Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Är en sådan som är med i den svenska ungdomsfilmen Sandor slash Ida från 2004. Sandor i Göteborg träffar Ida i Stockholm på en sådan chatt. Sandor skriver på en chatt att han är ensam och får först dumma svar, sedan får han svar från Ida som vill prata med honom.

Annars så använde en del ICQ, det var väl en sådan chatt?

ICQ var väl mer för privat chatt, lite som senare MSN messenger?

En sak som framstår bra märklig så här i efterhand är att inte fler skaffade så stort tv kanalutbud som det gick. Visst var inte 199 kr samma då som nu och så vidare .

Men en familj var ju helt beroende av tv på 90 talet. Tv och dator spel var sämre och riktade till en mindre målgrupp. Internet var precis i sin linda. Smartphones, youtube , instagram, flashback och ändlöst scrollande fanns inte och var inte nära att finnas. Torrent eller nedladdning fanns inte . Inte heller fulstreaming för sport.

Om vi tar en familj på 4 så blir det en månadskostnad på 50 kr per person för att lägga till hela canal digitals utbud med en massa sport, serier och film som man endast kunde få tillgång till där , eller i filmens fall fysikt åka iväg och hyra och tvunget lämna tillbaka dagen efter.

Ok, ni som var med och minns kanske kan berätta: Jag har fått intrycket av att det fanns någon form av vurm, eller hur man ska uttrycka det, för det italienska under slutet, eller kanske andra halvan, av 80-talet. Stämmer det?
Exempel: I musikalen "Stinsen brinner" av Galenskaparna/After Shave, så sjunger Knut Agnred och Per Fritzell "Pappa jag vill ha en italienare". Lasse Holm tonsätter menyn från den lokala pizzerian i låten "Canneloni Macaroni". Axelvaddar var på modet. Har jag delar av ett mönster här, eller var det bara slump?

Har något svagt minne av att en klasskompis i 1:an brukade leka med något som liknade små björnar som kallades Mon- chi chi, eller liknande.

Såna hade jag! Jag kan inte ha varit gammal när jag fick dem så det måste ha varit tidigt 80-tal, typ 81-82 eller så.



Ett program jag knappt heller minns men nu när du nämner det så ringer det faktiskt en klocka. Bedrup var väl själv gammal alkis?

Ok, ni som var med och minns kanske kan berätta: Jag har fått intrycket av att det fanns någon form av vurm, eller hur man ska uttrycka det, för det italienska under slutet, eller kanske andra halvan, av 80-talet. Stämmer det?
Exempel: I musikalen "Stinsen brinner" av Galenskaparna/After Shave, så sjunger Knut Agnred och Per Fritzell "Pappa jag vill ha en italienare". Lasse Holm tonsätter menyn från den lokala pizzerian i låten "Canneloni Macaroni". Axelvaddar var på modet. Har jag delar av ett mönster här, eller var det bara slump?