Jag "hatar" inte direkt judar, men det är många erfarenheter genom åren som har ingett mig en ovilja emot judar:
- arrogansen. Förr eller senare kommer den fram: de anser sig tillhöra ett utvalt folk och ser ner på oss svenskar, som gett dem rätten att bo här och tillgången till vår välfärd
- sättet de håller ihop och hjälper varandra, samtidigt som de inte hjälper några svenskar utan bara suger ut oss. Gränserna de sätter upp mot vänner som inte är judar - man kommer aldrig in i den innersta kretsen, i den får det bara finnas judar
- att de så sällan vill ha ett riktigt arbete. Har man någonsin sett en jude arbeta med sina händer? Oftast tjänar de pengar på pengar, genom importfirmor, mäkleri, bank- och ockerverksamhet. (Varför har du, TS, valt ditt nick t.ex.? Vad var oddsen att du skulle ha kallat dig Snickar'n, liksom?)
- kosherslakten. Detta är illa av tre skäl: det omoderna och förlegade att låta sig detaljstyras av en 4000 år gammal bok, djurplågeriet, och inte minst nonchalansen av svenska lagar
- de arrangerade äktenskapen. Jag tycker att det är både konstigt och hemskt, att judiska ungdomar - som i övrigt oftast verkar vara moderna, som vilka svenskar som helst - ändå accepterar att de sedan barndomen är trolovade med en judisk pojke eller flicka någonstans i Europa. Att de inte gör revolt!
- självbiografier jag läst av judar som utsattes för Förintelsen som unga, vilka tyvärr fick mig att tänka att personer som är så här borde... förintas. Eller i alla fall nästan. Exempel på detta: fadern i familjen sysslar alltid med någon mystisk tjäna pengar på pengar-verksamhet. Familjen är alltid väldigt rik och bor i en närmast palatsliknande byggnad, och detta tar ungdomarna bara för givet. De uppträder föraktfullt mot infödda tyskar, holländare o.s.v. som är fattiga och har kroppsarbete, och har inte ens på ålderns höst när de skriver sin bok fattat hur galet det var. "Han hade oförskämdheten att stöta på mig, fast han bodde i Berlins sämsta kvarter med en ensamstående mor..."
Familjens ungdomar får självklart läsa på läroverk och universitet, i en tid när nästan alla tyska, holländska, svenska o.s.v. ungdomar fick börja arbeta vid 14. Men de insåg aldrig själva att de var privilegierade, utan tog för givet att just de fick läsa för att de var mer begåvade än landets egen befolkning.
Och så deras eget beteende under Förintelsen. Tänker t.ex. på skildringar från Theresienstadt, ett "snällare" och mixat koncentrationsläger. Där låg de med varandra helt öppet, män och kvinnor, mitt i trängseln i sovsalarna. Och kvinnorna blev gravida med flit! Läste en sådan där snyftbok om tre kvinnor som lyckades dölja sina graviditeter i koncentrationsläger och tvångsarbete mot slutet av kriget, och både de och barnen överlevde - med nöd och näppe. Det var förfärliga skildringar, men hur kan man tänka sig att BLI med barn, när man lever mitt uppe i dessa fasor, eller i alla fall stor risk för att utsättas för det. Det är ju inte rätt att utsätta ett barn för svält redan i moderlivet, och att sätta ut det till något sådant. Men resonmanget löd "jag var redan 26 år, och det är gammalt för en judinna att inte vara mor, så jag sa till min man: nu kör vi"...

Fortfarande som gamla ansåg sig dessa kvinnor inte ha haft något eget ansvar.
Skulle kunna fortsätta hur länge som helst...