Citat:
Ursprungligen postat av
Ravndal
En gissning är att detta rör sig om korttidsboendet i kofferdalen i billdal utanför Göteborg.
Fullt pådrag där i onsdags kväll runt 20-21.
Stackars barn.
Ja, du gissade rätt. GP har idag ett uppslag med intervju med pojkens mamma, och ett uppslag med reportage om problemen på boendet. Verkar ha varit problem under en längre tid och mamman hade försökt få plats på annat boende.
Citat:
M hade diagnoserna autistiskt syndrom, ADHD, utvecklingsstörning och epilepsi. Trots sina 17 år var han på samma mentala nivå som en ettåring. Han krävde total uppmärksamhet och fick aldrig lämnas ensam eller utan uppsyn.
Citat:
Redan 2014 kommer de första signalerna om att M inte mår bra. Något har förändrats. Han vill inte längre åka till Kofferdalen. Han gråter när B (mamman) packar hans väska. Han vill inte gå ut till taxin. Även på M:s skola märker man att något inte stämmer.
– Eftersom M hade autism arbetade vi ofta med att visa bilder för M. På hans skola hade de en bild på Kofferdalen för att kunna visa när det var dags att åka dit. M försökte gömma den bilden.
B får snart en känsla av att M inte är trygg på boendet.
Citat:
Den 18 januari i år gjorde Göteborgs Stad en lex Sarah-anmälan mot sig själva gällande beslutet att inte låta M byta boende.
http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6tebo...sdom-1.5159925
Anställda har påtalat brister:
Citat:
– Gång på gång påtalade jag för gruppchefen att vissa inte gjorde det de skulle. När jag inte fick gehör tog jag det vidare till enhetschefen. Även där tog det stopp med hänvisning till att vi skulle lita på gruppchefens kompetens.
Efter mindre än ett år blev situationen för ohållbar för att han skulle kunna stanna kvar.
– Jag kunde inte stå för verksamheten. Jag kunde inte se föräldrarna i ögonen och säga att ”det här är bra”. Jag hade valet att antingen hålla käften eller flytta på mig, berättar han.
Citat:
– Jag har i 20 år arbetat i olika roller inom funktionshindersverksamheten, både i kommunal och egen regi, men jag har aldrig mött liknande inkompetens och nonchalans från ansvariga tidigare, skriver han bland annat i anmälan.
Citat:
Lotta L är enhetschef med ansvar för bland annat Kofferdalen. Hon delar inte bilden av att hon fått tillräcklig kännedom om situationen på boendet. I samtal med gruppcheferna som varit verksamma sedan 2016 har hon fått bilden att bemötandet mot barnen fungerat bra men att det har funnits problem i personalgruppen.
– Avvikelserapporterna är till för att personalen ska informera oss chefer om allt som inte fungerar. Och i dessa finns ingenting om att barn farit illa. Hade det varit så hade vi givetvis agerat direkt.
Men det stämmer ju inte med detta...
Citat:
GP har tagit del av de 23 avvikelserapporter som rapporterats in från Kofferdalen sedan början av 2016. De flesta ärenden beskriver brister i samband med medicinhantering, där man flera gånger missat att ge de boende sin medicin.
I en annan avvikelserapport beskrivs en händelse där en soffa placerades framför ett av barnens rum: ”Dörren stod öppen men personal använde soffan som en barrikad för att hålla gäst inne på sitt rum”.
Men man kan också läsa om hur ett barn vid ett tillfälle skållades i ett badkar och fick vårdas på sjukhus i 13 dagar med andra gradens brännskador.
Tema "Det är så klart inte mitt fel, utan alla andras":
Citat:
Verksamhetschefen Ingela J menar även hon att det är allvarligt om brister i verksamheten inte rapporterats:
– Det djupt tragiska i den här händelsen är att man inte tagit sitt ansvar och skrivit avvikelserapporter. Då hade vi chefer kunnat ta vårt ansvar. Och hade ansvarig personal följt rutiner hade det här inte kunnat hända. Har det funnits kännedom om allvarliga missförhållanden där medarbetarna varit inblandade, är det djupt tragiskt. Här har chefer, stödpedagog och stödassistenter ett stort ansvar.
http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6tebo...%B6r-1.5160001
Att det ska vara så svårt att komma tillrätta med problem av det här slaget? Mönstret känns så bekant: Folk på någon nivå påtalar brister till de på nivån över, som inte gör något alls. Sedan händer så småningom något allvarligt, DÅ är de på den högre nivån helt chockade, för de har ju aaaldrig någonsin hört något alls om de här problemen, som de givetvis hade tagit på STORT allvar om de bara vetat om dem, de på nivån under måste lära sig att tala om sånt här!
Okej, som helt utomstående vet man så klart inte exakt vad som rapporterats till vem, och ska väl vara försiktig med att anklaga, men jag tycker man läst liknande saker så många gånger, och det känns som om det aldrig blir några kännbara konsekvenser för de som kunde gjort något innan något allvarligt hänt.
Sådana här missförhållanden verkar dessutom växa som mögel, den personal som försöker göra ett bra jobb trivs inte, vikarier trivs inte och vill inte stanna kvar, vilket leder till ständigt ny personal som så klart har mindre erfarenhet och koll på rutiner och kräver mer hjälp och handledning av de mer erfarna, som får lägga tid både på att hjälpa brukare och kollegor. Klart risken för missförhållanden ökar. Chefer verkar mest strunta i allt och hoppas på det bästa, går något åt skogen finns det säkert någon i personalen på golvet som är ytterst ansvarig som man kan skylla på.
Sorgligt alltihop. Vad gör man? Här verkar det som om en grupp i personalen borde tagits bort för länge sedan och man skulle gjort allt för att få lämplig ny personal att trivas och stanna kvar. Dödsfallet är "bara" kulmen på en lång tids missförhållanden. Enhetschefer, gruppchefer, verksamhetschefer... Är ansvaret för utspritt i sådana här verksamheter? För många nivåer? Vet man inte vem som ska göra vad? Kanske hade det fungerat bättre om EN person var övergripande ansvarig och visste att finns det fel i denna verksamheten är det DU som får fan för det, det är DU som ska ha koll, det är DITT fel om det inte funkar. Givetvis med lön och handlingsutrymme i relation till ansvaret. Resten av "extracheferna" kan tas bort. Bu eller bä?