Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

När jag var i Japan för några år sedan köpte jag en Famicom och en hel bananlåda japanska spel. Precis som Bergsala sade var hälften av spelen skit eller baseball och den andra hälften full av plottrig japansk text. Visst, Bergsala hade rätt, men försök förklara det för mig som barn.

Jag känner ju precis likadant och så här i efterhand är jag rätt glad att Bergsala sållade åt oss.

Ah! Den gamla goda tiden då det faktiskt fanns pizzerior som ägdes av italienare.

Nu var jag ung på den tiden och började inte arbeta förrän i mitten på 90-talet, men det det verkade ändå som det var lite mindre stress på den tiden.
Nu är man fan uppkopplad jämt, och folk ringer och mejlar och jagar en på arbetet.
Ibland vill man bara slå sönder mobilen och köra över datorn med bilen.
Informationsflödet är så stort idag, så man måste sålla kraftigt annars blir man knäpp

Man märker även skillnad före och efter den stora MENA-invasionen. Sverige är ett oroligare och mindre tryggt land idag.
Det fanns ju även invandrare på 80-90 talen men de som kom då hade en annan moral. De flesta ville arbeta och göra rätt för sig och bygga upp ett liv i deras nya hemland.
Många som kommer nu funderar bara på hur de ska få så mycket bidrag som möjligt utan att behöva arbeta. Sen drygar man ut inkomsterna med diverse kriminell verksamhet.

Åttiotalet i sådana fall. På nittiotalet började förfallet på riktigt och med kraschen ekonomiskt och idiotisk invandringspolitik.

Jag har bara haft inbrott i min bil en gång och det var år 1984. Nej, 80- och 90-talen var inte magiska. Det var som nu ungefär. Lite lugnare att gå på fotboll tidigare. Nu vågar jag inte då jag fruktar knallskott. Om man jobbade kommunalt eller statligt kunde man inte påverka lönen. Man blev inplacerad i en lönegrad i princip.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att vara där och delta i firandet av hjältarna då jag satt på anstalt den sommaren, men jag hade faktiskt jäkligt trevligt ändå eftersom man kunde kolla fotbollen på nätterna.

Skulle vilja tipsa alla som inte har några egna minnen från den tiden att kolla på både SVT:s VM-94 Krönika som tar upp hela VM-94, men även specialreportaget Bronshjältarna-Sommaren vi aldrig glömmer. Jag får fortfarande en stor "leende" klump i halsen när jag tittar på detta, och ögonen vattnas rejält. Jag vet det är mjäkigt, men det skiter jag fullständigt i.
Även GES låt ger mig rysningar varje gång jag hör den.

https://vimeo.com/58312811
https://www.youtube.com/watch?v=kGmQwoMsEAM
https://www.youtube.com/watch?v=DCSTXVfD1BY

Utan tvekan är detta den idrottsliga upplevelse som påverkat mig mest av alla!

90-talet var på det stora hela mest skit. Kalla kriget tog slut och i och det också all dödsångest som gjorde 80-talet värt att leva. Vi gick med i EU och öppnade upp för 10 000 tyska bögar (eller 100 000 rumänska tiggare), Europakartan ritades om och 10 000 flyktingar från fd Jugoslavien strömmade in, Kurt Kobain tog livet av sig, 80-talets actionfilmer upphörde att produceras och vår tids mest menlösa generation avlades fram.

Det enda bra som spolades fram under detta årtionde var Nokia 3210 och Internet.

Minns 90-talet som att det vore gårdagen. Bodde utanför sthlm på landet, närmaste kompisen bodde 2km bort, ringde på hemtelefonen och om ingen svarade ja då var det ju bara att cykla förbi och ta en titt.

Jag fick min första dator, en 386, lyssnade på Metallica. I skolan hade vi en afrikan och en kurd eller något. Afrikanen var föga förvånande den jävligaste människan som gick där, och före jag kom till skolan i fråga har jag nog aldrig bekantat mig med en utlänning annat än finländare.

Vi låste aldrig dörrarna hemma, det var absolut inte nödvändigt och alla grannarna i trakten var goda bekanta.

Finns mycket mera men sitter på en telefon, det VAR bättre då. Hade Sverige fortsatt varit likadant hade jag nog inte lämnat.

Dom som kom från MENA samt afrika på den tiden var i genomsnitt precis lika värdelösa individer som dom som kom senare. Enda skillnaden var att dom var så pass få att det inte gjorde lika stort avtryck i samhället som idag. I min 08-förort låg vi tidigt i utvecklingen/avvecklingen och det var precis lika mycket problem runt människorna från the usual suspects-länderna som idag bara att dom som sagt var färre..

Det ligger ju onekligen i farans riktning att man romantiserar just sin egen barndomsperiod, i mitt fall 80-talet, och att allt då var guld och gröna skogar. Med det sagt så är min bestämda uppfattning att 80-talet var det sista årtiondet för gamla folkhemsbygget. Begreppet folkhem är lite svävande i sig men det jag primärt syftar på är gubben från Frälsningsarmen som sitter med insamlingsbössa, fotbollsfarsan som kränger bingolotter utanför mataffären varje lördag och att man även i storstäderna känner sina grannar samt en inställning att ingen landsman ska behöva leva i misär och om jag då är tvungen att betala lite mer skatt så får det vara så..

Naturligtvis inte så att allt det tvärdog nyårsafton 1989 och inte heller är folkhemstanken helt död 2018 men det folkhemsprojekt som dåtidens sossestyre lanserade efter andra världskriget hade av för mig inte helt givna anledningar börjat se sina bästa dagar framåt sent 80-tal. Möjligt att den nya tidsandan med JR Ewing, nyrika yuppies och ett slags underliggande mantra om att du är dig själv närmast bidrog. Jag vet faktiskt inte men det jag vet är att jag ibland kommer på mig själv med att sakna 80-talets Sverige. Säkerligen delvis nostalgi men inte bara..

Jag som var ung på 70-talet har sett några decennier nu.

70-talet var alldeles för slätstruket socialistiskt med maktfullkomlighet och konstig människo- och samhällssyn. Rätt vidriga DDR-utopier. Men kul hade vi.

80-talet å andra sidan var väldigt egotrippat. Slog över åt andra hållet. Lite älska dig själv och skit i andra. Mordet på Palme kom i rätt årtionde. Inget för mig det heller. Men kul hade vi.

90-talet var ett vakuum. Lite var-fan-är-vi-och-vad-är-det-som-händer? Ett vilset årtioende som började med bankkris. Annars inte så illa. Kul hade vi.

Bästa tiden är nog 2000-2015. Tycker jag.

Hehe, ja så va det exakt.

Jag älskar 80 o 90-talet men mellan 2000-2015 kom mycket tekniska uppfinningar som underlätta ens vardag och man kunde resa och synas överallt. Dessutom var människorna fortfarande 80/90-talet i sitt sätt. Allt efter 2015- e ganska bedrövligt, alla dessa nya ungar som inte fattar sig på nått. Den äldre generationen som sålt sig och försöker passa in, gör det ännu mera bedrövligt.

Jag har även slängt en CD samling från 90-talet för det känns inte rätt att lyssna på det mer, 2013 gick det hur bra som helst. Tycker vi att vi är på väg mot en farlig utveckling? Ja det är vi.