Tattuering och blodförtunnande?

Shenare! Kan börja med att säga att JA, jag har sökt. Står olika överallt så jag är ute efter folks erfarenheter och tankar.

Jo, det är såhär att jag har länge velat tattuera mig men har inte riktigt fått tummen ur och gjort det då jag först vill vara helt säker på vad jag ska göra. Nu är det såpass att jag tyvärr åkte på en ganska stor blodpropp för ett tag sen trots min ålder (22) och det visade sig att jag har fel på min blod. Mer exakt hur det levrar sig och lite sånt krångel...

Så med andra ord så kommer jag behöva käka xarelto resten av mitt fina liv vilket är blodförtunnande tabletter. Frågade en sjuksköterska idag när jag lämnade prover och hon sa ganska snabbt och bestämt att NEJ, du KAN inte tattuera dig. Men det är ju så att man är ju en liten envis specialare så det lyssnade jag inte så noga på. Klart att hon inte sa "testa och se" eller "skippa tabletterna ett tag" liksom.

Så finns det några erfarenheter av detta? Vad säger tattuerarna här? Skulle men kunna testa tattuera en liten jävel och kolla vad som händer För att sen kunna köra större?

Rekommenderar att kolla med en tatuerare, tatuerare vägrar att gadda folk som druckit dagen innan. (Så länge det är en seriös tatuerare samt hur din kropp fungerar)

Ju tunnare ditt blod är, så kommer du ju blöda mer. Du kan inte ta en halvdos av tabletten kanske bara?
Ska du göra stort motiv eller något litet? Antar att du vill göra som alla andra och sleeva dig.

Ja det låter vettigt 😁 tänkte att dem å
Måste väl finnas erfarna tattuerare här omkring 😁 tänkte om man kunde testa något litet först så man ser om det fungerar som det ska och sen ska det bli svartvit sleeve med karpe diem. Skämt åsido sleeve eller inte sleeve jag har massor med idéer i huvudet så får väl se vart det tar vägen. Gör hellre ett snyggt motiv än något halvtaskigt bara för att täcka liksom. Men om jag känner mig rätt så kommer det sluta med att jag är heltattuerad 😂

Asså det är ju det som kärringen på sjukan vägrade svara på. Man bör ju kunna sluta upp med dem ett tag framöver. Det är ju för att förebygga proppar i framtiden. Jag har ju klarat mig i 22 år utan problem för mitt blodfel är sen födseln så att sluta upp med dem ett tag kan ju inte vara kaos.. Får kolla närmare på det men ingen läkare kommer väl säga jag till det liksom..

Tips är väl att ställa in medicineringen så att levringsförmågan är inom det rekommenderade intervallet.
Du bör alltid se till att du tar D-Vitamin plus kalk plus magnesium alternativt att du äter sådana livsmedel regelbundet. Kalcium-tillgången i blodet påverkar levringsförmågan.

Blodproppar och den levring som uppstår vid sårskada är delvis olika processer. Blöder din tatuering länge dvs i flera dagar, så blir den med största sannolikhet rätt så vanställd, och att färgen ser "ojämn ut". Och lika bra att vara utan.

Att smeta på något liknande raklödder, alunstift, (alun, ett mineral, är blodstillande), är ofta rekommenderat. Finns särskilda krämer för det.

Prova att rispa dig med något vasst, blöder det längre än någon timme så skippa det,

Annars är det väl bara att tatuera en bit i taget, ungefär som en gammal femkrona i storlek borde under alla omständigheter vara säkert

Om det skulle blöda länge så kan akutsjukvården kauterisera såret, med en brännkniv, det gör ont. Och det behövs lokalbedövning till det. Man vill inte gärna lokalbedöva på ställen som är extra känsliga, så skippa sådana ytor.

Kauterisering innebär att blodkärlen stängs elektriskt med värme, men kan nog i ett tatueringsfall ge rätt så fult resultat, det blir ju ett "brännsår" och som vanligen läker med en vågig yta.

Annars så påstås det att det funnits sådana här fall, Men att det då då handlat om en full tatuerare med krokiga och sneda nålar som gått för djupt in, särskilt sådana nålar som har blivit som "virknålar" i spetsen och rispar och trasar sönder huden.

Men sådant fanns väl bara typ i hamnkvarteren i Marseille, Rio, Saigon och Shanghai förr för en typ 100 år sedan, Sjömännen som dels hade både skörbjugg och leverskador av för hårt supande blödde nog rätt ordentligt. Och de satte väl ett varmt strykjärn emot huden för att stoppa blodet. Eller hällde krut på det och tände på ?
I vilket fall som helst så blev det säkert infekterat också ovanpå det...

Som tatuerare har man man ju ingen medicinsk utbildning på det viset. Jag hade nog blivit lätt kallsvettig om du kommit in i studion och berättat som det är. Mest för att man inte vill behöva hamna i en situation där man måste ringa ambulans, eller att det visar sig att du måste åka in på akuten senare på natten. Det är ju visserligen ett skräckscenario som kanske inte är helt verklighetsförankrat, men utan läkarutbildning är det omöjligt att bedöma den risken.

Utöver det är det praktiska problem. Man tatuerar exempelvis inte berusade personer av en faktiskt anledning. De blöder märkbart mer. Det är inte bara skitnödigt påhitt, man märker stor skillnad. Dels blir det rena rama blodbadet att sitta och försöka se vad man gör i. Och dels blöder mycket av bläcket bort. Vilket kan bli ett problem redan utan alkohol inblandat. T ex stora svarta ytor där man sitter och verkligen pressar in färgen. Lite beroende på individ och typ av hud kan det till slut bli som ett stort skrubbsår när man är klar. Huden blöder en del under läkningen varpå bläcket också kan försvinna och lämna ljusa fläckar. Det kan ta ett par sittningar innan man fått en jämn och fin svärta över större områden.

Även om det nu är en liten tatuering du vill ha kan det ju ändå uppstå liknande problematik. Tatuerare har inte medicinsk utbildning på det viset att vi kan förutse resultatet för kunder med olika diagnostiserade åkommor. Jag hade tyvärr sagt nej eftersom jag omöjligen kan uttala mig om vilka risker vi talar om, eller hur din medicin kan påverka läkningen. Man hade ju kännt sig ganska bortgjord om det visar sig att en tatuering som normalt sett hade tagit en sittning, slutar med åtta sittningar. Och resultatet är ändå grådaskigt och ser oprofessionellt ut.

Har man otur hamnar man väl i Aftonbladet också. "Jag sa till tatueraren att jag äter blodförtunnande, men han gick med på att göra tatueringen ändå. Jag litade ju på hans omdöme. Tatueringen tog åtta sittningar och ser förskräcklig ut. Jag äter numera antidepressiva tabletter också för att kunna leva med hur jag ser ut."

Men snälla lilla du.

Tänk igenom vad du tänker att göra.
Är det värt att du får en propp som kan sätta sig i hjärnan eller i hjärtat om du har rejält otur för att du skall ha en bild på kroppen???

Bara fundera över hur in i helvete korkat det låter.
Hade du varit min unge vet i fan om jag inte hade för första gången burit hand på mina barn och givit dig en riktigt stor fet jävla smäll i förhoppningen att någon hjärncell i din skalle hade vaknat till liv och fått dig att ta dig samman.

Du behöver inte falla för alla infall du upplever i synnerhet inte om det potentiellt kan resultera i att om du har otur riskerar att bli permanent invalidiserad eller värre.

Det låter som om det är på hög tid att du växer upp och slutar vara i nivå med en 10-åring som blir jätteputt för de inte får allt de önskar sig i livet...

hmm får ha det i åtanke (Y)


hmm det har du nog rätt i :/ jag vill ju ha så bra förutsättningar som går ofc men jag får ju deala med situationen jag är i liksom men verkar som att jag får försöka sneaka lite information ur läkare utan att dem riktigt förstår vad jag är ute efter.. lite jobb men det ska nog gå jag är en del på sjukhus så att säga


Oj någon är sur för att det inte ligger nog med klappar under granen i år?

Jag har alltid velat göra det. det är inga impulsiva grejer det här. Jag tänker då inte låta skit stoppa mig från att göra det jag vill göra. har redan lagt ner en JÄVLA massa grejer på grund av det här som verkligen inte går att göra tex boxning med mera. så jag tänker göra det jag vill göra och om du skulle smälla till mig om jag var din unge så skulle jag istället ifrågasätta ditt medvetande. mina föräldrar tycker att det är risky men stöttar mig självklart i det jag vill göra. som vettiga föräldrar. Innan så bunkrade jag in mig hemma när detta beskedet kom samtidigt som massa annan skit hände så jag satt instängd och det resulterade i 4 gånger när jag nästan tog mitt liv. Så jag försöker göra så mycket av det jag tänkt göra som går och det är därför jag skrev här. för att veta om det faktiskt är omöjligt eller om det faktiskt går att lösa.

Jag önskar dig en god jul och hoppas att du har bättre humör nästa år <3 låt 2018 bli ditt glädjeår <3