Citat:
Det är ju din uppfattning.Hahaha, vad festligt. Att 80- och 90-talen skulle ha varit "magiska". Det var de ju inte.
Jag är född senare delen av 70-talet och måste säga att jag blir lite fascinerad av TS fascination. Kände väl själv en sväng i tonåren att fan, man skulle ha varit född sent 40-tal så man fick uppleva 60-talet, dess musikscen och optimism.
Men det blir för mig obegripligt att tillämpa samma tankar på 80- och 90-talen... vad skulle vara så åtråvärt med de åren?! 90-talet, tråkig musik (grunge och britpop), klädmodet tog två år att hitta från London ut till bushen i Sverige, att hitta likasinnade oavsett hur man var funtad var avgjort svårare.
Det som var bättre var väl att barn var hälsosammare. Det kanske fanns en tjock person i varje klass mot dagens betydligt högre kvot. man gjorde saker, hade en drivkraft och uppfinningsrikedom på ett annat sätt än barn och ungdomar idag... därför att det fanns inte hela tiden ett roligare alternativ i form av en skärm att glo på. Två kanaler på TV:n, i bästa fall i färg, var det som stod till buds. Tecknat på TV? Ja, fem minuter på lördagar i Godmorgon Sverige (man väntade hela veckan) och lite i Lilla Sportspegeln. Det fanns inte risk för benskörhet pga inaktivitet i 20-årsåldern som för många av barnen födda efter millenieskiftet.
Tillägg: som nån annan skrev i tråden så sög maten under en stor del av de aktuella åren. Mycket av det som smakar nåt och som vi tar för självklart idag var totalt okänt då. Runt 1995 började det bli aningens bättre utbud. Mat var också jävligt dyrt innan Sverige gick med i EU.
Jag är född senare delen av 70-talet och måste säga att jag blir lite fascinerad av TS fascination. Kände väl själv en sväng i tonåren att fan, man skulle ha varit född sent 40-tal så man fick uppleva 60-talet, dess musikscen och optimism.
Men det blir för mig obegripligt att tillämpa samma tankar på 80- och 90-talen... vad skulle vara så åtråvärt med de åren?! 90-talet, tråkig musik (grunge och britpop), klädmodet tog två år att hitta från London ut till bushen i Sverige, att hitta likasinnade oavsett hur man var funtad var avgjort svårare.
Det som var bättre var väl att barn var hälsosammare. Det kanske fanns en tjock person i varje klass mot dagens betydligt högre kvot. man gjorde saker, hade en drivkraft och uppfinningsrikedom på ett annat sätt än barn och ungdomar idag... därför att det fanns inte hela tiden ett roligare alternativ i form av en skärm att glo på. Två kanaler på TV:n, i bästa fall i färg, var det som stod till buds. Tecknat på TV? Ja, fem minuter på lördagar i Godmorgon Sverige (man väntade hela veckan) och lite i Lilla Sportspegeln. Det fanns inte risk för benskörhet pga inaktivitet i 20-årsåldern som för många av barnen födda efter millenieskiftet.
Tillägg: som nån annan skrev i tråden så sög maten under en stor del av de aktuella åren. Mycket av det som smakar nåt och som vi tar för självklart idag var totalt okänt då. Runt 1995 började det bli aningens bättre utbud. Mat var också jävligt dyrt innan Sverige gick med i EU.
Dagens musik tycker jag är gräslig. Matmässigt så föredrar jag fortfarande hederlig husmanskost som man växte upp med.
Tv-program, filmer, skola osv osv, ingenting har väl blivit bättre.