Staten är den kapitalistiska exploatören

Socialister vill att land, industri och kapital ska befinna sig i statens ägo medan kapitalister vill att dessa istället ska ägas privat av individer och korporationer. Detta är givetvis en klumpig definition eftersom den inte tar i beaktande att anledningen till att så kallade "kapitalister" vill ha privat ägande är för att allt ägande är en privat angelägenhet från början medan statligt ägande är en politisk efterhandskonstruktion.

Detta innebär att socialismen så som den definierats är en statlig rörelse medan "kapitalismen" är en civil rörelse. Det civila samhället går med på att betala till staten för att få systemets skydd och hjälp i olika avseenden, men ingen borde tvivla på att staten är en maktorganisation som har starka interna intressen att bibehålla och utöka sin organisation.

Men kapitalism är ett dåligt valt begrepp eftersom det civila samhället hålls samman av tillit och kärleken till sin nästa, medan en organisation som staten hålls samman av ekonomiska intressen. Det vore därmed mer korrekt att klassa staten som en kapitalistisk organisation medan civilsamhället borde klassas som en social organisation.

Relationen mellan det civila och det statliga är även som relationen mellan herre och slav. Staten har våldsmonopolet och det civila har enbart att foga sig. Samtidigt är staten helt beroende av donationer i form av skatt för att kunna fortsätta sin verksamhet, staten använder sig av lagbaserat tvång för att uppnå detta mål.

Gör inte detta staten till den kapitalistiska parasit som förtrycker och exploaterar fria människor som vänstern vill göra sig av med? Hur djup är då inte vänsterns förvirring då de förväxlar det civila samhället med det statliga och det sociala med det rent ekonomiska?

Förenklat svar på din fråga: från början ville alla socialister avskaffa staten, men sedan ungefär 100 år är det bara en minoritet av anarkister och kanske syndikalister som vill detta.

Accepterandet av staten är i själva verket ett förräderi mot socialismens ursprungliga principer. Riktig frihet, rättvisa och jämlikhet är oförenligt med en stat.

Egentligen finns det inget kapitalistiskt samhälle. Det finns kapitalister, de är de som får sin huvudsakliga försörjning via kapitalinkomster.

Den egentliga distingtionen går väl hur stor del av ekonomin som ska verka under marknadsekonomiska resp. planekonomiska regelverk.

Dvs tilllåter man privat ägande över produktionsresurser, kommer man att få kapitalister. Tillåter man inget (el väldigt begränsat) privat ägande av produktionen, är man en socialistisk ekonomi.

Det man i folkmun kallar ett kapitalistiskt samhälle är ett samhälle där stora delar av produktionen är privatägd och lyder under marknadsekonomiskt regelverk. Teoretisk kan man dock ju ha privat ägd produktion men planekonomisk resursallokering.

1872 års förord till Kommunistiska manifestet preciserade Marx och Engels sin syn: ”Särskilt har Pariskommunen bevisat att arbetarklassen 'kan inte helt enkelt ta det färdiga statsmaskineriet i besittning och sätta det i rörelse för sina egna ändamål.'"

Marxismen och staten

Vad är det för demokrati att hundratusentals ungdomar och löntagare kastas ut i arbetslöshet? Vad är det för frihet att pris- och hyreshöjningar äter upp redan tunna lönekuvert. Vem har röstat fram företagarnas och direktörernas kapitalflykt och valutaspekulationer? Vilken omröstning har sagt att arbetarna är tvungna att bära den ekonomiska krisen på sina krökta ryggar? Så fungerar den fria marknadskrafternas "demokrati".

http://www.marxist.se/marxismen-och-staten