Hej!
Jag är en kille runt 23 års åldern och jag behöver råd.
Först och främst har jag en jävligt tuff period just nu då jag känner att allt är åthelvete och faktiskt börjar bli redo att försvinna från denna värld. Jag ser inte längre vad som är rätt och vad som är fel, allt är negativt, mitt mående har aldrig hamnat såhär långt ner förut.
Det som startade hela den här karusellen var för ett par veckor sedan, jag fick åka ambulans in till iva (intensivvårdsavdelning) för en misstänkt stroke. Det som dom kunde påstå var att jag hade åkt på en "tia" och denna händelse skapade en jävla massa problem för mig, man glömmer bort saker, viktiga som är arbets relaterat, tappat en stor del av styrkan i vänster arm och ben, arbetar som tak plåtslagare så detta är så extremt jävla ansträngande att ens försöka arbeta med detta.
Utöver tian så har jag haft cancer förut och överlevt, vad för cancer går vi inte in på. Trots cellgifts behandling så tog det några år och nu är skiten tillbaka igen.
Jag har även under så länge som jag kan minnas av min barndom genomgått både fysisk och psykisk misshandel av min fars sambo. Det varade i många år tills min bror gjorde en inspelning av både video och ljud och visade upp för min far. Vi pratar då om cirka 6 år sedan som jag blev fri från det här. Vålden var på näst intill daglig nivå förutom dom stunderna min far var hemma, då var allt frid och fröjd, men så fort han lämnade hemmet så blev det det ena eller det andra som skedde, varje gång jag försökte prata med han så tyckte han att jag hade en livlig fantasi...
Efter försök på försök så stod min bror upp som sagt och filmade allt och la fram det vid den kvällens "familjemöte" och då tvekade min far inte en sekund på att bryta deras förhållande.
Jag har genomgått misshandel av båda sorterna, blivit bedragen i förhållanden hit och dit, utnyttjad för att man haft pengar, genomgått/genomgår sjukdommar som jag inte kan kontrollera, gått till psykologer som anser att det är mitt fel att den där jävla kvinnan utsatte mig för det som hon gjort, genomgått en jävla massa bullshit för att ta mig till denna stund.
Snälla jag ber verkligen om råd, vad kan jag göra för att bli av med det här måendet? Jag är så less att inte få den hjälpen jag behöver för att jag ska kunna klara av att hantera det föflutna. Jag är så less på att inte se någon framtid utan att ja känner att jag vill gå bort, och tro mig jag har aldrig varit typen som övervägt självmord, men nu är jag näst intill redo för det, vad kan jag göra för att bli av med denna ryggsäck av negativa känslor? Visst jag har överlevt allt det här och det är en styrka att klara sig så bra ändå genom all denna skit, men nu är det på kanten att släppa taget, snälla ge mig råd...
Och till er som tror ni vet vem jag är, snälla fråga inget om ni träffar mig..
Mvh förtvivlad kille
Jag är en kille runt 23 års åldern och jag behöver råd.
Först och främst har jag en jävligt tuff period just nu då jag känner att allt är åthelvete och faktiskt börjar bli redo att försvinna från denna värld. Jag ser inte längre vad som är rätt och vad som är fel, allt är negativt, mitt mående har aldrig hamnat såhär långt ner förut.
Det som startade hela den här karusellen var för ett par veckor sedan, jag fick åka ambulans in till iva (intensivvårdsavdelning) för en misstänkt stroke. Det som dom kunde påstå var att jag hade åkt på en "tia" och denna händelse skapade en jävla massa problem för mig, man glömmer bort saker, viktiga som är arbets relaterat, tappat en stor del av styrkan i vänster arm och ben, arbetar som tak plåtslagare så detta är så extremt jävla ansträngande att ens försöka arbeta med detta.
Utöver tian så har jag haft cancer förut och överlevt, vad för cancer går vi inte in på. Trots cellgifts behandling så tog det några år och nu är skiten tillbaka igen.
Jag har även under så länge som jag kan minnas av min barndom genomgått både fysisk och psykisk misshandel av min fars sambo. Det varade i många år tills min bror gjorde en inspelning av både video och ljud och visade upp för min far. Vi pratar då om cirka 6 år sedan som jag blev fri från det här. Vålden var på näst intill daglig nivå förutom dom stunderna min far var hemma, då var allt frid och fröjd, men så fort han lämnade hemmet så blev det det ena eller det andra som skedde, varje gång jag försökte prata med han så tyckte han att jag hade en livlig fantasi...
Efter försök på försök så stod min bror upp som sagt och filmade allt och la fram det vid den kvällens "familjemöte" och då tvekade min far inte en sekund på att bryta deras förhållande.
Jag har genomgått misshandel av båda sorterna, blivit bedragen i förhållanden hit och dit, utnyttjad för att man haft pengar, genomgått/genomgår sjukdommar som jag inte kan kontrollera, gått till psykologer som anser att det är mitt fel att den där jävla kvinnan utsatte mig för det som hon gjort, genomgått en jävla massa bullshit för att ta mig till denna stund.
Snälla jag ber verkligen om råd, vad kan jag göra för att bli av med det här måendet? Jag är så less att inte få den hjälpen jag behöver för att jag ska kunna klara av att hantera det föflutna. Jag är så less på att inte se någon framtid utan att ja känner att jag vill gå bort, och tro mig jag har aldrig varit typen som övervägt självmord, men nu är jag näst intill redo för det, vad kan jag göra för att bli av med denna ryggsäck av negativa känslor? Visst jag har överlevt allt det här och det är en styrka att klara sig så bra ändå genom all denna skit, men nu är det på kanten att släppa taget, snälla ge mig råd...
Och till er som tror ni vet vem jag är, snälla fråga inget om ni träffar mig..
Mvh förtvivlad kille
