Vilka är det som läser ''Galago'' egentligen??

Har en bror som jobbar på Postnord, han har fixat 2st galago till mig hittils (var felaktig adress så han skrev dit min adress istället) Brukar få lite roliga gratistidningar titt som tätt pga detta.

Iaf så läste jag igenom den första galagon på en kväll (enbart serierna) och det gick snart upp för mig att detta inte var någon ''haha, jävlar vad kul!'' blaska, snarare den mest deprimerande och mörka tidningen jag läst..

Undantag TOMAS ZACKARIAS som gjort ''Syntharna'' Helt klart godkänd och iaf intressant!

Här kommer exempel på vad serierna handlar om..

1: Ett ungt par sitter på ett tåg, dom ska åka till hennes familj som precis har skaffat barn tror jag det var, killen verkar bakfull som ett svin och beter sig riktigt odrägligt mot tjejen, kollar knappt på henne utan surar mest genom hela serien.

Det är hela handlingen.. efter runt 10-20 sidor så kommer äntligen finalen, tjejen frågar sin kille varför han är så sur för?? ''Har jag gjort något eller så?''

Varpå han svarar att hon är så jävla självisk, så en unge hade hon inte kunnat klara av att ta hand om, hon börjar böla på tåget hem och killen sitter iskallt kvar i vagnen.

Sidan efter blir dom sams igen, SLUT.



2: En tjej på lågstadiet (?) försöker bli vän med en tjej som är mobbad/hatad av alla omkring henne i skolan.

''Varför äter du så konstigt'' ''Du luktar konstigt, har du mens elr? uee!'' etcetc. Och då ska denna tjejen ''rädda'' henne genom att försvara denna mobbade tjejen.

Det slutar med att folk blir mer och mer irriterad på henne eftersom hon försvarar en mobbad stackars tjej.

Serien slutar med att denna tjejen som ställt upp får byta skola, första hon ser på skolgården är yttligare en ny tjej som verkar utfryst. det slutar med att hon står och tänker ''Inte igen... Inte denna gången'' Varpå hon ignorerar händelsen, serien tar slut

Såhär ser det ut nästan hela tiden?

Har tidningen alltid sett ut såhär?

Vilka är målgruppen?

mvh

Haha, ja det där är väl Galago i ett nötskal. Väldigt indie, väldigt ängsligt. Målgruppen är givetvis ängsliga hipsters och betraktar serier som litteratur...

Haha ja jo, känns verkligen som det!

Är man redan trött på livet så räcker det med att läsa senaste nr av Galago för att hoppa framför tåget. Visst jag förstår budskapet att det är såhär verkligheten ser ut för många.

Men man läser väl endå för att slippa höra om folks vardagsbekymmer hela tiden?

någon som jobbar med tidningen och vet hur mycket den säljer ungefär?

Ung-vuxna vänstermänniskor är målgruppen, faktiskt enda tidningen som överlevde Horst Schröders serievåg på 90-talet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Horst_Schr%C3%B6der
https://sv.wikipedia.org/wiki/Galago_(serietidning)

Läser för att slippa höra om folks vardagsbekymmer? Det finns ju hela genrer som är baserade på detta. Ingen hade väl läst socialrealistiska böcker som beskriver livet på den ryska landsbygden år 1800 annars...

Kan annars hålla med om att Galago brukar vara ganska löjlig läsning. Vissa serier har jag dock gillat men det händer sällan.

https://m.facebook.com/pg/Galagoforl...iews/?mt_nav=1

dom senaste personerna som gett betyg på deras sida skriver att dom har stulit / vägrat betala serietecknare.

någon som vet vilka/vem det rör sig om? från i Juli detta år

Jag läser Galago ibland. Det känns som ett sätt att ta tempen på indieserier i Sverige.

Jag var mer insatt i dem. Pox hade rätt mycket trötta serier skrivna av konststudenter som egentligen inte är värst intresserade av serier och inte heller värst bra på att rita sådana. Det fanns dock undantag som Foerster. Samt jag tror att självaste Robert Crumb kom ut åtminstone i Pox specialutgåvor. Epix hade lite högre genomsnittskvalitet och en del storheter som t.ex. Édika. Jag blev fullständigt frälst av sistnämnda serieskaparen när jag var i 11-12-års åldern.

Kombinationen vänsterförlag, eventuellt tecknare med konstnärliga ambitioner och dessutom svenska tecknare gör att jag inte ens har vågat titta i Galago. Minsta PK eller pseudointellektuell skit så måste jag bränna upp den och det är ju inte populärt om jag gör det t.ex. på ett bibliotek eller annanstans där jag inte behöver betala för den.

Edit: Jag kan ju erkänna att jag förvisso inte brukar läsa serier längre, utan läser istället fack- och skönlitteratur.

Brukar det? Att du kopplar ihop hela serietidningsgenren med 91:an Karlsson säger mer om dig.

I Sverige är det väl så mer eller mindre? Fantomen och några till är väl undantag.

Det jag är mest förvånad över är hur bra det gått för Galago och hur länge den klarat sig, är ju verkligen ingen tidning som är lättsmält för dom flesta här.

Den här ängsliga diskbänksrealismen i svenskproducerade serier har blivit så mainstream att det hade varit mer "indie" eller "underground" att göra en regelrätt superhjälteserie eller äventyrsserie vars enda syfte är att underhålla.
Alltid när man hör om något nytt stjärnskott på svenska seriemarknaden som skryter om hur nyskapande denne är så är det bara ännu en ironisk, självbiografisk serie.
Det var kul då Arne anka kom ut, men det har inte varit fräscht och nyskapande på 20 år, var redan gammalt när Rocky kom, hatade hypen kring denna serie, hur ball och nyskapande Kellerman var för han vågade skildra sina fyllor och beskriva vilket patetiskt och självdestruktivt liv han lever.

Säga vad man vill om Martin, men han är en av dom bästa vi har haft enligt mig.

Konsten att hålla igång en serie, även om den bygger på hans liv, så länge kan verkligen inte vara lätt.

Även om Rocky var bättre förr så förtjänar han all cred.

Tycker både Arne Anka och Rocky är grymma, men det skiljer mycket åt.