Vad är en demon?

Daemon, det grekiska ordet Daemon syftar på en vägledare. När den romerska aristokratin föll och istället ersattes med den judiska kabbalan so förvandlades de hedniska gudarna till demoner.

'' Daemon: "In Greek myth, an intermediate spirit between men and Gods. Daemons such as the one who guided Socrates act as councilors and guardians to human beings."

'' With the coming of Christianity, the Original Pagan Gods were blasphemed as monsters. The above quote from the Encyclopædia Britannica claims that Daemons are lower than Gods. This is partially true in that some are human hybrids [Demi-Gods] who have become both spiritually and physically immortal and have what is called "supernatural powers." The Demons of the Goetia are all Original Pagan Gods. Some such as Asmodeus are Demi-Gods.

This excerpt quote from the Catholic Encyclopedia is very revealing:
In the same way the Greeks and Romans may have worshipped their divinities, fondly believing them to be good. But the Christian Scriptures declare that all the gods of the Gentiles are demons. ''

Vad tror ni om det här?


Källor: http://www.newadvent.org/cathen/04767a.htm, http://www.angelfire.com/empire/serp...66/Daemon.html

Jag tror det är lite olika varelser av samma slag så att säga demoner är fula mönster medan fallen änglar som Lucifer är vackra onda själar.

Diverse interdimensionella varelser av olika slag.

Teologiskt sett så är ju vad som betraktas som en demon eller inte något som hör betraktarens ögon till. Men främst som vi känner dem är de ett kristet påfund, judarna tror ju knappt på demoner och sådant, finns väl berättelser om golem typ som levt kvar till våra dagar och filmindustrin.

Det är trams som i.o.f.s gör sig bra i filmer och skräcklitteratur.
Kan själv tycka filmer som Constantin, Ritualen med flera kan vara underhållande att titta på.

Hmm jag ser, kan relatera till det du säger om golems. Har läst att golems syftar på dagens moderna människor som går runt som döda zombies. Demon som jag känner till är iallfall aliens som annunaki.

Har blivit attackerad av sånna. Det får man förvänta sig om man ska avancera sprituellt...

Nej det är riktiga grejer det här.

Jo, har jag sagt något annat?

PS fallna änglar står ovan demoner i rang enligt visa vittnesbörd.

Så här beskriver reggae-gruppen Kent demoner:

Brinn hjärtat brinn
Vår fiende är rädd om sitt skinn
Det räcker med en gnista ett bloss
Dom skulle vilja vara som oss

Så fort jag ens funderar på att närma mig Gud, är "någon" där och påminner om hur illa det skulle kunna gå. Tänk om Gud bara låtsas älska mig och väntar på ett tillfälle att överge mig i en förnedrande situation? Jag har ju gjort så mot honom. Och ännu värre, tänk om kontakt med honom skulle innebära att jag måste arbeta?

Djävulen och demonerna är såklart ännu ett påhitt av mig för att slippa ta ansvar för mina handlingar. Den enda äkta personen i Bibeln är Satan, åklagaren, som är mänsklighetens samlade krav på rättvisa.

”En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.” Sedan ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med.” -- Luk 8:5-8

Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade. De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de. Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd. Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt. -- Luk 8:11-15

Här är "djävulen" mänsklighetens samlade ondska.

En demon är ursprungligen mycket riktigt en personlig vägvisare, en förfädersande / "big man" eller helt enkelt en persons intuition.

Eftersom man enbart ska lita på prästerskapet i en centraliserad monoteistisk teokrati så blir det givetvis någonting ont. Lita aldrig på dig själv.

Samma här, man blir verkligen satt på prov, riktigt läskigt blir det när dom jobbar i genom andra människor som inte har en aning om det själv,
Sen finns det ju goda varelser också samt änglar som jag lyckats få kontakt med också,
Vad har du för erfarenheter?

På vilket sätt är det läskigt?