Hej
I augusti började jag ettan i gymnasiet, redan första veckan var det jobbigt och jag visste inte vilka som jag skulle vara med. Det har fortsatt hela tiden ända tills nu (december), i hopp om att det ska bli bättre. Det finns några dagar där det känns bättre och lättare, men majoriteten av dagarna mår jag dåligt av att gå till skolan. Får en stark känsla av att ingen vill va med mig och jag vill inte springa efter folk. Jag gråter ungefär varannan vecka då jag har samlat all ångest och sedan släpper jag ut den.. söndagsångesten är värst. Jag trodde gymnasietiden skulle vara den roligaste men så blev det tydligen inte. I oktober, november kände jag mig helt hopplös, som att det inte fanns någon mening med livet (inte bara för gymnasiet, men en stor del).
Det som har gjort att jag har väntat med att byta klass är dessa dagar då det faktiskt kan vara ganska bra, t.ex. när jag pratar med några killar som är snälla, men det är bara ibland. Sedan har jag har blivit ganska bra vän med en tjej men när hon är med andra i klassen känner man mig utanför. Men dessa dagar får mig att tänka ''det är kanske nu det börjar bli bättre?'', men sedan går det alltid tillbaka till de dåliga dagarna.
Jag är inte mobbad eller att folk stöter ut mig, men de vill bara inte vara med mig.
Så förra veckan bestämde jag mig för att boka en tid hos studie vägledaren och prata om att eventuellt byta skola/klass. Men jag är fortfarande kluven, om det är så att det finns en plats i en annan klass ska jag ta platsen då? Hur stor sannolikhet är det att det bli mycket sämre i den klassen, tänk om jag blir mobbad? Tycker ni jag ska byta klass eller hur ska jag göra? Har mycket beslutsångest i mitt liv som inte gör det här lättare, tacksam för hjälp.
I augusti började jag ettan i gymnasiet, redan första veckan var det jobbigt och jag visste inte vilka som jag skulle vara med. Det har fortsatt hela tiden ända tills nu (december), i hopp om att det ska bli bättre. Det finns några dagar där det känns bättre och lättare, men majoriteten av dagarna mår jag dåligt av att gå till skolan. Får en stark känsla av att ingen vill va med mig och jag vill inte springa efter folk. Jag gråter ungefär varannan vecka då jag har samlat all ångest och sedan släpper jag ut den.. söndagsångesten är värst. Jag trodde gymnasietiden skulle vara den roligaste men så blev det tydligen inte. I oktober, november kände jag mig helt hopplös, som att det inte fanns någon mening med livet (inte bara för gymnasiet, men en stor del).
Det som har gjort att jag har väntat med att byta klass är dessa dagar då det faktiskt kan vara ganska bra, t.ex. när jag pratar med några killar som är snälla, men det är bara ibland. Sedan har jag har blivit ganska bra vän med en tjej men när hon är med andra i klassen känner man mig utanför. Men dessa dagar får mig att tänka ''det är kanske nu det börjar bli bättre?'', men sedan går det alltid tillbaka till de dåliga dagarna.
Jag är inte mobbad eller att folk stöter ut mig, men de vill bara inte vara med mig.
Så förra veckan bestämde jag mig för att boka en tid hos studie vägledaren och prata om att eventuellt byta skola/klass. Men jag är fortfarande kluven, om det är så att det finns en plats i en annan klass ska jag ta platsen då? Hur stor sannolikhet är det att det bli mycket sämre i den klassen, tänk om jag blir mobbad? Tycker ni jag ska byta klass eller hur ska jag göra? Har mycket beslutsångest i mitt liv som inte gör det här lättare, tacksam för hjälp.