Även om frågan upplevs som stötande vore det intressant att diskutera ämnet.
I dagens Sverige är det inte populärt att påstå att de flesta överfallsvåldtäkter är påhittade. Feminister blir rasande över att man misstror offren. Sverigedemokrater blir förbannade eftersom de förlorar sitt starkaste argument; att babbar i grupp ger sig på svenska flickor.
I den här tråden tänker jag att vi kan samla argument för och emot ovanstående tes.
Mitt främsta argument till varför jag tror att de flesta överfallsvåldtäkter är påhittade är att polisen nästan aldrig lyckas knyta några gärningsmän till brottet. Självklart gör gärningsmännen allt för att undvika att polisen får tag på dem, men man tycker att nån gång borde polisen ändå lyckas...
Om man tänker sig in rollen som överfallsvåldtäktsman, hur resonerar man då? Man överfaller en kvinna på en skogsväg, med eller utan kniv, tvingar ner henne på marken och sliter av henne kläderna. Sedan knullar man med henne en stund. Antingen tills man får utlösning, tröttnar eller får syn på ett vittne och tvingas avlägsna sig från platsen.
Gissningsvis njöt man av upplevelsen. Man fick en adrenalinrush av att tvinga sig till sex av en kvinna. Kanske gick man även igång på tanken av att det är förbjudet och risken att bli upptäckt. Jag tror inte överfallsvåldtäktsmän får dåligt samvete, utan våldtäkt är nog en sexfetish för dem. Då vill de naturligtvis våldta igen för att återigen uppleva den sköna känslan.
Precis som Niklas Lindgren gjorde. Han slutade inte efter första våldtäkten utan fortsatte. Tillslut lyckades polisen knyta Lindgren till våldtäkterna eftersom offren beskrev gärningsmän med snarlika signalement.
Men överfallsvåldtäkterna som anmäls nu följer inte samma mönster vilket är märkligt. Polisen lyckas aldrig koppla ihop flera överfallsvåldtäkter till samma våldtäktsman. En våldtäktsman som framgångsrikt våldtagit en kvinna borde ju vilja fortsätta? Han våldtar ännu en kvinna och en till, och tillslut kan polisen skapa en gärningsmannaprofil.
Samtidigt får varje överfallsvåldtäkt som anmäls massor med medieutrymme. Trådar på Flashback, artiklar i dagspressen och krönikor som fördömer sexbrottslingar. All denna uppmärksamhet tror jag kan trigga en del kvinnor till att hitta på historier.
I dagens Sverige är det inte populärt att påstå att de flesta överfallsvåldtäkter är påhittade. Feminister blir rasande över att man misstror offren. Sverigedemokrater blir förbannade eftersom de förlorar sitt starkaste argument; att babbar i grupp ger sig på svenska flickor.
I den här tråden tänker jag att vi kan samla argument för och emot ovanstående tes.
Mitt främsta argument till varför jag tror att de flesta överfallsvåldtäkter är påhittade är att polisen nästan aldrig lyckas knyta några gärningsmän till brottet. Självklart gör gärningsmännen allt för att undvika att polisen får tag på dem, men man tycker att nån gång borde polisen ändå lyckas...
Om man tänker sig in rollen som överfallsvåldtäktsman, hur resonerar man då? Man överfaller en kvinna på en skogsväg, med eller utan kniv, tvingar ner henne på marken och sliter av henne kläderna. Sedan knullar man med henne en stund. Antingen tills man får utlösning, tröttnar eller får syn på ett vittne och tvingas avlägsna sig från platsen.
Gissningsvis njöt man av upplevelsen. Man fick en adrenalinrush av att tvinga sig till sex av en kvinna. Kanske gick man även igång på tanken av att det är förbjudet och risken att bli upptäckt. Jag tror inte överfallsvåldtäktsmän får dåligt samvete, utan våldtäkt är nog en sexfetish för dem. Då vill de naturligtvis våldta igen för att återigen uppleva den sköna känslan.
Precis som Niklas Lindgren gjorde. Han slutade inte efter första våldtäkten utan fortsatte. Tillslut lyckades polisen knyta Lindgren till våldtäkterna eftersom offren beskrev gärningsmän med snarlika signalement.
Men överfallsvåldtäkterna som anmäls nu följer inte samma mönster vilket är märkligt. Polisen lyckas aldrig koppla ihop flera överfallsvåldtäkter till samma våldtäktsman. En våldtäktsman som framgångsrikt våldtagit en kvinna borde ju vilja fortsätta? Han våldtar ännu en kvinna och en till, och tillslut kan polisen skapa en gärningsmannaprofil.
Samtidigt får varje överfallsvåldtäkt som anmäls massor med medieutrymme. Trådar på Flashback, artiklar i dagspressen och krönikor som fördömer sexbrottslingar. All denna uppmärksamhet tror jag kan trigga en del kvinnor till att hitta på historier.