Kristianstad kommun vs länsstyrelsen på Äspet(Åhus)

Skånes till ytan största kommun har hamnat i konflikt med länsstyrelsen i sin jakt på havssuktande skattebetalare.

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6857832



Vad tycker vi om det här? Rätt eller fel att stoppa nybyggen där det redan finns bebyggelse i ganska stor omfattning? Kommer dylika beslut att bli vanligare i framtiden?
Om man ska dra detta till sin spets kan man väl lika gärna evakuera/flytta hela Kristianstad stad redan nu?

Just Äspet så är det rätt att stoppa detta enligt min mening. Där bor folk med gott om pengar och detta har genererat att man byggt många villor alldeles för nära stranden. Det finns ett flertal villor där som de verkligen inte har många meter till stranden. Sedan när det kommer till dåligt oväder höst/vinter där, så tar havet redan alldeles för ofta en bra bit av stranden och man har under väldigt många år haft räddningsinsatser där med att fylla på med mer sand när havet tar stranden. Om kommunen inte alls hade gjort dessa insatserna som kostar mycket pengar, så hade redan ett flertal av dessa hus varit borta i havet, så att de inte vill bevilja nya tillstånd till att bygga alldeles för nära havet är inte merän rimligt. Folk vill gärna ha havet inpå knuten, men när vattnet står högt i farstun pga detta, så ska staten ta sitt ansvar.

Ser i grunden inga problem till att man skulle få bygga även på låga områden givet att infrastrukturen tar höjd för det - Problemet är kanske snarare att svenska byggnormer och PBL inte tillåter lösningar som behövs för hus på styltor och att det alldeles säkert finns en inflexibilitet kring att arrangera sophämtning exempelvis eftersom ingen ännu har några erfarenheter av sådana arrangemang.


Det behöver inte alls vara tredje-världenklass på sådan bebyggelse, i exv. Frankrike finns Gruissan Plage utanför Narbonne som sett ut så i över hundra år med samma bekvämligheter som i övriga västvärlden:
http://www.villadurban.fr/wp-content...e-gruissan.jpg
Wiki om stylthus: https://en.wikipedia.org/wiki/Stilt_house
Själv hade jag gärna sett Helge å och Hammarsjön omgivet av bebyggelse i den stilen för att hålla oss till Kristianstadsområdet.


Problemen uppstår när de som vill bygga nytt kräver att få exakt samma standard som när de omgivande husen byggdes 50-100 år tidigare. Att sätta stopp för sådant är i de flesta fall säkert helt berättigat. För att se till att de nuvarande grannarna inte sitter fast med kåkar som kan bli osäljbara en vacker dag kunde man i idealfallet önska att stadsplaneringen tillät lösningar som möjliggjorde att även de fick flytta upp sina hus på styltor utan att först söka detaljplaneändringar - Förr eller senare måste ett hus ändå genomgå någon sorts totalrenovering och då skulle fastighetsägaren kunna passa på.

Kan kommunen elle länsstyrelsen bli skyldia om de ger bygglov och marken sedan eroderar bort?

Är de skyldiga att återställa bortspolad mark?

1. Länsstyrelsen är skyldig att verka för att sådana problem inte uppkommer. Kommunen är i princip alltid ansvarig för sina detaljplaner, både just i avseendet erosion och i skadeståndsfall vanligen marknivåer.

2. Skadestånd är vanligen av monetär art men det kan ju vara som så att en kommun, där kommunal mark spolas bort frivilligt återställer marken innan skador på andra fastigheter uppkommer.

3. Ansvarsplaceringen är legalt sett ganska passerad då varken länsstyrelserna eller kommunerna har kompetens att pyssla med översiktliga bedömningar eller tekniska bedömningar av sådana saker. Den sista statliga myndigheten som kunde sådant var Byggnadsstyrelsen, fortifikationen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Nuförtiden finns kompetensen enbart i privat regi.

3.1. Konflikter kan då uppstå tex. när länsstyrelsen har politisk instruktion att göra si eller så och kommuner vill annat, eller alternativt när varken kommunen eller länsstyrelsen så att säga kan göra effektiva värderingar av sådana saker och detaljplaner vinner laga kraft som sedan inte kan genomföras eller det blir orimligt dyrt att genomföra planen enligt plan.
3.2. Sedan kan just den delen bli lite hetare pga. just miljödebatten om havsvattensnivåer.
3.3. Lagstiftningen syftar däremot till just att sådana problem ska lösas i samband med planläggning i erforderlig grad - något som funkade förhållandevis väl innan 1931 och skapligt fram till 1987. Nuförtiden är det ju som så att var och varannan plan inte kan genomföras enligt plan p.g.a. allt från underjordiska vattendrag till just själva grejen att man gör så små detaljplaner att helheten saknas liksom att arkitekterna inte kan sådant där och det inte heller premieras att sköta sådana lagstadgade sysslor. Länsstyrelserna har sedan problemet att de vanligen inte har kontrollförmåga av de fysiska detaljerna utan att de försöker undersöka fenomenen utifrån de handlingar som kommunerna företer dem och då i princip bara kan verka kraftfullt och korrekt i sådana frågor ifall "bror gode" informerar dem om sådana saker.

3.4. Rent historiskt har kommunerna aldrig skött sådana saker. Det finns exempel på allt från hela villaområden som totalförstörts bara för att någon kommunalgubbe var sur för att han varken fick avans eller vara arkitekt för området och då försett villaområdets arkitekt med dels felaktiga +höjder och dels inte informerat denne om ett osynligt 2 meter tjockt lerlager med en flyktighet av samma sort som sirap varför arkitekten kunde anklagas för byggfusk och villaområdet något decennium senare säckade ihop totalt pga. sättningar som ett resultat av att de byggt på betongplatta. Byggnadsstyrelsen hade på 1950-1990 talet ett rent helvete med att förklara grundläggande högstadiefysik för kommunerna liksom saker som att man kan inte bebygga ett område på 10 hektar med 20 våningshus baserat på 4 provkärnor som anger ett djup till fast mark på 5-15 meter. Nuförtiden är det tydligen ännu värre, även om trådens huvudexempel verkar vara ett ganska enkelt undersökt ärende.

4. Frågan är alltså komplex i och att man hanterar både nuvarande erosionsfenomen samt typ prognosticerade eller påhittade framtida fenomen av typen "vad gör ni om havet stiger med 3 meter relativt nuvarande havsyta" - skaffar simlektioner eller höjer marken med 4 meter?

Om man räknar med en meters vattennivåhöjning på 100 år i området (oavsett om det sedan blir så eller inte), eller säg 2 m inklusive extremt högvatten, så känns det överdrivet att stoppa nybyggen "flera meter" över dagens havsnivå och som i det här fallet ett par hundra meter från stranden.

Frågan är alltså om länsstyrelsen ska ha en egen politik där man kan uppfattas som att man överdriver, eller enbart fokusera på att stoppa byggen som verkligen ligger i riskzonen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6857832


Det här förklarar en del. Åtgärderna är dyra och ibland miljömässigt kontroversiella. Det finns uppenbart en sorts olöst konflikt mellan kommuner och länsstyrelsen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5972090

Det verkar vara en politisk fråga i grunden. Stoppar man nybyggen utanför riskzonen i syfte att påverka kommunernas långsiktiga planering, så är det ju inte riktigt samma sak som om man stoppat byggen som verkligen legat i riskzonen.

Edit: Eller är länsstyrelsens ideal att på sikt stoppa åtgärderna mot erosion? Ska hundratals äldre hus få hamna i havet då?

1. Nuförtiden kan det uppfattas som så att det är lite konkurrens mellan länsstyrelserna och kommunerna.
2. Kommunalproblemen kan man direkt härleda till politiseringen av länsstyrelserna kring 1920-talet och det kommunala planinitieringsmonopolet samt senare strandskyddslagstiftningen.
3. I praktiken är det enbart en markägarfråga och inte en politisk fråga. Skyskrapor och anläggningar som kräver omfattande infrastruktur eller t.o.m. har regional inverkan torde däremot kunna klassificeras som politiska frågor.
4. Det där är mest en politisk felkoppling i den statliga styrningen (vilken främst beror på att oseriösa politiker är inblandade i frågan). Givetvis ska inte staten hålla på och ställa till med problem på ett oseriöst vis i syftet att påverka beslut och skapa överträdelser av EKMR samt svensk rätt. Snarare vore det mer lämpligt att staten återtog planiniteringsmonopolet på ett sådant vis att markägaren kunde gå direkt till staten för planinitiering alternativt att detaljplanerna avskaffades i sin helhet eftersom de varken bringar samhällsnytta eller annan nytta nuförtiden.
5. Planinitieringsmonopolet har alltid använts kommunalt som ett stöldredskap. Planinitieringsmonopolets främsta förespråkare är därför personer som Hjalmar Mehr (som tyckte att det var ett lämpligt socialiseringsredskap), personer med alltför långa fingar (tjuvar) och sedan personer som inte förstår bättre. För att råda bot på den vanliga anmärkningen (explicit i lagstiftningen, att kommunerna i första hand äro tjuvar) infördes samtidigt med planinitieringsmonopolet diverse skadeståndsklausuler som alltid gjorde tjuvarna skadeståndsskyldiga för deras stölder. [nuförtiden är den saken inbyggd&utvecklad i bland annat EKMR och diverse andra bindande juridiska instrument]
6. Problem uppstod då länsstyrelsernas politiserades under 1920-talet, varvid statens närmsta kontrollfunktion så att säga ställdes under i princip direkt kontroll av politiska partier och länsstyrelsens effektivitet så att säga berodde på ifall den begåvats med en tjuv, en moderat, en sosse-höger, sosse-vänster, något annat eller i undantagsfall något på riktigt opolitiskt.
7. "Bråket" mellan kommuner och länsstyrelser handlar alltså dels om sakfrågan men även om plankontrollerna. Rent generellt torde en kompetent stat vinna den drabbningen ganska enkelt. Däremot verkar länsstyrelserna inte ha någon direkt strategi för att så att säga återvinna partiellt förlorad makt - det synes ju vara tämligen uppenbart att de bara behöver göra sig till markägarens företrädare för att enkelt vinna matchen.

För länsstyrelsen verkar det inte vara så mycket markägarfråga. Nu ska man inte överskatta Sveriges Radio, men där framkommer ju inget om att staten t.ex. skulle kunna öppna för att markägarna betalar själva för framtida erosionsåtgärder. De kunde ha ställt frågan.

http://abc7.com/news/residents-to-pa...beach/1052962/

1. De jure så är det enbart en markägarfråga. Sedan är det uppenbart att många politiker gärna vill bestämma över markägare. Det är inget nytt men regleras främst genom instrument av internationell lag nuförtiden. Rent generellt, med vissa undantag medges att politikerna till viss del kontrollerar markägarnas förehavanden men att de då ska betala för skadorna och enbart får agera i allmänintresset och det enskilda intressets tjänst (markägarens intresse).

2. Med nuvarande system så är det alltid staten och kommunerna (samt försäkringsbolagen) som betalar för sådant. Däremot kan man ju tänka sig att ett -på egen risk i dessa avseenden instrument- införs till förmån för markägaren så att denne kan starta markändringsfond eller liknande. Troligen är det möjligt att bygga sådana system med servitut redan idag, helt utan lagändring. Politiker och detaljplaner är helt onyttiga för samhällsutvecklingen nuförtiden.

3. SVD har en artikel med dagens narr i stadsbyggnad. Dagens narr: liberalen Birgitta Berggren Hedin, jur kand, Liberalerna Nacka. Hennes artikel är djupt belysande för vad lagstiftaren menade med tjuvar i äldre lagstiftning: https://www.svd.se/orimlig-regel-sto...v-aldre-villor

I artikel finns följande fakta fel:
1a. kommunens bygglovenheter kan spara tid och slippa meningslösa diskussioner: Nej. Markägaren har alltid rätt och det är ingen diskussion. De kommunala problemet som diskuteras är alltså vilken sorts tjuv de är. Lögn avslöjad.
1b. många villor byggts långt innan den första plan- och bygglagen kom 1987. Dessförinnan var byggreglerna inte så detaljerade och byggnadsnämnden kunde bland annat bevilja undantag: Nej. Reglerna i äldre planer var oftast avsevärt mer detaljerade än i dagens detaljplaner. Endast i planer från innan 1932 fanns undantagsmöjligheter - de var dock inte dispenser utan delar av detaljplanen. Avseende dispenser så har ingen kommun någonsin haft rätt att medge en dispens större än vad som i 1987:års lagstiftning är en mindre avvikelse. Lögn avslöjad.
1c. "Ett sådant undantag kunde till och med ges för ett extra våningsplan eller för ett otillåtet garage": Nej, sådana undantag kunde ges till godtyckliga avvikelser efter undantagets syfte. Det kunde vara 20 meter byggnadshöjd, +5 våningar efter vad syftet med undantaget skulle skydda. Lögn avslöjad.
1d. Enligt nu gällande plan- och bygglag godtas inte längre dessa avvikelser: Helt fel. Enligt dagens plan- och bygglag ska dessa avvikelser fortfarande betraktas som planenliga och fortfarande tillämpas inom äldre planområden. Lögn avslöjad.
1e. En sådan ändrad villa är enligt lagen planstridig; Helt fel; Man måste noggrant studera gällande lagstiftning för att förstå det där - sådana villor är planenliga enligt lagstiftningen - och dessutom är ägaren vanligen innehavare av rätt till omfattande skadestånd, ifall det nu är som så att planförfattaren avsåg att riva villan och ge plats för något annat utan att detta upplyses om i planen. Lögn avslöjad.
1f. Men alla möjligheter att få bygglov för att utöka/ändra sin villa på ett sätt, som detaljplanen i dag skulle godkänna, förhindras. Helt fel. Förstår inte skribenten skillnaden på moderna detaljplaner och äldre?, nej knappast eftersom hela argumentationen är en lögn.
1g. Mark- och miljööverdomstolen har bidragit med ytterligare bekymmer genom att ändra praxis, när det gäller definitionen på källare och suterrängvåning. Inte alls. Det är plan- och byggförordningen som gäller och det är riksdagens konstruktion. Dessutom sammanfaller PBF med alla äldre sätt att kalkylera våningsantal, källare, souterrängvåningar etc. osv. eller med andra ord är hela argumentationen en lögn.
1h. Den som fått bygglov för ett enplanshus med källare enligt de definitioner som gällde till helt nyligen, kan numera till följd av denna ändrade praxis anses ha ett tvåvåningshus, som inte längre är planenligt. Knappast. Det där är ren lögn och i praktiken en total brist i legal insikt om hur sådana saker ska hanteras. Det vore ju enkelt för en gråhårig trollpacka att studera lagstiftningen och rättspraxis och då inse att alla äldre detaljplaner ska tillämpas med likställighetsprincipen och tolkningsprincipen. Har tidigare byggnadsnämnd gjort tolkningen att en 1 våningsvilla med källare motsvarar 2 våningsvilla skall villan och framtida villor i området tillåtas byggas till samma höjd och våningsantal. Det finns tonvis med HD utslag på det där.
1i. Under mina hittills sju år i Nackas miljö- och stadsbyggnadsnämnd har jag ofta varit med om att försöka förklara detta för en villaägare. Under många år har hon försökt få villaägare att acceptera att hon vill stjäla från dem och kränka deras rättigheter. Är det här artikelns enda sanning?
1j. För att möjliggöra för ägaren att bygga det hen önskar fordras en ny detaljplan och först därefter kan bygglov ges: Det här betyder; snälla riksdagen rädda oss tjuvar (så att vi kan lura dem att vi inte försökte stjäla från dem tidigare - utan att det var ni som stal).
1k. villaägaren får sannolikt vänta länge på att formalia blir klara: Sanningen är den att villägaren de jure ska ha skadestånd för all onödig väntetid. Eller med andra ord försöker hon ljuga igen.
1l. Plan- och bygglagen bör ändras så att dessa byggnader, som godkänts enligt tidigare regler och dispenser, ska jämställas med planenliga byggnader och inte plötsligt hindras från alla förändringar. Av praktiska skäl bör kravet på arkivhandlingar som bevisar att bygglov givits för de tidigare ändringarna inte krävas för byggnationer som är 50 år gamla eller mer. Genom denna enkla ändring i plan- och bygglagen skulle ägarna kunna använda den byggrätt detaljplanen ger dem och onödig byråkrati undvikas. Nu kräver hon att staten ska förstöra sina arkiv så att hon inte kan avslöjas som den tjuv hon är.

2. Sammanfattningsvis säger liberalen Birgitta Berggren Hedin mycket om de politiska argument som tenderar att argumentera i debatter om stadsbyggnad. Tyvärr är det bara lögner och tjuverier som framförs.

Nu går en forskare vid Lunds universitet en medial rond mot Länsstyrelsen i Skåne.
Länsstyrelsen vill att de skånska kommunerna ska verka för en "planerad reträtt" för stränderna. Caroline Fredriksson vid Lunds tekniska högskola tycker inte att det är en god idé. Hon tycker att sådana bedömningar ska göras på samhällsekonomiska analyser, där strändernas naturvärden vägs in.

https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=6942692

Den nyligen släppta rapporten som omtalas:
http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv...A4nslighet.pdf

Jag ögnade igenom rapporten lite snabbt. Som jag förstår det är just Norra Äspet i Åhus det enda stället i Skåne, där en av länsstyrelsen förespråkad "planerad reträtt" för stranden, kommer att påverka ett större antal fastigheter. Skillnaden mellan Äspet och flera andra strandnära bostadsområden i Skåne är att på Äspet ligger fastigheterna i stor utsträckning på själva sanddynen. I andra fall ligger fastigheterna bakom sanddynen och får skydd av densamma.

Ärendet som tråden avhandlar nämns i slutet av rapporten.

Vidare på samma sida(63):

Enligt SvD idag är Åhus en av de orter som snart kan bli obeboeliga om inget
görs för att möta klimathotet. I sällskap med Kristianstad (samma kommun! ),
Ystad, Karlstad och Haparanda ...