Citat:
Ursprungligen postat av
Neverhesitate
Anledningen till att jag åkte hiss ensam med en man var för att jag skulle på ett möte på tror det var 12.e våningen. Det är möjligt att du fungerar annorlunda men jag brukar inte vilja springa 12 våningar i trappor innan jag ska på möte, vitsen med att det finns en hiss i en byggnad är att man kan åka i den när man ska några plan upp.
Men enligt dig så bör kvinnor alltså inte kliva in i en hiss samtidigt som en man, och så fort det kommer in en man i hissen längs vägen så bör man kasta sig ut och vänta på nästa hiss? Med din metod skulle det kunna ta ett par timmar att ta sig upp och ner i en vanlig kontorsbyggnad, tycker du det låter sunt?
Majoriteten av män är ju faktiskt inte as, och du är nog ganska ensam om att se det som ett högriskbeteende att åka hiss dagtid i en kontorsbyggnad.
När det gäller våldtäkter så har jag blivit utsatt för att en man försökt dra in mig i skogen vid ett motionsspår. Det var en solig eftermiddag och ganska mycket folk som rörde sig där. Där kunde jag använda mig av smidigheten och snabbheten som är min styrka och ta mig därifrån.
Enligt dig är det alltså ett högriskbeteende för en kvinna både att åka hiss dagtid och att motionera dagtid. Kan du nämna något som du inte ser som ett högriskbeteende hos en kvinna? Ensam i en lägenhet utan fönster med rejäla lås på dörren och larm, är det så du anser att kvinnor bör leva?
Om halva befolkningen ska vara inlåst, vore det isåfall inte mer logiskt att låsa in den halva där de som begår övergrepp ingår? Jag gissar att du anser att det vore fel att alla män ska behöva vara inlåsta för att det finns några som beter sig illa, så då borde du förstå varför kvinnor inte vill behöva tillbringa sitt liv inlåsta när de inte har gjort något...
Att du överhuvudtaget jämför att supa sig så redlös att man får blackouter med att åka hiss på dagtid i en kontorsbyggnad är helt sanslöst. Tänk lite.
Du lägger en massa ord och begrepp i munnen på mig, sa inte att det är är högriskbeteende att åka hiss eller gå på skogspromenader dagtid, däremot ingår det i varje människas repertoar att vara rustad för eventuella faror man kommer stöta på, oavsett om du är man eller kvinna.
Hade någon vuxen tagit sig tid att prata med dig om män och vissa mäns intentioner och avsikter, då hade du kanske haft tillräckligt med spelkänsla för att läsa av situationen med fluktaren och klivit av på ett våningsplan för att vänta in nästa hiss, att åka hiss dagtid, eller annan tid på dygnet är inget riskbeteende, riskbeteendet ligger i vem du åker hiss med.
Jag undviker själv aktivt bussar och tåg med tveksamt klientel på, stora gäng, missbrukare m.m. Så tar jag nästa buss eller byter vagn, handlar inte om konflikträdsla, men vet att den typen av människor och grupper höjer sannolikheten att någon typ utav konfrontation kommer ske, en konfrontation som kan leda till att får en dråpanklagelse kastad på mig, eller får lära mig knyta skorna på nytt och artikulera färger m.m. På någon hjärnskadeavdelning....
Angående din joggingtur, så är det tyvärr något av ett riskbeteende, att som kvinna ge sig ut i motionsspår i skogen med lurar på ensam är mer eller mindre dumdristigt, det är i likhet med att gena genom parken ensam påväg hem från krogen, eller hoppa in själv i svarttaxi.
Återigen, hade någon vuxen tagit sig tid att utbilda dig, och förbereda dig på de faror som lurar där ute, då hade du inte joggat själv i skogen, då hade du gjort det med en kompis, sexuella predatorer skiljer sig inte mkt från lejon på savannen, offer som är ensamma, påverkade osv fälls först...
Med lejonet i bakhuvudet, vart lurar predatorn?vart söker predatorn upp sina offer?
Parker och motionsspår verkar som perfekta jaktmarker om man är lagd det hållet, återigen, detta borde vuxenvärlden runtomkring utbildat dig i för länge, länge sen, allra helst innan tonåren och klivet från barn till ung vuxen inleds...
Det ska inte behöva vara så här, men så här ser vårat samhälle ut, och om du inte anpassar dig kommer du råka illa ut, oavsett om du är kille eller tjej, det är den hårda verkligheten....