Sveriges förfall sett genom äldre filmer

Fröslunda/Eskilstuna då:
https://youtu.be/bwDvRVFAiHU

Nu:
https://youtu.be/SltXfXY4Ems

Möjligen kan vissa filmer och sådant visst spegla en verklighet som många lever i. Nu blir det i sig inte en film från denna nation, men serien 'The Wire', var en ganska så bra samhällsanalys kring hur Baltimore i Usa var och är, samt att de visar effekter av beteenden och 'kultur' inom flera samhällsskikt i hela serien. Har du inte sett den så kan den rekommenderas, sen värt att påpeka också att flera av de som medverkade i serien faktiskt bor och bott just i Baltimore hela liven. Ett antal av de medverkande har dött i olika gänguppgörelser, andra är i fängelse. Sen att man inte måste forma sin världssyn utifrån -en- selektiv vision är inte detsamma som att inte kunna lyssna och ta åt sig från visionen/visioner som delas av väldigt många. Film kan visst spegla verkligheten, antingen så som verkligheten är, eller så som verkligheten önskas vara. (Vilket i sig speglar verkligheten som regissören eller liknande faktiskt 'lever i'.)

Svensson Svensson sändes den 23 december på ettan och i SVT24 på julafton kl 21:00.

Intressant iakttagelse. Självklart handlar det inte bara om hur filmerna är i sig, utan även vilka filmer man väljer att framhäva till bekostnad på andra.

Att ersätta "Svensson Svensson" med PK-smörjan "En underbar jävla jul" säger verkligen allt.


Jag tror att tidningar och nyhetsmedia har haft störst inflytande på det åsiktsförtryck och PK-hysteri som rådit i Sverige de senaste decennierna, men man ska definitivt inte underskatta galningarna inom kultureliten. De drar säkert i en jävla massa trådar i bakgrunden, även om det inte är lika högljutt som gaphalsarna inom media.

Bara som exempel är det väl kultureliten som avgör vem som vinner Guldbaggen, Grammis och liknande "prestiegefulla" priser.

När var det senast en icke-PK film vann Guldbaggen?


Du har en väldigt bra poäng.
Det var länge sen som en svensk film skildrade Sverige för hur det faktiskt ser ut i verkligheten, och inte genom ett rosaglittrande PK-filter.

Jag tänker ofta på det när jag ser klipp från nyare (2010 och framåt) svenska filmer som utspelas i skolor exempelvis. Vart är alla kaosande negrer och araber? Vart är våldet? Existerar knappt i filmens värld, trots att vi alla vet hur det ser ut egentligen.

https://www.youtube.com/watch?v=qRphFrwI1HI

Ett av mina första starka minnen från min barndom var när jag för första gången i mitt liv såg en neger. De var mycket sällsynta på den tiden.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Du inleder din analys med att du tycker folk var så harmoniska förut för att du kollat igenom Sällskapsresan.

Självklart har landet förändrats rejält och du må ha rätt men din analys är för komisk.

Tycker Repmånad fyller mig med nostalgi även om jag inte ens var född när den spelades in. Är som om nostalgin jag känner är som sprungen ur folksjälen jag delar. Sen sorg såklart över vad landet blivit.

Nu talar jag av egen erfarenhet, även om detta faktiskt framgår tydligt i filmerna.

Växte upp sent 80-tal, tidigt 90-tal. Folk var mycket mer harmoniska då, inte alls lika skitnödiga, lättkränkta och ängsliga som idag. Tilliten till varandra och samhället i stort var också på en helt annan nivå. Allt detta syns och känns när man ser filmer som gjordes fram till mitten på 90-talet.

Svensk film stöds av Filminstitutet, ett maktorgan som har en privat beskattningsrätt av biobiljetter (ungefär på samma sätt som Radiotjänst har rätt att beskatta TV-tittande).
Filministitutet startades och drevs av Olof Palmes kompis Harry Schein. Det styrde över svensk film till PK på samma sätt som övriga media (Radio/TV via SR/SvT, tidningarna via press-stöd, teater via statligt kulturstöd).
Filminstitutet oroar sig inte för filmens kvalitet, men t.ex. för hur många färgade, hur många homosexuella och andra avvikare det finns i varje film. Man betalar t.o.m. pengar för att föra bok över det (jmfr Rom-registret).
https://www.svt.se/kultur/film/det-a...svart-arrogant

Men den privata beskattningsrätten har ändå inte gjort filmen helt PK. Därför ökas Filminstitutets arsenal på med dina och mina skattepengar
https://www.svt.se/kultur/film/ny-ro...filminstitutet

Snart går det väl inte att producera film i Sverige utan godkännande och politisk granskning. Filmcensuren återinförs, men nu med nya uppgifter.
Om ni undrar varför det produceras så mycket meningslös sk-tfilm i Sverige så beror det på att stöd bara utgår till PK-projekt.

Det är bara titta på större sammankomster nu och jämföra med då. Totalt annan känsla och samhörighet.

https://www.youtube.com/watch?v=1eZgH_c9dqU

Hur hade detta sett ut idag? Just det, vi har svaret här:

https://www.youtube.com/watch?v=zu1c_I1rFQI

Äldre filmer speglar definitivt ett Sverige som till stor del inte finns längre tack vare påtvingad massinvandring och extrem kulturmarxism.

Tack för ett intressant inlägg!


Ligger nog en hel del i det. Rättar man sig inte in i PK-ledet och går med på alla sinnessjuka krav så kan man bara glömma finansiering och (positiv) exponering i media sen om filmen mot all förmodan blir av.

Har det gjorts någon film i Sverige de senaste 10-15 åren som exempelvis skildrar mångkulturen negativt?
Eller en film där bögerimotståndare inte framstår som trångsynta idioter för att i slutet "besegras" och sen stå och vifta med HBTQ-flaggor? #LoveConquersAll!

TS har sett för lite svensk film från 70, 80 och 90-talet. Misär skildrades hur jävla ofta som helst men de blev sällan sommarens stora familjefilm då och de visas sällan (aldrig) på TV4 en lördagskväll idag.
Hur samhället ser ut speglas ganska sällan i feel good-komedier för hela familjen.

Har TS sett tex Stenansiktet eller Det Är Långt Till New York?