsätta leva i fred och byta bostad(fick ny lägenhet i Åre).
Där hade inte barnen gått i skola på flera år och ingen verkar ha brytt sig ens när det hela uppdagades.
Kanske går att dra några slags paralleller mellan det fallet och detta?